Inunder rosa körsbärsträd i blom
emotser vårflanören pjäsens början.
En flicka äter glass och strömmens lom
förjagar tankar på novembersörjan.

Igenom trädens kronor drar en il
och över bänken går en hastig skugga.
Fast Tjechov är en glömd kulturprofil 
så hörs ett skri, när nån begynner hugga.

Kamreren stannar på sin väg till banken,
betraktar ömt en skövlad kungsträdgård.
Gemene man och hustru hälsar tanksen.
Nu lämnar jag mitt land i nornans vård.

Ridån går upp för dramats sista akt
som leder till besittning eller slakt.