Sida 18 av 36
Åkallan.
O, Euterpe, var mig huld,
värna nu musiken.
Likvidera P3 Guld,
tänk på radiopubliken!
Supa, dricka, ha sin picka
är vad sankte Yasin lär.
Urmakaren får en spricka
i glaset i sin affär.
När du ändå låter kvasten
gå bland skräpprogrammen,
kapa tevemasten.
Skjut nya skott på stammen!
https://sverigesradio.se/artikel/haktade-yasin-utsags-till-arets-artist-pa-p3-guld–2
Bli minusprenumerant – tjäna pengar på att läsa tidningen.
Mediemarknadens motsvarighet till bankernas minusränta är snart här. ”Dålig journalistik måste få kosta”, menar en bedömare.
Sivandivan på divanen – Del 4.
I videobloggens fjärde avsnitt tar Siv upp skandalen i Borlänge, att Jussi Björlingmuseet hotas av nedläggning. Det blir också en kärleksförklaring till Wilhelm Peterson-Berger och en känga till Melodifestivalen.
Onsdagskväll.
När frekvensen blir tre i timmen
är det svårt att hinna med.
Polisen — men också rimmen —
tenderar att hamna på sned.
Den som säger om världen och språket,
att aldrig mötas de två;
se det positiva i bråket,
att ett närmande sker. Vackert så!
Mello.
När för sjätte veckan
det tjatas i rutan om Mello,
en känsla: Det räcker, den räckan
bekostar sex sviter för cello.
Helt ärligt, för nio miljarder
nog kunde vi få lite mer
än textmusikbastarder,
för varje år några fler.
En tanke som följs av ”Den leve!”
Hur länge än Mellon har varat,
jag stänger av min teve
och gläds åt tiden jag sparat.
https://kontakt.svt.se/guide/melodifestivalen-och-eurovision
Fröken Gorman.
På förlaget Univers
är man noga med raser.
Svart ger bra kommers
tack vare ukaser.
Obiols, en katalan,
tillika Shakespearetolk,
ses som charlatan
av ett utvalt folk.
Troligen är fröken Gorman
en alldeles underbar tjej.
Fröfrågan kvarstår, vad sår man
med maningen till vita ”Väj!”
Kvinna, ung och aktivist
samt därtill rätt färgad.
Ingen anar argan list
förrän poesin blir härjad.
Allt har sin tid, det är klart.
Svinner universalismen
får väl någon sätta fart
på den sköna nyrasismen.
https://www.svt.se/kultur/katalansk-oversattare-far-inte-oversatta-amanda-gorman
En spelmans hädanfärd – till minne av Nicklas Gustavsson
Likt en Frödingsk Nils Utterman dök du upp till den första repetitionen med bälgspelet under armen. ”Förgasaren är nog trasig” konstaterade du med oljiga fingrar och en min som lät förstå att verkstan inte var något alternativ. Bra karl reder sig själv. Och Storforssonen Nicklas Gustavsson redde sig själv.
Som tonsättare hade du en imponerande bredd. Verkförteckningen rymmer sånger och symfonier, körverk och kammarmusik. Som historieberättare var du likaledes förfaren. Av en händelse kom jag julen 2019 att inför en månghövdad publik spela en föreställning i din hembygd Kväggeshyttan. Efter att ha hört om detta förtäljde du med karaktäristiskt värmländskt idiom hur du och din pappa i slutet av 1970-talet i trakten såg Cornelis. Inklusive kassören och hans fru var ni fem åskådare. Men den godmodige holländaren spelade som vanligt och gav dessutom extranummer.
Vårt enda publika framträdande tillsammans blev konserten i Templet på Östermalmsgatan 69 bara någon månad tidigare, den 26 oktober 2019. Frälsningsarméns motto ”Blod och eld” skymtar i fonden. Jag hör dig uttala dessa ord med tjocka l-ljud. Du hade inte det temperamentet, var mer av en sangviniker, men inget var dig främmande. Ett minne från den dagen är att du med några herrar övar det av dig för ändamålet skrivna arrangemanget av Ulf Peder Olrogs ”På en liten smutsig bakgård”. Trots den knappa tiden och en fyrstämmig manskörs emellanåt påtagliga bekymmer behöll du lugnet.
