Den sköna Maj har blivit ful och grov och Valborg liknar mest en vårtig hagga som mellan genusgalenskapens skov med nöd och näppe orkar regnbågsflagga.
En decimerad kör som slutat sjunga, då varje kvinnoröst har skrikits hes. Men tala kan de än, med kluven tunga. Man måste ta den mobbningschans som ges.
Att kaka söker maka, aldrig make, befrämjar målet: Gala utan tupp! Det finns för modechefen ingen hake. Hon mönstrar systerskapets bästa trupp.
Om fröken Tussilago spelar svår – lägg över eller rensa, fader Vår!
I Norbergsnatten går kring gård och stuva en dvärg av närmast lagerkvistska mått. Han klättrar över stängslet till sin gruva och lotsar fram till ortens alla brott.
En mix av Toker, Skjuter, Ljuger, Dummer som jobbar skift i malmens mörka schakt försänker oss i medeltida slummer. Prinsessan föll men hade änglavakt.
Att kronan ges åt omoralens vätte vars lusta till förstörelse är stark, hur kan du låta detta ske, herr Jätte? Du står som träl vid tråget, äter bark.
Så offras Snövit, slutet på vår saga blir tragiskt. Hålet är för stort att laga.
Polisen Daniel Löwenhammar har tjugo års erfarenhet av arbete på gator och torg. Vad händer inom polisen efter påskkravallerna? Hur ser framtiden ut för myndigheten, yttrandefriheten och de svenska medborgarnas trygghet?
Inunder rosa körsbärsträd i blom emotser vårflanören pjäsens början. En flicka äter glass och strömmens lom förjagar tankar på novembersörjan.
Igenom trädens kronor drar en il och över bänken går en hastig skugga. Fast Tjechov är en glömd kulturprofil, så hörs ett skri när nån begynner hugga.
Kamreren stannar på sin väg till banken, betraktar ömt en skövlad kungsträdgård. Gemene man och hustru hälsar tanksen. Nu lämnar jag mitt land i nornans vård.
Ridån går upp för dramats sista akt som leder till besittning eller slakt.
Så tystnar plötsligt ropen över Siljan och upploppsklockan ringer gravens frid åt sulkystjärnan med den goda viljan som log mot allt och alltid hade tid.
I kurbitslandets mitt stod pojkens vagga. Den unge följde spår av herr Nordin. Med dress som lånat färg av Sveriges flagga blev Goopen snart en travets Fridolin.
Han körde lopp i både regn och rusk men sken i kapp med solen, fri från tadel. En danneman, tillika mästarkusk, med självklar position i sportens adel.
Till himlen dras han av en dalahäst. Låt Olle, herre, bli din hedersgäst.
Det råder krigstillstånd och raskravaller förhärjar städer, bilar eldas upp men ingen ropar ”Sätt dem bakom galler!” Med slughet genomförs en märklig kupp.
För karriärpolisen utgör dansken ett hot, problemet är islamfobi och ingen frihetskämpe kastar handsken. Man skriver på för lag mot blasfemi.
Så härligt progressivt, en intifada bebådar våren i vårt vackra land. När sommarn kommer bör vi kunna bada i blod vid någon camping eller strand.
Om larmet går så gäller det att sticka och fattar inte snuten – ta hans bricka.
Med en livssyn lika ljus som kalufsen kom Kalle Strokirk till mötes, med sin pojkaktigt pliriga uppsyn och imponerande valrossmustasch. Alltid alstrande energi, aldrig tjuvande. Tack för din värme, din humor och alla roliga teckningar! Tack också för att du besökte podden och delade med dig av det seriealbum som var ditt liv.
Det sår som varar ända fram till påska, hur bandageras detta enligt tron på allas lika värde? Kan det brådska? Vårt bås är tomt. Vi borde sakna kon.
Vi borde sakna även lilla lammet – ja alla lamm som tvingats gå till slakt! Den tjänar inget till, vår hand av sammet och gagnar allra minst vår ordningsmakt.
Fast det är klart att namnet Skäggetorp är väldigt trist och gör att folk blir arga. De slipper höra mig, en olyckskorp, berätta passionerat om det karga.
