Rasmus Dahlstedt

Actor - Writer - Director - Podcaster

1789.

Journalistens lägenhet är en åtta.
Under henne bor en advokat.
Det gör att hon känner sig som en råtta
på sina 200 plus kvadrat.

Våningen har även två balkonger.
Ibland går hon ut för att vinka så smått.
Vid flygeln sjungs de vackraste sånger,
ty det har fallit på soldrottningens lott. 

“Jag tillhörde och tillhör arbetarklassen.
Det där är ränder som aldrig går ur.
Nog kan den ge lindring, Versace-stassen
men kvar är en evig, osynlig bur.”

Skjutdörr bakom skjutdörr öppnar sig oändligt.
Köket går i röda och vita toner.
Tycker ni att det låter skändligt?
Låt dem få bli saliga på sina fasoner!

Bordet bär minnen från Titanic.
En lönndörr leder till ett nionde rum.
”Var inte rädd, det är in case of panic,
i dessa tider får man inte vara dum.

Bokhyllan är svängd, soffan från Bellus.
Flos Arco-lampa och kuddar från Svenskt Tenn.”
”Frun, förlåt men är ni från Tellus?
Den som skrivit detta är inte er vän.”

”Jag känner tjänstefolket och de hyser
den största tillgivenhet för mig.”
”Räkna dock med att de fnyser
om de tar del av detta konterfej.”

På en renoverad toalett
i skuggan av ett träd med citroner
sitter Kungsholmens Marie Antoinette,
pratar med sig själv och räknar miljoner.

“Tvåhundratrettiotre kvadrat 
gånger hundratusen minst.
Säg 25 millar, grattis kamrat!
Där gjorde du en hygglig vinst!”

I hennes Versailles saknas inte en möbel.
Helt klart finns det fog för att hon håller hov.
”En mycket behaglig avsaknad av pöbel
råder i kvarteret, tack och lov!”

För denna kvinna är Stockholm världen
och på hennes ö är det ännu lugnt.
Om detta skulle vara en fabel, vad lär den?
Att varsomhelst och någonstans möts i en punkt.

En tondöv madame spelar på sin flygel.
Ett avlägset ljud från ännu ett förlupet
skott som hon bortser från vid tavlan av Brueghel.
Så spelar hon oss hela vägen ner i djupet.

https://www.svd.se/frida-boisen-var-tidigare-ett-hotell

Foto: Nadja Endler

Friskytten.

Man i Kongsberg med båge och pilar
bidrar inte med nåt önskvärt perspektiv.
Där är det bättre att reportern vilar
även om det offrats några människoliv.

Mord i Essex, obehagligt.
Kan skurken fås att likna Robin Hood?
Går det att skildra knivhugget som lagligt
och som murvel alltjämt bli betrodd?

Åtal i Eslöv, passar narrativet!
Jippi! Äntligen står stjärnorna rätt!!
Synd bara att ingen förlorade livet
Hatbrott låter som en lämplig etikett.

Även vid bedömning av olika skyttar
är det väsentligt att riktlinjerna följs.
Ibland är det tillräckligt om fokus flyttar,
då och då krävs dock att nyheten döljs.

Färgskalan är förstås en viktig parameter
men man måste kunna göra undantag.
Fråga alltid vad förövaren heter,
skillnaden är som natt och dag.

En annan faktor: religion.
Även här får man förhålla sig flexibel.
Tolka strängt eller tappa tron.
Gå extra hårt åt dem med bibel!

Vad ni än gör, se till att inget läckt.
Det betyder slutet om vi anklagas för jäv.
Skulle någon upptäcka att vi är en sekt,
räkna med att eftersmaken blir mycket sträv.

Färglära.

En pojke målar med sin pensel.
Han hittade en färgburk nyss
som han tog med till teve i ränsel
för att iscensätta ett litet hyss.

Han börjar att smeta brunt och blanda,
helt fri från flygskam, uppe i det blå.
När ska miljöministern landa?
Det får han inga frågor på.

Han är visst grön, den gode pilten.
På kinden syns dock snart ett bloss.
Söker han månne efter snuttefilten,
vår osannolike klimatprofoss?

