Actor - Writer - Singer - Podcaster

Månad: oktober 2021

Meta.

Facebooks himmelskt goda nyheter: 
Bästa sändningstid – när som helst! 
Som man har väntat på denna nyeter. 
Zuckerberg ska följas, jag vill bli frälst! 

Det vore fint med bättre spridning 
av mobbning, utfrysning och censur. 
Hoppet står till en Metatidning
där allt är fiktion och Mark Ben-Hur.

Genomför mogulen lyckosamt en delning 
av sin mediala modercell
finns chansen att hans nyfödda telning 
följer oss trogna till livets kväll. 

Med bröd och fiskar dämpar han hungern 
i följsam, vegeterande lärljungekropp.
Vi lever gott på kritik av Ungern
och ändlöst content via dropp.

Bara en invändning, namnet Meta – 
finurligt men inte optimalt.
Vår frälsarinna heter Greta.
Hon borgar för att stuntet flyger globalt. 

Du vandrar hellre till sjön via maden 
för att skalda och vänta på fisk?
Jaså, inget slår den självskrivna raden? 
Min vän, en varning: Du tar en risk

att hamna utanför Metaversum. 
Där saknas plats för poetiskt trots. 
Det tjänar inget till att leta versrum. 
Din dikt är till ända, slutet har nåtts.

Jag ratar ert storfurstendöme 
till förmån för schavotten. 
Det bidde bara en tumme. 
Med glädje går jag till botten. 

https://www.svt.se/nyheter/sociala-mediejatten-facebook-byter-namn-till-meta

Antipodden får besök av ubåtsexperten Ola Tunander.

Professor emeritus vid fredsforskningsinstitutet i Oslo Ola Tunander har skrivit tolv böcker om säkerhetspolitik, geopolitik, marina strategier och ubåtsoperationer. Lagom till fyrtioårsdagen av den ryska ubåten U-137:s grundstötning i Karlskrona kommer boken ”Navigationsexperten – hur Sverige lät sig bedras av U-137” ut. Tunanders teorier om vad som egentligen hände skiljer sig från de gängse.

Allemansrätt.

Den samtida allemansrätten 
är till för dem som klagar. 
Först gråter de en skvätt, sen 
stiftar de nya lagar. 

Vad sägs om att du fogar dig 
och visar lite takt?
Rör intresset skogar, säg? 
Åhå, det handlar om makt.

Saknas indianer i kanoten 
och dessutom andlig statur – 
skönt att hänvisa till hoten 
från en ondskefull natur! 

Pratet om vithetsnormen
är tröttsamt, herr kverulant! 
Betänk – den perfekta stormen 
kräver en högre pant!

Var rädd om samtalsklimatet. 
Nu är det jag som förmanar. 
Vargen och det nya diktatet 
kan komma förr än du anar.

https://sverigesradio.se/artikel/influensern-vahid-om-vithetsnormen-i-skogen-manga-oroliga-for-kommentarer

Foto: SCA

Cementkris.

Cementas förfärliga kalkbrott i Slite
kan sannerligen inte anses ringa.
De bör genast betala vite.
En smal sak för oss att åvägabringa.

Är det även möjligt att få till en stängning?
Kanske hänvisa till bronsåldersfynd?
En mer drakonisk åtgärd vore hängning 
av dem som begått en miljömässig synd.

Alla hamnar vid behov under bussen –
det enda som betyder något, fyra procent!
Om det ser ut som fan vid Slussen
i all evighet så må det vara hänt.

Skulle bolaget på Gotland kvotera
cementen så är det av yttersta vikt
att jämställdhet råder mellan kalk och lera.
Rättvisa för jordarter i varje skikt!

Sen får vi låtsas att vi bryr oss om betongen.
God min är viktigast i elakt spel.
Vi har i vår ägo godhetsjetongen
men också privilegiet att göra fel.

Nu tömmer vi den bittra kalken.
Kom ihåg att vi har ingen spärr!
Behövs det så ändrar vi i rättegångsbalken.
Det skadar inte samhällskroppen med några ärr.

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/nWmeen/cementa-forbereder-ransonering

Foto: Gunnar Britse

1789.

À la mode-journalisten bor i en åtta. 
Under henne dväljs en advokat. 
Därför känner hon sig som en råtta 
på sina tvåhundra plus kvadrat. 

Våningen har även två balkonger. 
Stundvis går hon ut för att vinka så smått. 
Vid flygeln sjungs de vackraste sånger. 
Skönsång har fallit på soldrottningens lott. 

“Jag tillhörde och tillhör arbetarklassen.
Det där är ränder som aldrig går ur.
Nog kan den ge lindring, Versace-stassen
men kvar är en evig, osynlig bur.”

