Några fåglar kommer sent,
tvingas ändra färden.
Det är inte illa ment,
ondskan leder världen.
Plötsligt stiger krigets rök,
sämre sikt för sparv och gök.
Svårt att göra flygförsök
i tumult, bland svärden.
Sångens svala saknar flax,
missar hela våren.
Bisträckt med ikariskt vax,
ändå rinner såren.
Lärkan hade tagit höjd,
av en radar blev han röjd.
Nu är ena vingen böjd.
Fram, på studs, med båren!
Trasten stöter ut ett gny,
lämnar stridens vimmel.
Efter att ha fyllts av bly
möter han sin himmel.
Vakan klagar, söker tröst
vid ett rödlätt domherrsbröst.
I naturen råder höst,
ödsligt är ett Krimfjäll.
Luften var visst inte fri,
konstaterar haken.
Trastmor häver upp ett skri,
hålls i schack av maken.
Skriet följs av ändlös gråt.
Deras pojke har gått åt.
Ute på sin friarstråt
blev han mördad, kraken.
Follow Rasmus on