Månad: juni 2026

Nu på torsdag (2 juli) börjar In Between Music Festival i Båstad. Den som vill uppleva Björn Ranelid dyker upp redan då. På söndag (5 juli) sjunger jag Taube tillsammans med en mångfasetterad skara musikanter som kan spela fio-lio-lio-lej, basfiol och flöjt samt en del annat.

Länk till biljetter:

https://inbetweenmusicfestival.se/konserter.html

Björn Nordquist arbetade i sjutton år som journalist innan han sadlade om och blev förläggare. Sin bas har han i Östersund där han sedan 2023 via förlaget Nopolar Publishing ger ut böcker som utmanar, väcker debatt och berikar. Med författare från hela världen erbjuder förlaget perspektiv som sällan hörs i det svenska boklandskapet. 

Allt har sin tid – inte minst uppropen! Hösten 2023 gjorde jag följande satiriska betraktelse. Hela dagsverssamlingen ”Vers med tanke på refrängen” med illustrationer av den eminente Magnus Möllerstedt kan köpas via länken.

https://rasmusdahlstedt.se/shop/produkt/bok-vers-med-tanke-pa-refrangen/

(Epoch Times 23 juni 2026)

Jag börjar bli orolig. Hon hör inte av sig. Vad kan ha hänt? Hennes mörkgröna kappa hänger inte på kroken, men stövlarna står kvar. Jag har letat överallt. I joggingspåret, på keramikkursen och i rökmolnet under hemmafestens fläkt. I snabbköpet, vid köttdisken, på grönsaksavdelningen och i kassakön. På gymmet, vid de fria vikterna, ribbstolarna och löpbandet. Till och med vid skivstången. Jag har gått till biblioteket. Till läsesalen och hörsalen. Till dramatikavdelningen och poesihörnan. Smugit bland hyllorna. Sneglat efter henne i korridorerna.

Naturligtvis har jag letat efter henne på jobbet. På teatern i Älvsbyn, Ulricehamn och Nybro. På höstpremiären och i vårsalongen. I den ljusa kammaren och i de mörka källarvalven. Jag har stannat kvar på scenen efter föreställningens slut. När ridån gått ner och strålkastarna släckts har jag suttit där och väntat på henne. Vid några tillfällen har jag rusat ut i foajén med blommor i handen. Tänkt att hon haft bråttom och inte känt igen mig. Inte förstått.

Min lille pojke, var är din mamma? Hur länge har hon varit borta? Jag har tappat tidsuppfattningen. Det fattas böcker i bokhyllan. Kafka, Dostojevskij och Strindberg. Var är hennes väska? Hur långt kan hon ha hunnit? Stövlarna står kvar. Förlåt, det är inte meningen att tynga dig. Du är trött. Vila en stund!

Även på nätet har jag letat efter henne. I dejtingappen, om hon skulle ha förirrat sig dit. Kan hennes utseende ha förändrats? För säkerhets skull har jag sökt kontakt med alla som liknar henne. Som har den minsta likhet med henne. Cecilia, 36, är ”en glad och positiv Key Account Manager från Huddinge som dansar zumba”. Är det hennes nya jag? Fanny, 32, ”söker en emotionellt tillgänglig man” som får henne ”att skratta”. Är det hennes internet-alias? Är 34-åriga konsultchefen Anna i Vasastan hennes nätpersona? Anna ”önskar en sportig man som leder med omsorg”. Ulrika i Norrtälje ”har ett bra liv på egen hand” men saknar sin ”stora sked”. Erika i Sollentuna ”vill ha en okomplicerad relation med en ärlig man”. Tone från Nyköping ”trivs i både långklänning och mjukisbyxor”. För karriärcoachen Sofia från Bålsta gäller ”Good Vibes Only”. Revisorn Belinda på Gärdet är på jakt efter sin ”person”. Gömmer hon sig bakom någon av de här profilerna?

Jag raderade appen. Behöver inga främmande ansikten. Orkar inte fler sömnlösa nätter. Vill inte fälla fler tårar. Min son, var är din mor? Vad skall jag göra med min kärlek? Om jag bara fick hålla om henne. Berätta, om du vet! Jag är rädd att hon råkat ut för något.

En morgon vaknar jag före gryningen. Det är mörkt ute. Jag går till kyrkan. Tänder ett ljus, sätter mig i kyrkbänken och knäpper mina händer. Vet du vad som hände? När jag satt där och stirrade in i ljuset kom en präst fram.

”Vad fattas dig?”

”Jag söker en kvinna” svarade jag.

”Får jag be för dig?”

Jag nickade. Han lade sin hand på min axel.

”Gud välsigne dig” sade han och log. Jag gick ut på gatan och kisade mot en molnfri himmel.

Sover du, mitt barn? Du ligger väl här i min famn? Jag smeker din kind men handen möter ingen hud. Din kropp känns så lätt. Kanske är du bara en pojke i drömmen. Liksom din mor är en drömbild av den efterlängtade kärleken. Stövlarna står ju där. Det är väl hennes stövlar? Jag yrar. Vilken kraft har bönen? Vilken makt har algoritmerna? Hur länge kan hoppet leva?

Min älskade, ofödde son, var är din mor?

Justitiemordet klaras upp efter fyra decennier. Läkarna Thomas Allgén och Teet Härm får ex gratia två miljoner kronor. Nådeansökan beviljas. Staten erkänner att fel begåtts. Upprättelsens dag har kommit.

Våren 2025 hade jag glädjen att intervjua Thomas Allgén. En dag som denna skänker jag också journalisterna Per Lindeberg och Dan Josefsson en tacksamhetens tanke.

Iustitia omnibus!

Den som vill fördjupa sig i fallet Catrine da Costa kan lyssna på mina poddsamtal med Thomas Allgén, Dan Josefsson och Per Lindeberg via länkarna nedan.

https://poddtoppen.se/podcast/1376033254/antipodden/avsnitt-66-dan-josefsson

https://poddtoppen.se/podcast/1376033254/antipodden/avsnitt-67-thomas-allgen

https://poddtoppen.se/podcast/1376033254/antipodden/avsnitt-68-per-lindeberg

Då var det den tiden på året. Vitmössade ungdomar på studentflak förändrar gatubilden. Efter att ha varit ute i stadstrafiken konstaterar jag att det mesta är sig likt.

Länk nedan till den betraktelse jag gjorde på temat härom året.

https://rasmusdahlstedt.se/den-sista-studentskivan/

Lyssna gärna på Julia Caesars podd om nostalgi och längtan tillbaka till platser som inte längre finns. Jag läser ur Stig Dagermans essä ”Vårt behov av tröst är omättligt”.

https://swebbtv.se/w/vx8beViAQd51skSKAVC2fu