Saknade Slas i partiledardebatten. Stig Claesson alltså. Originalet. Den lågmälda rösten. Med färg av sanning och poesi. Och hans Sverigebilder. Som aldrig kunde betvivlas.
Kategori: Uncategorized
Fredagskväll i Gamla Stan.
Blir åsyna vittne till hur en person som titulerar sig Akademiens höga beskyddare snortar kola i rännstenen i Gåsgränd. Gustaf den tredjes vålnad blir så synlig. Fantomen skakar misstroget på huvudet, undslipper sig: ”Vilken låghet”. Förflyktigas därpå.
https://www.dn.se/kultur-noje/svenska-akademien-det-blir-inget-nobelpris-i-ar/
(S)ado(M)asochism.
”Hur ska Sverige regeras?” på Timbro. Anna Dahlberg föreslår en (S)+(M)-regering. Men vem ska utgöra den aktiva, dominanta parten? Båda tycks ju föredra passiviteten och underkastelsen. En outhärdlig smärta sprider sig i samhällskroppen.
Nûjen i förödelsens stund.
Även när tanken famlar som kavatast bör den gode talaren undvika överdrivet apostroferande. Utsagan ”Varför, Janne Josefsson” förefaller redundant om man betänker att det inte finns någon annan i rummet (utöver kamerahennen) som kan vara föremål för frågan. I övrigt: Att något sägs många gånger gör det inte mer sant. Anfall är inte alltid bästa försvar.
https://www.svtplay.se/video/17810519/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-16-2
Hen! I förödelsens stund.
Hen! I förödelsens stund,
gör kaos i ett cis-normativt kosmos.
Dagen är nattens rasistiska bror,
håller sig därför borta.
Ingen ängel att bygga, att tända, att väcka.
Bedrövelsens mörker mörkt.
Sofia Nerbrands magiska orealism.
Viktigare än att behålla borgfreden förefaller vara att undvika borgarkrig. Ska vi verkligen avbörda oss möjligheten att dra upp vindbryggan? Om Nerbrand får råda är vi alla snart ”ingenstansare”.
Hundhierarki.
Djurstrukturernas tvingande makt blir inte tydligare än på Fältöversten en eftermiddag i mars. Den vita hunden tar på ett självklart sätt plats på marmorgolvet utanför delikatessbutiken medan den rasifierade jycken måste hålla sig på mattan i Apotekets entré.
Svårt att matcha Athena Farrokhzads politiska poesi men jag gjorde ett försök.
Amiralen Ankarlund.
Tog för många ankarbarn.
Farkost blev till flarn.
Skutan gick på grund.
Utanför Fårösund.
Kvalitetsjournalistik måste få kosta.
DN:s bevakning av det italienska valet förtjänar uppmärksamhet. Även Maria Schottenius adjektivanvändning bör sättas under lupp. Varför kom Emma Bonino inte in i det italienska parlamentet? De förklaringar kulturchefen ger är: Att Italien är nationalistiskt. Att de framgångsrika partierna är främlingsfientliga. Att valet var kaosigt. I en sådan miljö får den anständiga politikern svårt att hävda sig. Ett tips till Schottenius kan vara att ett tag framöver undvika dessa sedan länge till följd av överutnyttjande oanvändbara egenskapsord. Den här texten är inte så lite försåtlig. Man skulle kunna hävda att den närmar sig det oanständiga. Vad bör man då som läsare betala för denna kvalitetsjournalistik? Inte många nickel.