Skjutdörr bakom skjutdörr öppnar sig oändligt.
Köket går i röda och vita toner.
Tycker ni att det låter skändligt?
Låt dem bli saliga på sina fasoner!

Bordet bär minnen från Titanic.
En lönndörr leder till ett nionde rum.
”Softa, det är bara in case of panic –
i tider som de här får man inte vara dum. 

Bokhyllan är svängd, soffan från Bellus.
Flos Arco-lampa och kuddar från Svenskt Tenn.”
”Frun, förlåt men är ni från Tellus?
Den som skrivit detta är inte er vän.”

”Jag känner tjänstefolket och de hyser
den största tillgivenhet för mig.”
”Dessvärre tror jag att läsarna fnyser 
när de tar del av detta konterfej.” 

På en smakfullt renoverad toalett
i skuggan av ett träd med små citroner 
sitter Kungsholmens Marie Antoinette, 
pratar med sig själv och räknar miljoner. 

“Tvåhundratrettiotre kvadrat 
gånger hundratusen minst.
Guldet är mitt, tjugofyra karat. 
Tjufem miljoner, en nätt liten vinst!” 

I hennes Versailles saknas inte en möbel. 
Med rätta håller den furstliga hov.
”En mycket behaglig avsaknad av pöbel 
råder i kvarteret, tack och lov!” 

För denna kvinna är Stockholm världen.
På hennes ö är det ännu lugnt.
Historien, i egenskap av fabel, vad lär den?
Att någonstans och varsomhelst möts i en punkt. 

En tondöv madame spelar på sin flygel.
Ett avlägset ljud från ännu ett förlupet
skott som hon bortser från vid tavlan av Brueghel.
Så spelar hon oss hela vägen ner i djupet.

https://www.svd.se/frida-boisen-var-tidigare-ett-hotell

Foto: Nadja Endler

Friskytten.

Man i Kongsberg med båge och pilar
bidrar inte med önskvärt perspektiv.
Där är det bättre att reportern vilar
även om det offrats några människoliv.

Mord i Essex, obehagligt.
Kan skurken fås att likna Robin Hood?
Går det att skildra knivhugget som lagligt
med bibehållen pressetisk status som betrodd?

Åtal i Eslöv, passar narrativet!
Jippi! Äntligen står stjärnorna rätt!!
Synd bara att ingen förlorade livet.
Hatbrott låter som en lämplig etikett.

Även vid bedömning av olika skyttar
är det väsentligt att riktlinjerna följs.
Ibland är det tillräckligt om fokus flyttar,
emellanåt krävs att nyheten döljs.

Färgskalan är en viktig parameter.
I enstaka fall, gör undantag!
Fråga alltid vad förövaren heter –
skillnaden är som natt och dag.

En annan faktor: Religion.
Likaså här får man förhålla sig flexibel.
Tolka strängt eller tappa tron.
Gå extra hårt åt dem med bibel!

Vad ni än gör, se till att inget läckt.
Det betyder slutet om vi anklagas för jäv.
Skulle någon upptäcka att vi är en sekt –
ta spaden, sätt igång och gräv!

Färglära.

En pojke målar med sin pensel.
Han hittade en färgburk nyss
som han tog med till Agenda i ränsel
med planen att göra ett hyss.

Han börjar smeta brunt och blanda,
helt fri från flygskam, uppe i det blå.
När ska miljöministern landa?
Det får han inga frågor på.

Han är visst grön, den gode pilten.
På kinden syns dock snart ett bloss.
Söker han månne snuttefilten,
vår osannolike klimatprofoss?

Något bekommer en rödgrön herr Bolund. 
Rodnaden flyr och blekhet tar vid.
Om inte sjuk så åtminstone osund
fullföljer han sin klotterstrid.

Blicken flackar, lintotten stammar –
det rödgröna statsrådet har det tufft.
Vi har sett det förr, i vår riksdagskammar.
Det händer att språkröret inte får luft.

Men hur kan man förklara att han skvätter färg
alltmedan folk riskerar liv och lem. 
En knivsegg går genom ben och märg
även i kväll men hut går aldrig hem.

Inom ett år kan han tänka sig ockra.
Despotens färgskala ändras fort.
Under ett valår får man sockra
buden, och blanda bort vartenda kort.

På bara några få minuter
har vi fått se en hel palett.
Säkert har han det handlag som gjuter
olja eller glömska på det som skett.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ilsknar-akesson-till-kallar-du-mig-for-nazist

Foto: SVT

Södertörnrosens sång.

Forskarlen av idag
är en forskarkvinna.
Bevisen är hennes jag
och kroppens bruna hinna.