Nu inträffar något med herr Bolund.
Rodnaden flyr och blekheten tar vid.
Om inte sjuk så åtminstone osund,
fullföljer ändå sin klotterstrid

fast blicken flackar och han stammar –
det rödgröna statsrådet har det tufft.
Vi har sett det förr, i vår riksdagskammar.
Det händer att språkröret inte får luft.

Men hur kan man förklara att han skvätter färg
alltmedan folk riskerar liv och lem. 
En knivsegg går genom ben och märg
även i kväll men hut går aldrig hem.

Inom ett år kan han tänka sig ockra.
Despotens färgskala ändras fort.
Under ett valår får man sockra
buden, och blanda bort vartenda kort.

På bara några få minuter
har vi fått se en hel palett.
Säkert har han den skicklighet som gjuter
olja eller glömska på det som skett.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ilsknar-akesson-till-kallar-du-mig-for-nazist

Foto: SVT

Södertörnrosens sång.

Forskarlen av idag
är en forskarkvinna.
Bevisen är hennes jag
och kroppens bruna hinna.

Hon tror att ord kan döda,
denna professor in spe.
När ska vi sluta göda
klåpare? Herre min je!

Om nu bilder kränker
folk som anses sköra,
vad blir följden? Vad tänker
ni kloka att vi bör göra?

Vi tar ifrån fru Habel
hennes arma studenter.
Av tankar kan smidas en sabel
hos både djäknar och jänter.

Den rasifierade kroppen
håller samhället gisslan.
Sluta lyssna på stroppen.
Ömmar det, pilla bort kvisslan!

Misstanken man länge haft
bekräftas, envar kan bli lektor.
Migrationens kraft
är en vilsen vektor.

Södertörnrosens sång
skänker aldrig nån lisa.
Taggar blott, i fång,
ger denna klagovisa.

https://www.sh.se/english/sodertorn-university/contact/researchers/ylva-habel

Livet är kort, konsten är lång – till minne av Lars Vilks.

Man blir inte profet i sitt eget land, i synnerhet inte om man skojar med profeten. Kanske var det därför Lars Vilks skapade Ladonien.

Jag träffade Lars för första gången på ett seminarium i början av 2016. En skälmaktig uppenbarelse med pigga ögon som kom, sågs och försvann innan man visste ordet av. Två år senare tog jag själv initiativ till att sammanstråla med Lars och blev då varse att ett möte med honom inte är som ett vanligt kafferep. Lars medverkade i Söders Hjältar i rollen som sig själv, en sorts vandrande jude. Även vid detta tillfälle gjorde sig tidspressen påmind. Monteliusterrassen visade sig vara en svårbevakad terräng, också för rutinerade livvakter.

Hösten 2018 bjöd jag in Lars Vilks och hans flickvän att se Visselblåsaren på Teaterstudio Lederman. En metateatral upplevelse av rang. När jag gör mig beredd att äntra scenen som Julian Assange lägger jag märke till hur en av livvakterna fem meter bort monterar ihop sin automatkarbin. Allvaret släpper inte förrän jag ser Lars glada nuna i publiken.

Hösten 2020 infann sig ett större lugn. Jag fick då möjlighet att i podden på ett mer djuplodande sätt samtala med Lars om hans gärning. Livvaktsskyddet var alltjämt på plats, om än på visst avstånd. 

Det finns en hel del att säga om behandlingen av Lars Vilks. En utebliven samfälld publicering av rondellhunden 2007 var det första misstaget. Som följdes av flera. Uttrycken för en stötande feghet blev med tiden många.

Jag förlorar en förebild, Ladonien en statssekreterare och Sverige sin främste förkämpe för yttrandefriheten. Lars Vilks emigrerar till konstens eviga rike. Säkert kommer han att testa gränserna även där. Göra utgrävningar. Försöka närma sig molnen. Släppa hundarna lösa. Samt då och då med ett gåtfullt leende snegla på det verk som blev hans välsignelse och förbannelse.

Börsspekulationer.

Backar börsen eller går den ner?
Tar den trappan eller promenader?
Står och faller kurserna, beter
sig börsen väl eller som menader?

Firas det med bubbel efter all time high
eller spottas det hellre i glaset?
Bär man i börshuset jeans och kavaj,
går det att höra klänningsfraset?

I fyllan och villan slås klackarna i taket?
Trampas det jord på börsens golv?
Bredvid skumpan står folkölsflaket,
den riktiga stängningen sker klockan tolv.

