Kategori: Uncategorized

Kantboll.

Om Farah Alhajeh av sin bordtennistränare rekommenderades att spela med handskaksfattning, skulle de svenska fritidsrättsjuristerna då behålla pennfattningen eller kunde man räkna med nya diskrimineringsyrkanden?

Resningsorgan.

Sommarsäsongen i P1 är över. Höjdpunkten nåddes redan den 25 juni. Kaj Linna klargör i sitt program att han vill ha ett resningsinstitut, i form av ett organ. Några sekunders ilska över det falliska patriarkatet innan jag kommer på att Moder Justitia är och förblir en livmoderbärare av den hengudomliga rättvisan samt en god feminist.

Vilken clown.

Modigt av Manne att ta virtuell ställning mot Conny. Gycklarens uråldriga uppgift må ha bestått i att få människor att skratta. Angelägnare bör vara att avvänna dem, få dem att skämmas och gråta. Ridi Manne! Addio Conny!

Det varma krigets musik.

Om musikalen Chess inte skrivits under det kalla kriget utan i detta nu, i den tid då Sverige hemsöks av bilbränder, hade amerikanens sång kanske inte fått titeln ”One night in Bangkok” utan ”Last night in Sweden”.

Djurskyddet måste stärkas.

Bedrövad summerar jag EM i friidrott. Haren framställs genomgående som en idiot som i början av loppet springer alldeles för fort för att sen avbryta detsamma. Åtgärder mot denna till djurplågeri gränsande lyteskomik bör vidtas.

Bad väder idag.

Ligger i min säng med rullgardinen nerdragen. Ett textmeddelande på telefonen. Min vän är begiven på särskrivningar såväl som på anglicismer. Nyfikenheten på vädret övergår efter en halvtimme i fullskalig klimatångest. Blir tvungen att gå upp och öppna fönstret.

Brand i Falun.

Till åminnelse av eldsvådans härjningar iscensätts Ibsens Brand på Dalateatern. Premiär senare i höst. Typecastingen är redan klar. Den idealistiske prästen som hänsynslöst offrar allt och alla kommer att spelas av Dan Eliasson.

När sekundärskammen blir för stark – en regnbågslax tar avsked.

Vid Melanders fiskdisk i Söderhallarna hör jag någon vemodigt vissla ”Ta mig till havet” och får strax därpå syn på en ledsen lax vars färg skiftat en aning, från rosa till rött.

”Hur är det med dig?” frågar jag.

”Jag skäms” jämrar sig laxen. ”Jag såg bilden från Pridescenen igår och idag var jag ute i paraden med mina regnbågslaxkompisar. Det är för tossigt nu.”

”Men du ansvarar väl inte för dina vänner?” undrar jag.

”Guilt by association” förklarar fisken. ”Fast vänner är mycket sagt. De har alltid varit tveksamma till mig för att jag inte har röstat med partilinjen. Jag tycker inte att det faktum att jag är laxrosa måste innebära att jag röstar rosa. Jag ger upp nu.”

”Nej, stanna kvar och kämpa” försöker jag peppa. ”Vi behöver sådana som du.”

”Det är kört. Vilka är det som styr skutan” frågar Fritiof, som jag nu fått veta att laxen heter, retoriskt? ”Sju sjösjuka, behagsjuka sjöhen på det sjunkande skeppet Sverige.”

”En får inte heller bli alarmistisk” kontrar jag i docerande ton.

I samma stund dyker ett marulksgäng upp. Fritiof åker på spö. Gänget försvinner lika snabbt som de kommit. Jag hinner inte reagera. När jag går närmare glasskivan som skiljer mig från Fritiof blir jag att varse att det rinner blod från hans panna.

”Är du snäll och gör mig en tjänst?” frågar han. ”Bär ner mig till sjön.”

Jag hinner uppfatta situationens högtidlighet men inte svara förrän något märkligt inträffar. Fritiofs kropp lyses oväntat upp. För att i tur och ordning genomfaras av regnbågens alla färger. Slocknar sedan. Och stillnar.

”Ska du ha något?” frågar kvinnan bakom disken. 

”Jag tar den här regnbågslaxen” får jag efter en stunds förvirring ur mig och pekar på min nyvunne vän.

”Den ser ju nästan död ut” konstaterar hon. ”Jag kan inte ta mer än halva priset.”

”Det var er bästa fisk” förklarar jag. ”Kvalitet måste få kosta.”

Jag får med mig Fritiof i en plastpåse med vatten. Vi går raka vägen ner till Skeppsbron, där jag släpper ut honom i Saltsjön. I sitt rätta element återfår han sin ursprungliga laxrosa färg. 

”Jag ska resa, jag är klar att resa bort ifrån mitt land. Det är sorgligt men det är nog bäst för mig.” 

Sjungande simmar han iväg, ut mot öppet hav.

Foto: Hossein Salmanzadeh / TT

Saft-Maja kommer ut som moderat.

Vid kokningen arbetar hon under devisen ”Lika för alla”, eller ”lika som bär” om man så vill. Det ger bärrester utan protester. Maja tycker även om MED men då de inte får gå med i Pridetåget och hon gillar karnevalsyra faller valet på Moderaterna.

 

Brand du välsignade.

”Sången om sjumila skogar och sjö, Slätter som skördar oss bära”. Efter tilldragelserna i Hälsingeskogarna borde man kunna hitta förevändningar för textförändringar. Kanske kan hymnen strykas ur sånghäftet. Unken nationalism ska inte beredas plats där.