Digital begravning.

Vännens kostym är omsider sydd.
Knappt har den sörjande upplevt det hända
förrän domen är gudstjänstprydd
och tempelteknikern börjat sända.

Antalet besökare på plats i kyrkan,
en skara snarare än en hjord.
Tangentovana söker styrkan
vid tårbegjutna datorbord.

Prästhand tänder flamman.
Ljusstakar ställs kring kistan av ek.
Flor och munskydd smälter samman,
färgobalansen gör kantorn blek.

”Tag mig i ditt beskärm”,
snyftar en karantänsenior
sökande ledtrådar i en pärm.
Synen svag, men hoppet består.

”Av jord är du kommen”, får han till svar
från den medierade mässan.
Bilden är suddig men rösten klar –
inverkan menlig på ritgrandezzan.

Att ta farväl av en älskad vän
i pandemin, ska det ske via länk?
”Måtte vi mötas snart igen!”,
utstöts från cyberkyrkobänk.

”Jord ska du åter varda”, sprakar.
Det sista som hörs, nåt om dödens kval.
Menigheten vakar
i radioskuggans dal.