Ingen är som du - till minne av Fredrik D. Andersson.

Det visade sig att vi hade en gemensam favoritscen i Odysséen. I denna lyckas Odysseus lura cyklopen Polyfemos, som när han frågar efter den mångförslagnes namn får svaret ”Ingen”. På så sätt räddar hjälten livet på sina kamrater, till den människoätande jättens förtret.

Min uppskattning av episoden kan förklaras av en beundran för kämpens list, så fjärran från min egen handfallenhet. Jag tror att du upplevde en likhet med drotten om än din ödmjukhet förbjöd dig att yppa något. Jag såg dig hantera allvarliga situationer med häpnadsväckande lugn och mod. Hos cyklopen hade jag blivit stående längst inne i grottan, darrande av skräck. Då skulle du ha hämtat mig och med säkra händer fästat mig under buken på baggen.

Din styrka blev jag till att börja med varse i det garage du gjort om till träningslokal. Där försökte du få mig att bli vän med bänkpressen. Finurligheten kom till uttryck bland annat i samband med den årliga femkampen i trädgården där deltagarna underkastades de märkvärdigaste fysiska och intellektuella prövningar.

Din slogan hade kunnat vara ”Träning och trygghet”. I tre decennier arbetade du parallellt som personlig tränare och vakt, framför allt i dörren på olika Stockholmskrogar. Du arrangerade självförsvarsutbildningar och nattvandrade. På 1990-talet var du del av den svenska fredsbevarande styrkan i Bosnien. I egenskap av skolad jurist hade du kloka tankar om nödvärn. Jag fick ta del av ett utkast till en artikel i ämnet.

Vi talade ofta om det förråade våldet som på senare tid blivit en del av vardagen. I takt med att ondskan kom närmare blev de galghumoristiska inslagen i diskussionen fler. Illusionslöst kunde vi konstatera att en knivskärning numera inom kort avlöses av en annan, att en skjutning strax följs av ännu en, att ett mord glöms för att ett nytt begås. I bästa fall blir det en notis i tidningen.

Du hade en vana att agera snabbt. När beslutet väl var fattat satte du spaden i marken för att påbörja grönsaksodlingen. Du drack upp groggen i ett svep. Du svarade omedelbart på sms. När måndagens lunch-sms inte besvarades väcktes min oro.

Om det ändå bara varit en jätte du mött där på gymmet på Hälsingegatan. Om enviget hade utkämpats med blanka vapen, på ett slagfält i Troja. Mot revolverns kula fick även du, min tappre vän, ge vika.

Många kommer snart att ha glömt. Också det fruktansvärda som hände den 28 mars 2022 kommer att falla i glömska. För de flesta förvandlas du om ett tag till en pinne i statistiken. Men jag minns. Och så länge jag lever ska jag berätta. Om Fredrik, den oförvägne.

Ingen byggde sådana verandor. Ingens hönor producerade så färgglada och välsmakande ägg. Ingen hade ett så stort hjärta.

Ingen är som du.

Jag behåller hoppet om att du når fram till Ithaka, den vårvita ön i havet.

Du far din väg och jag står kvar på stranden
med sorgen och åran i handen.