Journalistens lägenhet är en åtta.
Under henne bor en advokat.
Det gör att hon känner sig som en råtta
på sina 200 plus kvadrat.

Våningen har även två balkonger.
Ibland går hon ut för att vinka så smått.
Vid flygeln sjungs de vackraste sånger,
ty det har fallit på soldrottningens lott. 

“Jag tillhörde och tillhör arbetarklassen.
Det där är ränder som aldrig går ur.
Nog kan den ge lindring, Versace-stassen
men kvar är en evig, osynlig bur.”

Skjutdörr bakom skjutdörr öppnar sig oändligt.
Köket går i röda och vita toner.
Tycker ni att det låter skändligt?
Låt dem få bli saliga på sina fasoner!

Bordet bär minnen från Titanic.
En lönndörr leder till ett nionde rum.
”Var inte rädd, det är in case of panic,
i dessa tider får man inte vara dum.

Bokhyllan är svängd, soffan från Bellus.
Flos Arco-lampa och kuddar från Svenskt Tenn.”
”Frun, förlåt men är ni från Tellus?
Den som skrivit detta är inte er vän.”

”Jag känner tjänstefolket och de hyser
den största tillgivenhet för mig.”
”Räkna dock med att de fnyser
om de tar del av detta konterfej.”

På en renoverad toalett
i skuggan av ett träd med citroner
sitter Kungsholmens Marie Antoinette,
pratar med sig själv och räknar miljoner.

“Tvåhundratrettiotre kvadrat 
gånger hundratusen minst.
Säg 25 millar, grattis kamrat!
Där gjorde du en hygglig vinst!”

I hennes Versailles saknas inte en möbel.
Helt klart finns det fog för att hon håller hov.
”En mycket behaglig avsaknad av pöbel
råder i kvarteret, tack och lov!”

För denna kvinna är Stockholm världen
och på hennes ö är det ännu lugnt.
Om detta skulle vara en fabel, vad lär den?
Att varsomhelst och någonstans möts i en punkt.

En tondöv madame spelar på sin flygel.
Ett avlägset ljud från ännu ett förlupet
skott som hon bortser från vid tavlan av Brueghel.
Så spelar hon oss hela vägen ner i djupet.

https://www.svd.se/frida-boisen-var-tidigare-ett-hotell

Foto: Nadja Endler