I staten Minnesota, i Minneapolis,
tillkännagavs igår av en jurist
domen om vilken jag tar notis –
dess förtjänster liksom dess brist.
George Floyd dog, hans öde är tragiskt.
Därom kan vi alla enas, javisst.
För det fall att fallet ska behandlas lagiskt
lämpar sig dock inte stämpeln rasist.
Derek Chauvin är, verkar flertalet mena,
skurken. Min uppmaning om än det känns trist:
Förhållandet i sak och inte tron allena
bör verka som rättstjänare, först som sist.
Tänk om Chauvin, den forne snuten
inte alls är nån chauvinist
utan främmande för den vita struten.
Framtiden får utvisa vem kåren har mist.
Tjugotvå år är inte så länge,
du har ett val att se det som en frist.
Sätt för varje år en ros på ditt klänge.
Vila i nuet, bli buddhist!
Follow Rasmus on