Är du beredd att offra allt för dräggen? Ministern låser dörrn och skalar äggen.
I dagens Sverige finns en Golgatsbacke på flera håll och i en mindre ort kan den som tjallar få en bruten nacke. Med bling-bling pryds en prålig pärleport.
Där samlas brinnande i tron att bilar ska brännas under långfredagens kväll. Vad tänker våra fäder då, som vilar sen många sekler under kyrkans häll?
Ett stenkast därifrån är rutan sönder och blåljusfordon står med tomma däck. Ett slagsmål mellan prästerskap och bönder. Poliser skadas, bybor flyr i skräck.
Vid vägens kant en vilsen kristenhet. Förlåt ej dem som inget gör men vet.
En fri och uppdaterad kyrkas pastor bör inte söka menighetens stöd men däremot ha kännedom om fastor och kunna steka fisk och baka bröd.
Det vita mjölet måste lämnas orört – moderna stadsbor äter fullkornspasta. Det vita vittnesmålet lämnas ohört. En gudsmans bästa råd: Att vithetsfasta!
Apostelns godhet öppnar upp vårt tempel för postmodern och fräsch supplikkritik. Det högsta målet är en godkändstämpel från den vars nåd är evigt fiberrik.
Låt mörkrets furste helga kyrkorummet men var beredd att själv bekosta flummet.
För hundratjugotusen per kvadrat får bostadsspekulanten lov att köpa en lägenhet, men kom ihåg att mat behövs och banken låter ingen löpa.
Att Björn som brukar sova ligger vaken får frun Irene att börja tända ljus. De vet att prisfall även drabbar maken och ingen önskar gå från hem och hus.
När Ingves räntevapen riktas mot den lånetyngda rör sig även drömmen. En investeringsmöjlighet blir hot och festkostymen spricker strax i sömmen.
Ha is i magen, jagar du en bubbla av såpa eller pengar lär du snubbla!
En blekfet gubbe konkurrerar ut en färgstark amason. Det folkparti som låter något sådant ske är slut och anmäls inom kort för blasfemi.
En opersonlig Pehrson äntrar stolen där nyss vår drottning, svart som ebenholts, befann sig. Tänk er tävling mellan solen och batterit, ett trasigt åttavolts.
Principerna ska vara liberala. Må bästa hudfärg, kön och läggning vinna! Som kolonisatör får du betala tributen till vår frihetshämndgudinna.
I denna stund av sorg, ett sista hopp: att Johan föddes i en annan kropp.
I programmet varvas Julia Caesars egen berättelse om Sverige med citat ur Stefan Zweigs bok ”Världen av igår” från 1942. Jag gör rösten till den österrikiske författaren.
Fiskalen väcker eller nattar åtal. Att tolka lagens bokstav är hans jobb. Det går att kalla sexti för ett fåtal. Med pixelvilja döljs en skyddsvärd mobb.
Vad utgör Lund? Det är en öppen fråga. Javisst, här står ett universitet men stadsplanering handlar om att våga. Nu bygger vi moské och minaret.
Nu ser vi till att våren blir arabisk. Studentsång övergår i bönutrop. Den nya drillen, charmigt osyllabisk! Turban är snyggare än plommonstop!
Det forna landet Sverige finns ej mer. Så varför inte bara lägga ner?
En enda dag har vi fått rätt att skämta. När vårfrun värmer upp hörs höga skratt, men strax därpå ses liemannen hämta en liten skara till sin långa natt.
Som månad lär april ha varit grym, om T. S Eliot kan tas på orden. Poeten hade inte gått på gym och inte närläst siffror över morden.
En krokus tittar fram, med glada kalkar, men i min täppa syns ett öde land och ingen snödropp eller vårbris svalkar. Med körsång firar ondskan skördeand.
Tills svunnen lust att gyckla kommer åter – Demeter, väna, tillge mig som gråter!
”När mars tar slut förväntas en rapport. Det är vad redovisningsseden bjuder.” ”Ni får förlåta om mitt svar blir kort. Mitt huvud känns så tungt, sirenen ljuder.”