Hur mår börsen efter höstdagjämning,
gäller det då att vända på slantar?
Blir det stressigt vid hämtning och lämning,
händer det att den glömmer vantar?

Fruktan när det närmar sig höst –
viljan att värna spararnas pengar.
Ger därför rådet, med sorgsen röst:
”Ni bör placera i örtesängar!

Även en stjärna måste få falla.
Så ett frö och tänk på döden!
Samma ensamhet väntar oss alla,
störst är alltid den andliga nöden.

Varför inte önska sig ängarnas klöver?
Ju förr desto bättre, lägg på en rem!
Sanna mina ord, nu är festen över!
Tack och farväl, det är dags att gå hem.”

Ensam på kammaren, matt och tung,
lägger sig börsen i sängen av trä.
Drömmer om ett sorglöst liv som pung
och att återfödas som portmonnä!

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/christer-gardell-borsfesten-ar-over

Foto: Claudio Bresciani / TT

Tredje klimatståndpunkten i det varma kriget.

Mellan alarmister och förnekare
borde finnas plats för en tredje variant.
Varken passivist eller fingerpekare,
vad sägs om en människa som talar sant?

Någon som vördar den heliga naturen
men också vet att världen är timlig.
En person med respekt för haven och djuren,
gärna medlem i en sekt men också rimlig.

I det varma kriget måste mäklas fred
mellan heta känslor och kalla fakta.
Floran av åsikter bör vara bred –
det är inte fel om förändringar sker sakta.

https://www.dn.se/sverige/svenska-forskare-kartlagger-arktis-for-att-undersoka-effekter-av-klimatforandringarna/

Foto: Martin Jakobsson

Svenne Kålrot.

Svenne Kålrot har 
rötterna i norden.
Därför står han kvar
med fötterna i jorden

trots allt hemskt som händer
bland grönsaker och bär.
Tar en dag i sänder
i landet som snart inte är.

Trollmors sirensång

När trollmor har väckt sina elva små troll
stiger jublet från fansen.
Om sången är falsk och det saknas koll,
det viktiga är att ta chansen

att sparka nedåt när tillfälle ges
och gärna förstöra debatten.
Dessutom, vem märker om någon är hes,
på Twitter hörs inte skratten.

Vad gör hon inte för ära och smicker,
för pengar och titlar och oinskränkt makt?
Hon kommer att sjunga tills rösten spricker,
vår yttrandefrihetsgrindvakt.

Sen reser hon troligen långt härifrån,
när endast tystnad är kvar.
Men även då kan man räkna med hån
i form av uteblivna svar.

Slaget vid Lund.

Historikern med rötter i Skåne
återser sitt alma mater
via teven, på trappan en fåne.
För övrigt ont om hjältedater.

I rutan ett femtital män som bråkar,
det liknar en bendersk kalabalik.
Några har knivar, andra har påkar
i samband med drabbningen vid en klinik.

1676 –
årtalet framstår i blixtbelysning.
Han erinrar sig Carolus Rex
och dennes far, det går en rysning

genom alumnen som står framför burken,
till synes skakad i själva sin grund.
Då var det danskar, nu är det turken.
Läpparna formar en fråga: Lund?

Tankar på Henrik den bråkige av Bayern
och hans gemål, prinsessan av Burgund.
Från hyllan plockar han ner tokajern,
hjärnan måste bromsas en stund.

På denna plats med gamla anor –
domkyrka, magnolior och Lundagård,
i närhet av vajande, stolta fanor
hade han redan utsett en vård.

Planerna får dock slås ur hågen.
Den är igenvuxen, barndomens stig.
Nutiden är honom inte bevågen.
Där han gick råder klanernas krig.

Bilderna från hans fäders bygd
talar sitt tydliga, främmande språk.
Under murknande björkars skygd
faller en värnlös sork för en vråk.

Hävdatecknaren stänger av,
går till sängs men får inte en blund.
Ändrar beslutet om sin grav 
till kremering och minneslund.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/storre-brak-pa-uteservering-i-lund

Målning av Johann Philip Lemke

Per Landin – In Memoriam.