Så gjorde coronan entré och samarbetsplanerna fick skjutas på framtiden. Sedan kom sjukdomen. Den i sin destruktiva kraft mest ohyggliga.
Genom en ödets nyck blev den sista sång jag sjöng Olle Adolphsons ”Signaturen Karlsson – Evig vår”. Så här i efterhand hör jag den olycksbådande klangen i första versens slutrader: ”Sen såg jag dig aldrig mer.” Vart ska jag nu vända mig med min kontaktannons?
Mina tankar går till de närmast sörjande. Till Nicklas hustru Inese och barnen Arvid och Ingrid. Min sorg bleknar i jämförelse. Jag mister en spelmansvän. De förlorar en man och en far.
Till den som hädankallar en 48-årig tvåbarnspappa har jag en del frågor. Om jag bara får ställa en vill jag förvissa mig om att logiproblemet är löst. Inte minst för att det skulle underlätta den kommande korrespondensen.
”Änglarna, de bor väl i nån sorts studentskehem?”
(I klippet syns den svartklädde Nicklas, som dirigerar och trakterar flera instrument, njuta en stunds vila under det att jag sjunger.)
Marskvinnor kan.
Vems berättelse? Vems blick?
De slutar aldrig fråga.
Vems förorättelse? Vad fick
ni inte, vilken plåga?
En olycklig hörs beklaga
sin frånvarande far.
På klagandet följer en saga.
I övrigt ont om svar.
Jag nekar ingen kvinna
den hyllning hon är värd.
En bön, blott: Eftersinna,
ett liv är mer än flärd!
Till dem som tittar själva
och berättar utan prut,
för krutgumma såsom för älva
jag skjuter en salut.
Vem vet landa?
”Är detta mitt älskade Vetlanda, far?
En bärsärk i centrum som svingar sin sabel.”
”Min son, han har lidit förtret, Kandahar
gör människan mindre ämabel.”
”Så vad ska vi göra med denne afghan
vars håg står till knivhugg och taharrush?”
”Stackarn blir frommare iförd kaftan.
Skulden bär den yngre George Bush!”
Tidningen ringer förövarens broder.
I Kabul svarar en röst:
”Den lille saknar vår moder,
jag tror han behöver tröst.”
”Din bror som bor i staden,
skar visst sju på ett torg.”
”Han högg sig en gång i vaden –
även det ett uttryck för sorg.”
”Vafalls, du talar om terror?”,
ett vittne leds bort av en vakt.
”Stäng av och sätt på, Syntax Error!
Så slipper jag visa min makt.”
En infödd med dragning till bandy,
från kullen ovanför stan
betraktar en döende dandy
och inser ”Vi har ingen plan.”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/detta-vet-vi-om-det-misstankta-valdsdadet-i-vetlanda
Metadiskussion.
Efter attacken i Vetlanda vaknar vreden i den statliga tevens informatörer. ”Terrorbrott?! Att man har mage att föreslå en sådan brottsrubricering.”
Sippvägen.
Skulle saven stiga
på den pryda gatan,
därom får man tiga,
varnar högljutt skatan.
Läppjar de på våren,
väsen väckta nyss av sol?
Slickar de ock såren,
i sin lövsals stol?
Pratar bin och blommor
eller är de tysta?
Djur och växter som bor
här, vill de bli kyssta?
Att vara eller inte vara.
Den moderna kvinnan
liemannen lik.
Behärskar utan och innan
egenobstetrik.
Rätten att bestämma över sin kropp
bör vara oinskränkt.
Finns för barn in spe ett hopp
om att himlen skänkt
varje frö ett moderliv
och bostad i glada magar?
Ges i praktiken rådet fördriv
av föreslagna nya lagar?
Embryot som börjat växa,
kommer det att finna nåd
inför ögonen på en häxa
eller blir döden bråd?
Vid abort i hemmet
av ett foster,
äcklas du av slemmet? –
Ring till moster!
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/KyjE84/lat-kvinnor-gora-aborter-hemma
Sivandivan på divanen – Del 3.