”Balans och resultat, så lyder kravet. Jag ber er därför lämna in i tid.” ”En vän har hastigt seglat ut på havet. Nu vill jag bedja blott om själens frid.”
”Ni vägrar alltså avge någon räkning? Som konsekvens härav blir året brutet.” ”Ha tålamod, förbida hjärtats läkning. Av tårar är mitt allegat begjutet.
En fråga, om ni täcks, fru direktör: Hur bör man redovisa den som dör?”
Det visade sig att vi hade en gemensam favoritscen i Odysséen. I denna lyckas Odysseus lura cyklopen Polyfemos, som när han frågar efter den mångförslagnes namn får svaret ”Ingen”. På så sätt räddar hjälten livet på sina kamrater, till den människoätande jättens förtret.
Min uppskattning av episoden kan förklaras av en beundran för kämpens list, så fjärran från min egen handfallenhet. Jag tror att du upplevde en likhet med drotten om än din ödmjukhet förbjöd dig att yppa något. Jag såg dig hantera allvarliga situationer med häpnadsväckande lugn och mod. Hos cyklopen hade jag blivit stående längst inne i grottan, darrande av skräck. Då skulle du ha hämtat mig och med säkra händer fästat mig under buken på baggen.
Din styrka blev jag till att börja med varse i det garage du gjort om till träningslokal. Där försökte du få mig att bli vän med bänkpressen. Finurligheten kom till uttryck bland annat i samband med den årliga femkampen i trädgården där deltagarna underkastades de märkvärdigaste fysiska och intellektuella prövningar.
Din slogan hade kunnat vara ”Träning och trygghet”. I tre decennier arbetade du parallellt som personlig tränare och vakt, framför allt i dörren på olika Stockholmskrogar. Du arrangerade självförsvarsutbildningar och nattvandrade. På 1990-talet var du del av den svenska fredsbevarande styrkan i Bosnien. I egenskap av skolad jurist hade du kloka tankar om nödvärn. Jag fick ta del av ett utkast till en artikel i ämnet.
Vi talade ofta om det förråade våldet som på senare tid blivit en del av vardagen. I takt med att ondskan kom närmare blev de galghumoristiska inslagen i diskussionen fler. Illusionslöst kunde vi konstatera att en knivskärning numera inom kort avlöses av en annan, att en skjutning strax följs av ännu en, att ett mord glöms för att ett nytt begås. I bästa fall blir det en notis i tidningen.
Du hade en vana att agera snabbt. När beslutet väl var fattat satte du spaden i marken för att påbörja grönsaksodlingen. Du drack upp groggen i ett svep. Du svarade omedelbart på sms. När måndagens lunch-sms inte besvarades väcktes min oro.
Om det ändå bara varit en jätte du mött där på gymmet på Hälsingegatan. Om enviget hade utkämpats med blanka vapen, på ett slagfält i Troja. Mot revolverns kula fick även du, min tappre vän, ge vika.
Många kommer snart att ha glömt. Också det fruktansvärda som hände den 28 mars 2022 kommer att falla i glömska. För de flesta förvandlas du om ett tag till en pinne i statistiken. Men jag minns. Och så länge jag lever ska jag berätta. Om Fredrik, den oförvägne.
Ingen byggde sådana verandor. Ingens hönor producerade så färgglada och välsmakande ägg. Ingen hade ett så stort hjärta.
Ingen är som du.
Jag behåller hoppet om att du når fram till Ithaka, den vårvita ön i havet.
Du far din väg och jag står kvar på stranden med sorgen och åran i handen.
Fredrik (i vitt) en glad kväll på teatern hösten 2018
En gång om året hålls en bolagsstämma. Det rör sig sällan om en blandad kör. De flesta gäster känner sig som hemma när pianot klinkar på och ingen stör.
Man äter gott och dricker ett glas skumpa. Så skönt att frågor verkar utebli. Och om de ställs så kallas de för plumpa – en styrelse bör hållas ansvarsfri.
Ett företag som har med terrorister att göra, varför ska vi lita på att dettas chefer inser sina brister? En bas kan välja, stanna eller gå.
Om ledningsgruppen inte görs mobil i Ericsson så saknar firman stil.
