Med den senaste tautologiliknande eufemismen firar det politiskt korrekta språket nya triumfer. Tidningsredaktionen gläds åt skribentens kreativa illvilja som håller verkligheten på avstånd ytterligare några månader.
Kanske att de som ville entlediga Stefan men valde ”avstår” till slut de facto inte var tillräckligt rediga på grund av allt champagnesprut.
”Vadå, det är ju politikervecka”, klargör en ledamot, tömmer pokalen. ”Det ska va’ skäligt att ta sig en bläcka, vi får inte åka till Almedalen!”
”Så vilken behandling fick då knappen?” ”Jag minns inte riktigt. Frågor på det?” ”Ja, många!” ”Jag letade efter tappen. Här är den! Nu jäklar!! Jag röstar rosé!!!”
Siv ger sin syn på nationaldagsfirandet och föreslår botemedel mot psykisk ohälsa. Hon avslutar med att på flygeln framföra Wilhelm Peterson-Bergers ”Till rosorna”.
I staten Minnesota, i Minneapolis, tillkännagavs igår av en jurist domen om vilken jag tar notis – dess förtjänster liksom dess brist.
George Floyd dog, hans öde är tragiskt. Därom kan vi alla enas, javisst. För det fall att fallet ska behandlas lagiskt lämpar sig dock inte stämpeln rasist.
Derek Chauvin är, verkar flertalet mena, skurken. Min uppmaning om än det känns trist: Förhållandet i sak och inte tron allena bör verka som rättstjänare, först som sist.
Tänk om Chauvin, den forne snuten inte alls är nån chauvinist utan främmande för den vita struten. Framtiden får utvisa vem kåren har mist.
Tjugotvå år är inte så länge, du har ett val att se det som en frist. Sätt för varje år en ros på ditt klänge. Vila i nuet, bli buddhist!
En vänlig grönskas rika dräkt har nyss broderats, med konstfull hand, då den rispas i grenen, en barnvåldtäkt. Sånt händer numera i Solna ibland.
Då upphör med dansen de glimmande nymfer, då tystnar i skog och i park deras sång. ”Vem är det som tillåter att dessa skymfer kan sättas i verket gång på gång?”
En vecka därefter är händelsen glömd. Det händer så mycket av ondo i staden. På nyhetsbehag är gärningen tömd och våldtäktsoffret en i raden.
Ett möte mellan natur och kultur. Än sen om det skriks, vi hör inte skriet bakom vår gated community-mur. Det viktiga: Lönsamhet på barbariet.
Vore politik en tävling i det gröna fältets schack, inhyste gräsmattan en grävling? Vem skulle gå till attack?
Rykten gör gällande att Joe Biden, på sitt sjuttionionde, blivit dement. Hur många meter är offsiden? Vad ska man tro om Amerikas president?
Vladimir Putin däremot utmålas i regel som tyrann, trollfabrikör och säkerhetshot. Få applåderade om han vann.
Hur det än utvecklas, mötet i Geneve – låt oss behålla terrorbalansen. Eftersmaken torde bli sträv om vi utdelar lagerkransen.
Bättre att lirka med fotbollens statuter, avvärjs kalla kriget med hjälp av ett hyss – blås i så fall av före nitti minuter, sörj för att matchen slutar med kryss!
Kvinna föds man inte till utan blir. Småningom blir kvinnans öde att föda. Hinnan mellan elände och lycka är skir. På födslar får inte sparas någon möda.
Havande ska ha förlossningsvård i toppklass, låt vara att det medför pyssel. Förstföderskan i Hässelby Gård får kostnadsfri transport till Bryssel.
Valfriheten sträcker sig bortom det globala. När jorden inte räcker, föd på månen! Förlossningar på månen är behagligt svala och bokas smidigt med fjärrtelefonen.
Födandet känner inte några gränser, den som så önskar åker till Mars. Avstånden förkortas medelst potenser, Fuglesang som barnmorska gör födseln till en fars.
Därefter kan dramat skänka tröst. Gravid som försmäktar i rymdens hav lyssnar med fördel till Becketts röst: Utstakad är vägen mellan vagga och grav.
Ska svenskar verkligen tillåtas sjunga? Är det särskilt bra om de börjar minnas? I så fall må det göras med cirrhotisk lunga. Faktiskt bör betvivlas att svenskar får finnas.
Arméns musikkår, upphör att spela! Ta nu en paus, herr General! Låt oss tillsammans skyndsamt förfela syftet med Sverige, vi går till final!
Det svenska stålet ersätts av mångfaldssockervadd. Ytterligare usla wokeinvesteringar är att vänta. Aktien ser mot bakgrund av detta svindyr ut. Rekommendationen: SÄLJ
Bilder från Gaza, man börjar bli van vid blickfång av ruiner i teves rapport. En cynisk tittare i Vasastan föredrar att se det hela som sport.
Flyganfall är bästa försvar. Det gäller att skjuta iväg en raket, om nyår eller inte, innan fienden har fått bygglov för luftstaket.
Hemma eller borta har ingen betydelse, skottsäker väst är ändå alltid på. Segra eller dö, maningsropets lydelse. Åskådarna tittar, utan att förstå.
Matchen som ingen vinner, när ska den ta slut? Förnimmer ni att marken brinner? Uppskattas doften av krut?
Det lär ju vara så att idrotten förbrödrar – ett tips i all enkelhet, spela boll! Med tanke på alla mållösa mödrar, låt det gamla derbyt sluta noll-noll.
Siv Wennberg får besök av teatervetaren Inga Lewenhaupt. De två operakonässörerna frågar sig varför så många av dagens klassikeruppsättningar flyttas till vår tid. Siv inleder med ett västportugisiskt utbrott.