Hon tror att ord kan döda,
denna professor in spe.
När ska vi sluta göda
klåpare? Herre min je!

Om nu bilder kränker
folk som anses sköra,
vad blir följden? Vad tänker
ni kloka att vi bör göra?

Vi tar ifrån fru Habel
hennes arma studenter.
Av tankar kan smidas en sabel
hos både djäknar och jänter.

Den rasifierade kroppen
håller samhället gisslan.
Sluta lyssna på stroppen.
Ömmar det, pilla bort kvisslan!

Misstanken man länge haft
bekräftas, envar kan bli lektor.
Migrationens kraft
är en vilsen vektor.

Södertörnrosens sång
skänker aldrig nån lisa.
Taggar blott, i fång,
ger denna klagovisa.

https://www.sh.se/english/sodertorn-university/contact/researchers/ylva-habel

Livet är kort, konsten är lång – till minne av Lars Vilks.

Man blir inte profet i sitt eget land, i synnerhet inte om man skojar med profeten. Kanske var det därför Lars Vilks skapade Ladonien.

Jag träffade Lars för första gången på ett seminarium i början av 2016. En skälmaktig uppenbarelse med pigga ögon som kom, sågs och försvann innan man visste ordet av. Två år senare tog jag själv initiativ till att sammanstråla med Lars och blev då varse att ett möte med honom inte är som ett vanligt kafferep. Lars medverkade i Söders Hjältar i rollen som sig själv, en sorts vandrande jude. Även vid detta tillfälle gjorde sig tidspressen påmind. Monteliusterrassen visade sig vara en svårbevakad terräng, också för rutinerade livvakter.

Hösten 2018 bjöd jag in Lars Vilks och hans flickvän att se Visselblåsaren på Teaterstudio Lederman. En metateatral upplevelse av rang. När jag gör mig beredd att äntra scenen som Julian Assange lägger jag märke till hur en av livvakterna fem meter bort monterar ihop sin automatkarbin. Allvaret släpper inte förrän jag ser Lars glada nuna i publiken.

Hösten 2020 infann sig ett större lugn. Jag fick då möjlighet att i podden på ett mer djuplodande sätt samtala med Lars om hans gärning. Livvaktsskyddet var alltjämt på plats, om än på visst avstånd. 

Det finns en hel del att säga om behandlingen av Lars Vilks. En utebliven samfälld publicering av rondellhunden 2007 var det första misstaget. Som följdes av flera. Uttrycken för en stötande feghet blev med tiden många.

Jag förlorar en förebild, Ladonien en statssekreterare och Sverige sin främste förkämpe för yttrandefriheten. Lars Vilks emigrerar till konstens eviga rike. Säkert kommer han att testa gränserna även där. Göra utgrävningar. Försöka närma sig molnen. Släppa hundarna lösa. Samt då och då med ett gåtfullt leende snegla på det verk som blev hans välsignelse och förbannelse.

Poddinspelning 2020

Efter föreställningen ”Visselblåsaren – Vagina Dentata” 2018

Filminspelning på Söders höjder 2018

Börsspekulationer.

Backar börsen eller går den ner?
Tar den trappan eller promenader?
Står och faller kurserna, vad mer
kan förväntas av hausseyra menader? 

Firas det med bubbel efter all time high
eller spottas hellre i glaset?
Bär man i börshuset jeans och kavaj,
går det att höra klänningsfraset?

Slås under festen klackarna i taket? 
Trampas det jord på börsens golv? 
Bredvid skumpan står folkölsflaket,
den riktiga stängningen sker klockan tolv. 

Hur mår börsen efter höstdagjämning,
gäller det då att vända på slantar?
Blir det stressigt vid hämtning och lämning,
händer det att den glömmer vantar?

Viljan att värna spararnas pengar 
omsätts i oro när det går mot höst. 
”Ni bör placera i örtesängar”, 
viskar en själfull röst. 

”Även en stjärna måste få falla.
Lätt är att lamslås av tankar på döden. 
Samma ensamhet väntar oss alla, 
störst är alltid den andliga nöden. 

Varför inte önska sig ängarnas klöver?
Ju förr desto bättre, lägg på en rem!
Sanna mina ord, nu är festen över!
Tack och farväl, det är dags att gå hem.”

Ensam på kammaren, matt och tung,
lägger sig börsen i sängen av trä.
Drömmer om ett sorglöst liv som pung
och att födas på nytt som portmonnä.

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/christer-gardell-borsfesten-ar-over

Foto: Claudio Bresciani / TT

© 2026 Rasmus Dahlstedt

Tema av Anders Noren — Upp ↑