En grånad man bebor det vita huset. Han tar ibland en tur på glömskans flod. Vak upp nu Joe till våren, skåda ljuset och visa på den fria världens mod!
I flygeln bidar vicepresidenten. Hon välver stora planer för sitt land, kan tala ex tempore om pigmenten och när en dröm att sätta allt i brand.
Den tredje högsta, enligt successionen, är fru Pelosi, som med dimmig blick ses tomtesmyga mot den tomma tronen. Nog toge hon befälet om hon fick.
Så ter det sig, idag, triumviratet. En undrar allt, vem ligger det i fatet?
Vad blir din roll om kriget skulle komma? Är du beredd att stå i skottets glugg? Hur många mammor i idyllens Bromma bär hellre vapen än en kaffemugg?
Och hur ser statistiken ut i orten, finns där intresse för vår flygflottilj? En rask dragon vill öppna Trojaporten. Kan klanen uppgå i en svensk familj?
En gränslös snobb som solat sig i glansen och skrudat sig i frihetslängtans blå bekänner färg och höjer regnbågslansen när krigets fasor hastigt kommer på.
Eskadern samlas under blågul fana. Tyvärr har skutan ingen segelvana.
En liten gris som vältrar sig i lera. Hans bästa vän på gården är en so. Just denna kulting tvangs att transplantera sitt unga hjärta för vår framstegstro.
En blåklädd, maskförsedd som syr och hamrar alltmedan blodet kväller i var ven. Med klaff får hjärterummet tvenne kamrar. Se där, det slår! Så firar man succén.
I åtta veckor lever patienten tack vare hospitalets stjärnkirurg. Därefter flyttas han till obducenten av gudasagans nya dramaturg.
Om hjärtat måste öppnas med skalpell bör den som håller kniven vara snäll.
Några fåglar kommer sent, tvingas ändra färden. Det är inte illa ment, ondskan leder världen. Plötsligt stiger krigets rök, sämre sikt för sparv och gök. Svårt att göra flygförsök i tumult, bland svärden.
Sångens svala saknar flax, missar hela våren. Bisträckt med ikariskt vax, ändå rinner såren. Lärkan hade tagit höjd, av en radar blev han röjd. Nu är ena vingen böjd. Fram, på studs, med båren!
Trasten stöter ut ett gny, lämnar stridens vimmel. Efter att ha fyllts av bly möter han sin himmel. Vakan klagar, söker tröst vid ett rödlätt domherrsbröst. I naturen råder höst, ödsligt är ett Krimfjäll.
Luften var visst inte fri, konstaterar haken. Trastmor häver upp ett skri, hålls i schack av maken. Skriet följs av ändlös gråt. Deras pojke har gått åt. Ute på sin friarstråt blev han mördad, kraken.
En Nisse bodde förr i Hökarängen, på Tobaksvägen hade han sitt tjäll. I höstas fick han fly på grund av gängen. På gården leker barnen Wilhelm Tell.
I Fagersjö motionsspår ljuder skotten, vid Martinskolan säljer ligor knark. Ett vittne ringer, vill beivra brotten. Hon tillråds jogga i en annan park.
Polisen verkar lagom intresserad fast kvinnan kan beskriva i detalj hur brodern inom kort blir enleverad i bilbaklucka till en mörk seralj.
Idyllen rämnar, i miljonprogrammen har någon sanktionerat slakt av lammen.
På fredag hålls ett G7-sammanträde. Då träffas världseliten för ett prat. Kan händelsen ge upphov till ett kväde? Betänk att diskussionen gäller mat.
Istället för att dryfta skörd och såning – att få gehör för sånt hos en publik är svårt – jag flyttar pjäsen till den våning på vilken spelet handlar om musik.
Så långt ifrån tyrann är dominanten. Hon lyssnar gärna till en munter ters men också lilla sjuan i diskanten har mod att skälva i en sista vers.
Låt makten börja jobba på ackord och hör hur världens ton blir mindre hård.
I fäders spår – för framtids segrar. Usch! Vi måste få ett slut på könsförtrycket. Låt Vasaloppet ta en annan kurs. En mysig, mansfri väg är ej för mycket.
