Månad: mars 2021
Försigkomna stadsbor köar.
Ta vaccin, ett söndagsnöje.
Missräkningen, att det snöar,
väcker skeptikernas löje.
Oavsett hållning i covidfrågan,
om sjukhuset missar sitt stick
och vården tappar tågan –
det löser vi väl med ett klick?
I vår internettidsålder
ska sköterskan gå genom rutan.
Först får du en virtuell folder,
sen digitala sprutan!
https://www.svd.se/jattekoer-for-vaccin-drop-in-i-princip-slagsmal
O, Euterpe, var mig huld,
värna nu musiken.
Likvidera P3 Guld,
tänk på radiopubliken!
Supa, dricka, ha sin picka
är vad sankte Yasin lär.
Urmakaren får en spricka
i glaset i sin affär.
När du ändå låter kvasten
gå bland skräpprogrammen,
kapa tevemasten.
Skjut nya skott på stammen!
https://sverigesradio.se/artikel/haktade-yasin-utsags-till-arets-artist-pa-p3-guld–2
Mediemarknadens motsvarighet till bankernas minusränta är snart här. ”Dålig journalistik måste få kosta”, menar en bedömare.
I videobloggens fjärde avsnitt tar Siv upp skandalen i Borlänge, att Jussi Björlingmuseet hotas av nedläggning. Det blir också en kärleksförklaring till Wilhelm Peterson-Berger och en känga till Melodifestivalen.
När frekvensen blir tre i timmen
är det svårt att hinna med.
Polisen — men också rimmen —
tenderar att hamna på sned.
Den som säger om världen och språket,
att aldrig mötas de två;
se det positiva i bråket,
att ett närmande sker. Vackert så!
När för sjätte veckan
det tjatas i rutan om Mello,
en känsla: Det räcker, den räckan
bekostar sex sviter för cello.
Helt ärligt, för nio miljarder
nog kunde vi få lite mer
än textmusikbastarder,
för varje år några fler.
En tanke som följs av ”Den leve!”
Hur länge än Mellon har varat,
jag stänger av min teve
och gläds åt tiden jag sparat.
https://kontakt.svt.se/guide/melodifestivalen-och-eurovision
På förlaget Univers
är man noga med raser.
Svart ger bra kommers
tack vare ukaser.
Obiols, en katalan,
tillika Shakespearetolk,
ses som charlatan
av ett utvalt folk.
Troligen är fröken Gorman
en alldeles underbar tjej.
Fröfrågan kvarstår, vad sår man
med maningen till vita ”Väj!”
Kvinna, ung och aktivist
samt därtill rätt färgad.
Ingen anar argan list
förrän poesin blir härjad.
Allt har sin tid, det är klart.
Svinner universalismen
får väl någon sätta fart
på den sköna nyrasismen.
https://www.svt.se/kultur/katalansk-oversattare-far-inte-oversatta-amanda-gorman
Likt en Frödingsk Nils Utterman dök du upp till den första repetitionen med bälgspelet under armen. ”Förgasaren är nog trasig” konstaterade du med oljiga fingrar och en min som lät förstå att verkstan inte var något alternativ. Bra karl reder sig själv. Och Storforssonen Nicklas Gustavsson redde sig själv.
Som tonsättare hade du en imponerande bredd. Verkförteckningen rymmer sånger och symfonier, körverk och kammarmusik. Som historieberättare var du likaledes förfaren. Av en händelse kom jag julen 2019 att inför en månghövdad publik spela en föreställning i din hembygd Kväggeshyttan. Efter att ha hört om detta förtäljde du med karaktäristiskt värmländskt idiom hur du och din pappa i slutet av 1970-talet i trakten såg Cornelis. Inklusive kassören och hans fru var ni fem åskådare. Men den godmodige holländaren spelade som vanligt och gav dessutom extranummer.
Vårt enda publika framträdande tillsammans blev konserten i Templet på Östermalmsgatan 69 bara någon månad tidigare, den 26 oktober 2019. Frälsningsarméns motto ”Blod och eld” skymtar i fonden. Jag hör dig uttala dessa ord med tjocka l-ljud. Du hade inte det temperamentet, var mer av en sangviniker, men inget var dig främmande. Ett minne från den dagen är att du med några herrar övar det av dig för ändamålet skrivna arrangemanget av Ulf Peder Olrogs ”På en liten smutsig bakgård”. Trots den knappa tiden och en fyrstämmig manskörs emellanåt påtagliga bekymmer behöll du lugnet.
Så gjorde coronan entré och samarbetsplanerna fick skjutas på framtiden. Sedan kom sjukdomen. Den i sin destruktiva kraft mest ohyggliga.
Genom en ödets nyck blev den sista sång jag sjöng Olle Adolphsons ”Signaturen Karlsson – Evig vår”. Så här i efterhand hör jag den olycksbådande klangen i första versens slutrader: ”Sen såg jag dig aldrig mer.” Vart ska jag nu vända mig med min kontaktannons?
Mina tankar går till de närmast sörjande. Till Nicklas hustru Inese och barnen Arvid och Ingrid. Min sorg bleknar i jämförelse. Jag mister en spelmansvän. De förlorar en man och en far.
Till den som hädankallar en 48-årig tvåbarnspappa har jag en del frågor. Om jag bara får ställa en vill jag förvissa mig om att logiproblemet är löst. Inte minst för att det skulle underlätta den kommande korrespondensen.
”Änglarna, de bor väl i nån sorts studentskehem?”
(I klippet syns den svartklädde Nicklas, som dirigerar och trakterar flera instrument, njuta en stunds vila under det att jag sjunger.)
Vems berättelse? Vems blick?
De slutar aldrig fråga.
Vems förorättelse? Vad fick
ni inte, vilken plåga?
En olycklig hörs beklaga
sin frånvarande far.
På klagandet följer en saga.
I övrigt ont om svar.
Jag nekar ingen kvinna
den hyllning hon är värd.
En bön, blott: Eftersinna,
ett liv är mer än flärd!
Till dem som tittar själva
och berättar utan prut,
för krutgumma såsom för älva
jag skjuter en salut.
”Är detta mitt älskade Vetlanda, far?
En bärsärk i centrum som svingar sin sabel.”
”Min son, han har lidit förtret, Kandahar
gör människan mindre ämabel.”
”Så vad ska vi göra med denne afghan
vars håg står till knivhugg och taharrush?”
”Stackarn blir frommare iförd kaftan.
Skulden bär den yngre George Bush!”
Tidningen ringer förövarens broder.
I Kabul svarar en röst:
”Den lille saknar vår moder,
jag tror han behöver tröst.”
”Din bror som bor i staden,
skar visst sju på ett torg.”
”Han högg sig en gång i vaden –
även det ett uttryck för sorg.”
”Vafalls, du talar om terror?”,
ett vittne leds bort av en vakt.
”Stäng av och sätt på, Syntax Error!
Så slipper jag visa min makt.”
En infödd med dragning till bandy,
från kullen ovanför stan
betraktar en döende dandy
och inser ”Vi har ingen plan.”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/detta-vet-vi-om-det-misstankta-valdsdadet-i-vetlanda
Efter attacken i Vetlanda vaknar vreden i den statliga tevens informatörer. ”Terrorbrott?! Att man har mage att föreslå en sådan brottsrubricering.”
Skulle saven stiga
på den pryda gatan,
därom får man tiga,
varnar högljutt skatan.
Läppjar de på våren,
väsen väckta nyss av sol?
Slickar de ock såren,
i sin lövsals stol?
Pratar bin och blommor
eller är de tysta?
Djur och växter som bor
här, vill de bli kyssta?