Jag blev glad av att se Per Landin i marinblå Sergio Tacchini-mundering på tennisbanan i somras. Det verkade som om han var på väg tillbaka efter eländet med fotoperationerna. Jag hade så gärna spelat några set med Per. I sin krafts dagar utövade han sannolikt den vita sporten med ojämförlig elegans. Tennis är för övrigt ett tema i den läsvärda romanen ”Kan du inte säga något snällt istället” från 2015. ”Forsters patient” från 2020 skulle bli Pers sista bok. Om denna hade jag förmånen att tala med honom i podden den 24 december i fjol. Novellsamlingen kännetecknas av Pers ordknappa stil, en lärdom som inte braverar och en omtanke om människorna i samhällets utkant.

Per Landin lämnar banan. Med hans bortgång krymper det tyskspråkiga rummet. Kvar blir vittnesbörden om en bildad, lågmäld och humoristisk berättare.

Ruhe in Frieden, mein Freund!

Från Österland vill de fara.

Från Österland vill de fara.
Varthän? Jo, till Sverige förstås.
I Rättvik, Sveg och Skara
blir de precis som oss.

Då sågs kvinnorna mörda,
nu anförs ömmande skäl.
Idag är de redo att vörda
det svenska, och vill oss väl.

Sätter du Växjö som mål
efter strid i rök och damm.
har du en vilja av stål
och blir en vinst längre fram.

Vi öppnar ett ISK-konto
till syriskor med kredit
så planen kan lyfta pronto.
Alla får komma hit!

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/is-kvinnor-till-sverige

Foto: Maya Alleruzzo / TT

Bibliotekssocionomen.

Bibliotekssocionomen
vandrar försiktigt längs hyllan,
krockar med läsesalsromen
utan egen förskyllan.

Gänget gör kaos i Rotundan
och skjuter heroin
Hon anbefaller begrundan –
dikter av Nils Ferlin.

Vår hjälpare hinner tänka
att kaos är granne med Gud
innan hon ser något blänka
och hör ett rosslande ljud.

Barfotabarnen skjuter
från trappan för att döda.
På några få minuter
är golven i bokrummet röda.

Lappar och böcker brinner
när någon kastar en bomb.
De levande försvinner
ner i en katakomb. 

Socionomen, fru Hector,
flyttas till fritidsgård.
Snart är hon lekskolans rektor,
redo till omsorgsfull vård.

https://www.svt.se/kultur/bibliotek-stok-socionom

Foto: Annika Clemens

Varannan damernas.

Moderata Alice och Jonna Sima
gjorde häromdagen upp i Aktuellt.
Den senares svar kan betecknas som sublima.
Hon visade förtjänstfullt hur illa det är ställt.

Hur svårt kan det vara, varannan damernas,
att möta ett rimligt statsministerkrav!
Sen tar vi itu med de kvinnliga samernas
yrkande på en mansfri enklav.

Självklart ska vi inte nöja oss med detta,
även djuren söker vårt stöd.
Flundrornas parti har rätt till en spätta,
stimpengarna går till honfiskar i nöd.

Samtidigt är kön en tragisk illusion,
varje ny varelse ett oskrivet blad.
En gubbe skulle dock inte störtats från sin tron
om han likt Sahlin bara gillat choklad. 

Sålunda bör vi förhålla oss till kön,
såväl neutralt som ambivalent.
Åt var och en efter eget skön.
Dörren kan stängas eller öppnas på glänt.

Med detta sagt, hur ofantligt glädjande
att vår nya SÄPO-chef är kvinna.
Det är en myndighet som gynnas av vädjande,
snarare än krig behöver vi besinna.

En kvinnlig karaktär har tillgång till böjlighet.
Männen får göra bättring och bot.
Finns det något vackrare än att se en möjlighet 
i ett annalkande terrorhot?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/charlotte-von-essen-ny-sapochef

Foto: Anders Wiklund/TT

Rötmånadsskifte.

En söndag i augusti, vid rötmånadens slut,
är luften något lättare att andas.
Trots den svaga doften av krut
vill jag tro att en ny dag randas.

Så läser man om morden i Malmö och Fittja
i förrgår och om gårdagens händelse i Skara.
Polisen hinner tydligen inte med att vittja
brottsplatsen förrän det är dags att fara.

I sommarlandet Sverige kan allting hända.
Rutschkanan nedför ett sluttande plan
förlängs om än rötmånaden nu är till ända,
och lika äckligt brun är Svenne Banan.