Men hon som dyker upp med röda kinder på lätta ben och räcker fram en krans är inget annat än ett framstegshinder och ersätts på momangen av en trans.
Jag bryter staven över Moras snö, i svarta jorden tömmer han sitt bly. För mig står klart, det vita nödgas dö. Den mörka hordens plats är Berga by.
Snart slipper vi det onda, ack så lätt problemet löser sig i en sonett.
Journalisten och författaren Julia Caesar arbetade i 22 år på Dagens Nyheter. Sedan ett decennium är hon sin egen ansvarige utgivare. Journalistikens utveckling, avvecklandet av kärnfamiljen och poeten Dan Andersson är några av de ämnen som berörs.
En fågelräknare som jag kan också känna obehag. Hur många djur kan dela holk? När ska vi börja räkna folk? Och hur förhålla sig till kön? Får alla fåglar samma lön? ”För fågelräkning finns det fog. Iväg till första bästa skog.”
Den mörke ställer till med stök. Är det en Mellanösternhök? Se där, han aktar ej för rov. Det rör sig om en fågelbov. Än syns ej någon blåmestjej. Jag skulle hälsa henne: ”Hej!” Det ryktas om att Kiev är kallt. Jag såg helst att hon inte svalt.
”Herr fågelräknare, lägg ner! Förstår du inte att jag ser? Hör upp att räkna, mitt dekret ska lydas: Solidaritet! Du får förbud att äga ram med kulor tills du blivit tam. Byt även snarast melodi!” Jag lever gärna fågelfri.
Intill en stuga vid Glafsfjordskanten gick ljuset ner för en värmlandspilt. Den lille pojken blev bara fyra. Var höll han hus, gamle Spelmansfanten? Ni Frödings hjältar, ett liv är spillt!
Snart har ett kvartssekel gått sen mordet på unge Kevin, hur gick det till när tvenne bröder fick bära skulden? Lägg alla Arvikakort på bordet, se till att juryn är vittnesgill.
Kan domen möjligen ha med hudfärg att göra, gäller att mörkt är bra? Finns några regler i offerbridgen? Vad anser JK är önskvärd budfärg? Av alla utspel, vad ska man dra?
Det kom en främmande man till orten, han dränkte Kevin i Dottevik. Men körs av ingen, trots det, på porten. När ges det tid att studera korten, att granska makten och dess etik?
Den har det bra i sin trygga bubbla och lever gott, tar ett glas Moët framför kaminen i treplansvillan och tycks ha glömt att det går att dubbla ett straff i bridge för att skipa rätt.
Så spelet fortgår. Vad de behöver är än förhanden och fjorton pass det högsta budet, ställ diagnosen. Megalomana som jagar klöver, vad kan det kallas? Låt se i FASS!
Låt mig börja med en spoiler. Gustafsdotter är en broiler. Viktigast må sägas först. Går det då att med trokéer skildra statens onda féer, maktens hunger, penningtörst?
Till ministern för kulturen – gage som strider mot naturen. Kostnaden per taburett hundrafyrtiotusen kalla! När hörs kravet, avgå alla? Inte endast fru Jeanette
ger oss svar som saknar värde. Dags att ringa fara färde innan skeppet skjuts i sank! Det är tydligt, Stabat mater passar bra för statsrådslater, sossepolitrukers vank.
Mycket tal om rättigheter, färre hennes vettigheter. Myteri kan ha sin plats. Vattennymf i dina böner inneslut ministerlöner. Därtill önskas god seglats!
Med given plats i laget, så säkert var hans grepp. En målvakt släpper taget från aktern på vårt skepp. Den hjälte som har räddat nationen undan däng. Jag hoppas någon bäddat herr Hellströms himmelsäng.
En sällsynt hand med bollen, och vilken hygglig karl! Nu återstår blott fållen, sen är kostymen klar. Vi sörjer med de tyska en internationell. De bidrar med en hyska i denna dystra kväll
likt ombud för naturen som skänker sin tribut till den som vaktat buren, vid fotbollssagans slut. När tiden nu är inne och Ronnie går i mål bevaras han i minne av många som idol.
