https://www.svt.se/kultur/film/pierce-brosnan-har-svart-att-se-en-kvinnlig-bond
Rasmus Dahlstedt
Actor - Writer - Director
Att vid åsynen av brinnande bilar eller skogsbränder som okontrollerat sprider sig nervöst skratta.
Som före detta fotbollsmålvakt kan jag inte låta bli att med jämna mellanrum tjusas av det gröna fältets schack. Sisådär vart fjärde år väcks entusiasmen till liv. Det faktum att intresset för fotbollen kan vidmakthållas även mellan mästerskapen, har det att göra med sportens konservativa drag, dess charmiga godtycklighet och märkvärdiga förhållande till tiden? Nittio minuter är aldrig just nittio minuter. Inom rektangeln blir vi varse tidens relativa karaktär. Med hjälp av den nya tekniken kan de avgörande situationerna fås att vara längre. Tiden står plötsligt stilla. Utan att klockan för den skull stannar. Det paradoxala i den moderna fotbollens väsen. Viljan att kontrollera med alla till buds stående medel. Stoppade han bollen med handen? Ska ett gult kort utdelas? Bör målet godkännas? Samtidigt kan det ta en spelare som byts ut, i synnerhet om det görs i ett sent skede och det ligger i hans intresse att fördröja spelet, en minut att komma av planen. Trots att denne mittfältare vid sunda vätskor springer 100 meter på 10,7 sekunder. En målvakt kan sinka en inspark in absurdum. Det börjar divideras om den korrekta positionen för ett helt spänningslöst inkast. Får det lag som i slutminuterna leder hörna kan osäkerheten om vem som ska slå den gå mot oändligheten. En krampkännings utmätta tid är underbart variabel. Bollen är måhända rund, liksom urtavlan. Men fotbollen är mer än yta, plan och kropp. Det finns fler än tre dimensioner. Målet tycks vara i en annan sfär. Där riten är viktigast. Och spelet för galleriet. Ambitionen att skapa millimeterrättvisa får inte gå för långt. Effektiv tid vore för prosaiskt. Det slutgiltiga beviset ges av offside-regeln. Svårtillämpad och med talrika undantag överlever denna sällsynt trubbiga anordning ändå. Genom seklerna upprätthålls framgångsrikt illusionen av oväld.
Den ryske teaterteoretikern Konstantin Stanislavskij myntade begreppet ”magiskt om”. Det förefaller lika användbart på bollplanen. Som ju också är en scen där alla, Neymar inräknad, är ”merely players”. Utan alla arbiträra avblåsningar och feldömda frisparkar, utan den osäkerhet om vad som egentligen hände och undran över vad som borde ha varit, hur skulle en bro över till nästa VM-slutspel kunna slås? Nittio minuter, en approximation. Så måste det vara. ”Var det verkligen offside?” Den tanken hejdar oss, och det är den som gör eländighetens liv så långt. Och fotbollens.
Mellan Almedalsveckan och Stockholmsveckan hämtar det lilla samhället andan. Affärsidkarna sörjer den sjunkande omsättningen. Förhoppningsvis kan dock även dessa se ett oskattbart värde i att slippa dumdrygheten och tomma rosévinsboxar i gränderna.
Om Isabella Lövins man nattetid trafikerar förorten i sitt stadsjeepsliknande fordon torde viss risk för stenskott föreligga. Heter maken Sten är det etter värre. Skulle det annars så miljömedvetna statsrådet Lövin medfölja i bilen under en sådan färd är det möjligt att hon tillfälligt skräms mindre av klimathotet.
”Hur stora vi ska vara som människor” frågar sig Isabella Lövin i sitt Almedalstal. 177 cm? 68 kg? Att detta gynnar män och representanter för den kaukasiska rasen är uppenbart. Det var länge sen jag tog del av ett så oförtäckt sexistiskt och rasistiskt budskap.
Hinter gerade abgefallenen schwedischen Gardinen die lachenlosen Gesichter der Deutschen, die von den Strahlen der Fussballsonne nicht mehr zu erreichen sind.
Juninatten
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Harry Martinson
Ibland är det forskande subjektet det intressantaste forskningsobjektet. Men tyvärr saknas då ofta förmågan till introspektion.
Sedan Prometeus stal elden har brand(sch)en varit ojämställd. Äntligen en pyrokvinna som tar för sig. Må detta bli den mest brännande valfrågan!
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6972705
För en refrängsångare som söker sin publik måste väl plenisalen betraktas som en hyfsad estrad?
”Det här uppstår på…vad heter det…intäktssidan hos staten. Det är alltså…vad heter det…inkomsterna”.
https://joakimruist.blogspot.com/2018/06/historiskt-rekord-i-tystnad.html?m=1
Sandro Scocco snubblar på två av vokabulärens grundbegrepp. Joakim Ruist (En viktig Ruist i debatten?!) kallar i sitt blogginlägg Scocco för låtsasforskare. Efter att ha sett Aktuellt igår är jag benägen att tro honom.
Reser med Piccadilly Line. På väg till Cockfosters funderar jag på vad tunnelbanelinjens andra ändhållplats kan tänkas heta? Pussydisbenefits? Anländer omsider till Heathrow, en fullkomligt könlös flygplats. Känslor av genusorättvisa.
Follow Rasmus on
© 2018 Rasmus Dahlstedt
Theme by Anders Noren — Up ↑