Ett maskstunget äpple ramlar från hans gren
i trädgården till huset, vars skorsten är belånad.
Avgångsbeskedet från Stefan Löfven
når honom i samma stund som grannflickan blir rånad.

Röta handlar alltså inte bara om maten,
den rör något annat i första hand.
Det är något ruttet i den svenska staten
som utgör ett hot mot Sverige som land.

Förruttnelsen hastar ej mer, den har stannat
och vilar sig nu vid en Svealandsgård.
I september ska det bli besannat,
då slås ett nytt förmultningsrekord.

Hur lätt att fördystras vid rötmånadsskiftet,
att nås av en känsla av trånad.
Man vill inte tömma bägarn med giftet
en söndag i kulregnens månad.

Så möter en vän, med obändig vilja,
som påminner: ”Röta betyder tur”.
Även om jag anar att han pratar persilja
väcks mitt hopp om en mirakelkur.

Tevehöst.

Vem tar hand om hösten
på Sveriges Television?
Vem ska visa brösten?
Vågar någon ta sig ton?

Programchefen flinar visst.
Nationalskalden ska rökas ut. 
Hon avslöjar Taube som sexist
nån gång före årets slut.

”Det blir ändå solsken och sång,
en mysig klimatkabaré
med namnet Undergång.
Den tror jag att många vill se.”

Ett annat nytt format:
Klimatlagningsfestival.
”Lyckas vi väcka hat
kan den pågå till nästa val.”

Hösten tas hand om av Greta
och hennes entourage.
”Vi kommer att vara diskreta 
beträffande deras gage.”

Metooperspektivet blir kvinnligt.
”Ibland bör man avstå debatt.
Konceptet är oövervinnligt,
jag hoppas det lockar till skratt

att manskvoten fylls av bögar.
Vårt kungadrama, av halt!
Där lär de ligga i högar 
och tafsa, visst är det ballt?

Att ett av könen får lida –
So what! Det finns många kön.
Vi ska visa att män kan ha slida.
Så nås ett tevekrön!”

https://sverigesradio.se/artikel/svt-om-hosttablan-och-kritiken

Foto: Ali Lorestani/TT

Laga fång.

840 000
var kanske ändå i högsta laget
som belöning åt våldtäktsbusen
för det upplevda obehaget.

Man frågar sig också om samma summa
skänkts åt Ebba och Christoffer,
om vi är elaka eller dumma
som byter plats på förövare och offer.

Nåja, det hjälper väl nån klan i Levanten.
Måhända att de skålar för svensk juridik.
Vi andra får glädjas åt att elefanten
snart har tömt vår porslinsbutik.

https://www.expressen.se/kvallsposten/valdtaktsdomd-bedomdes–felaktigt-far-840-000-/

Kapitulation.

Försvaret tror på allas lika värde.
Vi gör inte skillnad på folk och folk.
Därför förbigår vi gärna den lärde
och utser, med stolthet, en döv till tolk.

Om du är menig eller officer,
i vårt kompani får alla samma grad.
Det villkorslösa kravet om att vara queer,
gäller bara chefen för vår regnbågsbrigad.

Hen får i uppgift att skrota marinen.
Ingen ska bli våt, det luktar unket.
Arbetet övertas av genusmaskinen
så snart det reguljära skeppet är sjunket.

Armén är likaledes bortom räddning,
de värnpliktiga ska inte smyga i buskage.
Viktigast nu är bättre bäddning,
gulliga tilltal och regnbågskamouflage.

Flygvapnet får ordern: sluta skjut!
Det blir förbjudet att flyga von oben.
Major, ni gör bäst i att spara ert krut.
Chilla lite och kom ut ur garderoben.

Jag hissar regnbågsflaggan, det betyder:
vi ger oss, här min kapitulation.
För mig är det självklart att alla lyder
den som förintar Sverige som nation.

Nostalgikern kan hävda att det svenska stålet
bet och att vi fruktades vida omkring.
När det gäller materiel bör vi ha målet
att alla inom kort bär en egen nosring.

Vid regnbågens slut står guldet i krukor
och om det skulle ha blivit till sand
så spelar vi ändå på trumpeter och pukor.
En sandlåda är faktiskt också ett land.

