I tre veckor nu debatten
rasat i det vita havet,
denna storm i glas med vatten.
Villfars snart det svarta kravet?

Från den bruna ön
höras tunga stön
och den mörkerfurste
som just nu går kurs tre

klottrar med sin hudfärg
ner entréfasaden.
Hotar att med blod och märg
strax förfula hela staden.

Det lär va rasismen,
spår en nyutnämnd dekan,
som har vållat schismen
här på Telefonplan.

Vän av ordning frågar
med en röst av sammet,
ingen annan vågar
trotsa lilla lammet.

”Ser ni ej, det är ju barn
i utställningsrummet.
Samvetslösa flarn,
upphör nu med flummet!

Lärare, görs ingen koll av
vad som släpas in av katten?
Högskolan ett bollhav,
konsten flydd, den stora skatten.”

Utanför, i Tellusgången
står en presumtiv student.
Möts av klagosången,
undrar stilla vad som hänt.

Hade tänkt att söka hit,
hem för insikt och för flit,
flicka glad i måleri.
Nu hon går förbi.