I videobloggens tredje avsnitt reflekterar hovsångerskan Siv Wennberg kring utvecklingen på Konstfack för att därefter recensera SVT-satsningen ”Hjälp! Jag ska gå på opera”. Hon hinner även med att diskutera P1-programmet ”Nedkopplad” och ge några tips på hur man kan klara sig i den digitala tidsåldern. Som vanligt bjuder Sivan på en blandning av vrede och humor.
Namnbyte.
Den vita t-shirten är inte opåverkad av samhällsutvecklingen. I solidaritet med de underprivilegierade tröjorna väljer den, i de interna dokumenten, att framöver kalla sig t-shirten. För att inte förvilla köparna kommer t-shirten i webshopen att ha kvar sin gamla beteckning ”vit t-shirt”.
Bollhavet.
Flera veckor har debatten
rasat i det vita havet
likt en storm i glas med vatten.
Villfars snart det svarta kravet?
På den bruna ön
pulserar mörkrets hjärta.
Där torgförs färska rön
bland studenter som känner smärta.
Hud är deras bästa färg,
med denna målas fasaden.
De använder både blod och märg
vid förfulandet av staden.
”Vi kämpar mot rasismen”,
famlar en nyutnämnd dekan.
Telefonplansschismen
tjusar hela stan.
Vän av ordning frågar
med en röst av sammet
varför ingen vågar
trotsa lilla lammet.
”Ser ni inte att det är barn
som leker i utställningsrummet?
Kritikern får vatten på sin kvarn.
Vem sanktionerar flummet?
Lärare, görs ingen koll av
vad som släpas in av katten?
När blev högskolan ett bollhav?
Konsten flyr, den stora skatten!”
Vid anslagstavlan i Tellusgången
lyssnar en presumtiv student
ängsligt på klagosången,
undrar vad som har hänt.
Hon hade tänkt att söka sig hit,
med sin förtjusning i måleri,
till hem för insikt och flit.
En flicka. Nu går hon förbi.
https://www.svt.se/kultur/namnforslaget-pa-konstfack-dop-om-vita-havet-till-havet
Forskaraktivisten.
Forskaren, en aktivist
med de ädlaste motiv
sitter på sin gröna kvist
och tuggar på en oliv.
Han har ett hemligt vapen,
väntar på att bestycka
hela vetenskapen
med en tankekrycka.
Forskaren och aktivisten,
fordomdags disjunkta.
Motståndsman kan lugnt ta
lätt på kunskapsbristen.
Kåkbesök är nu en merit
för våra licentiater.
Fängelsevistelse ger respit
åt professorskandidater.
Här är den nya tiden,
lika ur led som en vrist.
Så bra då med hybriden
forskaraktivist.
Sivandivan på divanen – Del 2.
I videobloggens andra avsnitt ger hovsångerskan Siv Wennberg uttryck för sin gränslösa kärlek till operan samt sitt missnöje med debatten mellan Peter Hultqvist och Jimmie Åkesson. Sivan avslutar med några goda råd till den tredje statsmakten.
El och brister.
Februarikölden är bister.
Det svenska stålet har slutat bita.
Bästa vallan långt från klister.
Vi får handla kol på krita.
Ansträngt elnät tar en paus
likt en ledbruten atlet.
Måste staten göra kaos?
Vad är det vi inte vet?
Kampen mellan blåbärssaft
och det tyska kolets kraft.
Innan folket tillåts suga
damm får teveskidor duga.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/pausa-dammsugaren-i-ett-par-dagar-for-klimatets-skull
Supén.
Efter Aktuellt-debatten
dröm om kamp i gyttja.
Mannen vaknar mitt i natten
med ett starkt behov att nyttja
brännvin, så han öppnar kylen.
Fläskfärs står på hyllan.
Fyra slag slår hallpendylen.
Hungern skjuter undan fyllan.
Löken fräser, fettet blänker.
Malet kött i pannan stänker.
Middagstallrik går i kras
när den röda linjen dras.
Före färd till underjorden
uttalas de sista orden:
”Får jag skåda morgondan
lovar jag att bli vegan!”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/peter-hultqvist
PREMIÄR – Sivandivan på divanen.
Hovsångerskan Siv Wennberg är en kvinna med starka åsikter. I videobloggens premiäravsnitt pratar hon om abort, mellon och om att det, med ett viktigt undantag, var bättre förr. Mycket nöje!
Skådespelarnas vän.