Narrfikusen.

Även bland växterna finns det individer
som inte vågar vara som de är.
En onsdag i prideveckan ser man att de lider
på hyllan i sin tråkiga affär.

En gentleman i grönt vill bjuda på vin,
till synes en högst förtjusande planta.
Han ger komplimangen ”Du är fin,
av dem jag sett idag den mest galanta.

Tänk att få stå hos dig i en låda
på en rymlig, söderlagd balkong.
Så skulle vi leva, om jag fick råda,
i kärleksfull glädje, solsken och sång.

”Jag tror att koldioxid och vatten 
är vad jag klarar att ge, min vän
Tack för ditt mod, jag lyfter på hatten.
Ta hand om dig tills vi ses igen!”

”Fotosyntesen bör värnas, min herre!
Du ska få både socker och syre.
Gränslöshet kan göra saker värre.
Vi blommor hade utgjort ett pålitligt styre.”

Olaga förfall.

Det var den sista juni, på kvällen,
Andreas Danman blev bragt om livet
i Biskopsgården av alla ställen
i stöket och stojet, i bråket och kivet.

En månad senare på dagen
ska han begravas, den fallne polisen.
Löfven, i stugan, i snickartagen
blinkar åt frugan som står vid spisen.

Han får ett samtal, vår statsminister.
”Ulla, vad ska jag svara min pressis?”
”Säg att händelsen visst var sinister,
men att du också hört att less is

more, och faktiskt har semester.
Tystnad har funkat förut, ta en chans!
Om en halvtimme väntar vi gäster.”
”Du har rätt, jag skickar en krans.”

Stefan sina trogna vårdar,
gör skickligt skillnad på bleck och plåt.
Ibland är det dystert på kyrkogårdar,
ibland kan det passa med jämmer och gråt.

Medan den döde sänks ner i jorden,
gläds man i Övik åt dignande fat.
En fredag får man ta ledigt från morden,
vem orkar begråta en stupad soldat?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-ringer-klockorna-nar-andreas-danman-begravs

Foto: Privat

Masken i blomman.

Varför firas Bellman
som nationalpoet?
Snarare än en snäll man
var han en liten gnet.

Den som skaldar om Noaks ark
och sefirens fläkt,
uppenbart en patriark
med fäbless för våldtäkt.

Man nästan hör hur han står där i Haga,
smekande lystet sin elaka luta.
Strax därpå har han börjat aga
kvinnor och barn, fast de ber honom sluta.

Vi måste fråga oss om Carl Michael,
denna fyllbult, lekamligt svag,
är förtjänt av den vehikel
som han beskärts, en egen dag.

Nästa år får vi byta kalender,
ersätta basen med diskant.
Gubbarna ryker, en i sänder!
Äntligen är det dags för en tant!!

Om hon kan skriva och spela – än sen!
Tiden är redo, klockan är slagen.
Finns ingen kvinna, så duger en hen.
Låt oss planera den nya dagen!!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bellmansdagen

Porträtt av Per Krafft 1779

Eldare på värmen.

Eldare på Värmen,
förr ett hederligt jobb.
Nu görs det framför skärmen
av en tidningssnobb.

Eldaren var en sjöman
som slet i sitt anletes svett.
”Värmen, över hövan”,
tycker vår murvelsprätt.

”Det är bekvämt med samma rubrik.
Fy för svett och sot!
Vågar någon begära replik
svarar jag: Klimathot!”

Foto: Eric Hedström/Sjöhistoriska Museet

Curt-Eric Holmquist 1948 – 2021.

Min barndoms lördagsmorgnar tillbringades framför teven. Kl 8.00 hade jag bullat upp med ostmacka och varm choklad för att titta på Gomorron Sverige från Göteborg. Programledare var Fredrik Belfrage och kapellmästaren hette Curt-Eric Holmquist. Den som ringde 031-170920 kunde med lite tur få prata med de trevliga herrarna. Jag har på senare år sällan upplevt någon musiker med Holmquists humor, värme och lyhördhet. Sedan 1989 ser jag inte på morgonteve.

Foto: Ola Torkelsson/TT Nyhetsbyrån
« Older posts

© 2021 Rasmus Dahlstedt

Theme by Anders NorenUp ↑

Copy link
Powered by Social Snap