Månad: oktober 2018
Om en IS-talman med talisman leder morgondagens gruppsamtal kanske den magiska realismen infinner sig i riksdagen.
Björklund och Lööf söka skydd och krypa bakom fikonlöfvén, leka bror och syster, och ju köttsligare känslorna bli, ju andligare dikta de förhållandet.
Efter lång och trogen tjänst på DN:s kulturredaktion har man om inte annat en bra titel för memoarerna.
Om Svarte Petter upplevde sig rasifierad, skulle fler vilja sitta med honom? Om han samtidigt bytte namn till Jimmie?
Björn Wimans Trump-motvilja och SD-aversion har sublimerats.
Är det inte lika bra att DN:s ledarredaktion, för demokratins skull, initierar ett kidnappningsförsök av Sverigedemokraternas hela riksdagsgrupp?
En liknande politisk utveckling kan skönjas i hela den civiliserade världen. Inte minst i Nordafrika vinner den miljömedvetna borgerligheten gehör.
https://www.dn.se/sthlm/klart-for-blagront-styre-i-stockholm/
Förr i tiden var huggen bildliga och hotet den psykiska döden. I dag skär knivarna in i den fysiska kroppen. Det kan bero på att den som utför huggen är mer bokstavstrogen eller helt saknar intresse för svenska idiom.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/pojke-knivhuggen-i-ryggen-utanfor-skola-i-leksand/
När ska vi sluta se sanningen i vitögat och istället skåda in i det rasifierade ögat?
https://www.dn.se/nyheter/politik/ewa-stenberg-fragan-ar-nar-alliansen-ska-se-sanningen-i-vitogat/
Vi behöver inte fler mansinstitut. Efter DN:s avslöjande bör denna inrättning omedelbart byta namn och inriktning. Den banbrytande forskningen och jakten på framtida nobelpris kan påbörjas.
Om amatörteatersällskapet Riksdagen fick för sig att sätta upp Hamlet skulle rollen som Förste dödgrävare vara lättast att besätta.
Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda patriarkatet
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat patriarkatet,
och först när själv jag krossas, krossas patriarkatet.
Om satsningen fått namnet ”Hälsa från mig” hade kanske fler känt sig tilltalade av Göran Hägglund, identifierat sig som verklighetens folk, och mått bättre.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/goran-hagglund-om-haveriet-med-halsokontot-manga-tappade-ar/
Björn Wiman och Michel Houellebecq tycks mena olika saker. Undrar vem som kommer att stå på rätt sida av historien?