En januarisöndag, aktörföreningsmöte.
Trots fyra dagars varsel, en plikt man gärna sköte.
På bordet inga ljus, i salen ingen låga.
”Vad finns för mening i det här?”, de sänkta blickar fråga.
Efter en tyst minut, ett uppdrag blir mig givet –
att skriva nekrologen över den som lämnat livet.
Det faller sig naturligt att författa en hommage
ty riddaren som fallit, vår frände, heter Lars.
Här måste kanske sägas, att bland mina kolleger
har få av dem på tiljorna beskärts en större seger
än då de spelat i en pjäs av den befarat dystre
som kritiker sen skrattat åt och kallat för den ystre.
Jag fattar hastigt pennan, ett företag av vikt.
Kan det gå an att välja en tiostrofig dikt?
När jag har skaldat färdigt, jag häver upp min röst
till läsning av poemet, de sörjande till tröst.
En pjäsförfattares sorti
fordrar en replik.
Ingenstans så bra logi
som på din klinik.
Mången karaktär
satt i dödens väntrum.
Både sällhet och misär
ryms i Farsta Centrum.
Möjligen att detta skratt
mitt i allt det svarta
ur din höga trollkarlshatt
var det mest aparta.
När det gällde dialog
var du Platons like.
För det mesta stod din håg
till motsatsernas rike.
Din fäbless för mörka rum
passar nog en grift.
Ålägg dig ett pensum –
undvik dubbla skift.
Även ett Noréndrama
måste nå sitt slut.
Evighetens panorama
breder ut sig, njut!
Du lämnar en personkrets
och upptas i en trängre.
Vi mister en kulspets –
ack, finge du leva längre!
Liv och dikt ska skiljas,
din blir skuggpojkars värld.
Jag hoppas resan beviljas.
Målet bör hysa en härd.
Tack för all din strävan
du, skådespelarn’s vän.
Vi iakttar med bävan
din dagbok slå igen.
Den långa färd nått natt
och du din terminal.
Vi gläds åt dramaskatt
i luftig läsesal.
På mina vänner scenrävarnas kinder ser jag tårar.
Förgänglighets skalpell det bleka anlet fårar.
Mot vintersolnedgången vi går i samlad tropp.
De flesta alltjämt sorgsna, men inte utan hopp.
https://www.svt.se/kultur/lars-noren-ar-dod
Nifelheimhaiku.
Avvisad av en
polis, därpå av kvinnan.
Ont i kropp och själ.
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/eu-migranter-avvisades-av-polisen-i-lund
Kung Bore.
Vithetsnormens bäste försvarare
låter snökristallerna falla
över den maktlösa jorden.
Fäster sina Davidsstjärnor
på bylsiga vinterrockar.
Den punktlige patriarken
släpper bomberna
över träden.
Fryser isarna på sjön,
blodet i människorna.
Bryter lårbenshalsar,
pudrar rädda näsor.
Paralyserar, som män i alla tider.
Lägger ut ett täcke,
en skenbart mjuk struktur,
under vilken våldtäkten sker
på jungfrulig mark.
Oåtkomlig som en skatteflykting.
Den oansvarige fadern
lämnar fältet
och tjällossningens vedermödor
åt Drottning Vår.
Evigt återkommande för att kräva sin tribut,
en plats i januarisolen,
med de vitaste,
dödligaste,
vapen i hölstret.
Väderlekstorget.
Framför muren vid statyn
ställer Biskopsgårdens barn
i den forna bullerbyn
hoppet till små djur av garn.
Hjältarna som vaktar huset,
Herr Giraff och fru Kanin,
möter förortsbuset
klädda i vit satin.
Plötsligt börjar någon skjuta,
torgets älg i tyg med luta
stämmer upp för tredje gången.
Och då hörs den, änglasången.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/sluta-skjuta-vi-vill-vaxa-upp-i-trygghet
På nyårsdagen 2021 (Mycket fritt efter Erik Gustaf Geijer)
Tveksam med äcklig frukost plågar
sneglaren sig med stekt skoskav.
På gaffeln fästad plösen frågar:
”Efter din mage, var min grav?”
Framåt! – är bränt i hennes hud.
”Ett läderstycke skrämmer ej en kvinnlig gud”.