Vid Melanders fiskdisk i Söderhallarna hör jag någon vemodigt vissla ”Ta mig till havet” och får strax därpå syn på en ledsen lax vars färg skiftat en aning, från rosa till rött.

”Hur är det med dig?”, frågar jag.

”Jag skäms”, jämrar sig laxen. ”Jag såg bilden från Pridescenen igår och idag var jag ute i paraden med mina regnbågslaxkompisar. Det är för tossigt nu.”

”Men du ansvarar väl inte för dina vänner?”, undrar jag.

”Guilt by association”, förklarar fisken. ”Fast vänner är mycket sagt. De har alltid varit tveksamma till mig för att jag inte har röstat med partilinjen. Jag tycker inte att det faktum att jag är laxrosa måste innebära att jag röstar rosa. Jag ger upp nu.”

”Nej, stanna kvar och kämpa”, försöker jag peppa. ”Vi behöver sådana som du.”

”Det är kört. Vilka är det som styr skutan”, frågar Fritiof, som jag nu fått veta att laxen heter, retoriskt? ”Sju sjösjuka, behagsjuka sjöhen på det sjunkande skeppet Sverige.”

”En får inte heller bli alarmistisk”, kontrar jag i docerande ton.

I samma stund dyker ett marulksgäng upp. Fritiof åker på spö. Gänget försvinner lika snabbt som de kommit. Jag hinner inte reagera. När jag går närmare glasskivan som skiljer mig från Fritiof blir jag att varse att det rinner blod från hans panna.

”Är du snäll och gör mig en tjänst?”, frågar han. ”Bär ner mig till sjön.”

Jag hinner uppfatta situationens högtidlighet men inte svara förrän något märkligt inträffar. Fritiofs kropp lyses oväntat upp. För att i tur och ordning genomfaras av regnbågens alla färger. Slocknar sedan. Och stillnar.

”Ska du ha något?”, frågar kvinnan bakom disken. 

”Jag tar den här regnbågslaxen”, får jag efter en stunds förvirring ur mig och pekar på min nyvunne vän.

”Den ser ju nästan död ut”, konstaterar hon. ”Jag kan inte ta mer än halva priset.”

”Det var er bästa fisk”, förklarar jag. ”Kvalitet måste få kosta.”

Jag får med mig Fritiof i en plastpåse med vatten. Vi går raka vägen ner till Skeppsbron, där jag släpper ut honom i Saltsjön. I sitt rätta element återfår han sin ursprungliga laxrosa färg. 

”Jag ska resa, jag är klar att resa bort ifrån mitt land. Det är sorgligt men det är nog bäst för mig” 

Sjungande simmar han iväg, ut mot öppet hav.

Foto: Hossein Salmanzadeh / TT