Idag skulle Olle Adolphson ha fyllt 92 år. I det bifogade klippet sjunger jag Olles kompostion ”Sign. ”Karlsson – Evig vår”. Under denna konsert samarbetade jag med manskören DS, som då (2019) leddes av Nicklas Gustavsson. Nicklas rycktes bort i sin krafts dagar. Även Olle hade gärna fått stanna kvar en tid på estraden.
Den som tycker om körsång och har behov av vårstämning kan komma till Templet på Östermalmsgatan 69 den 12 maj kl. 19.00. Då sjunger kören DS traditionella vårsånger. Affisch med mer information nedan.
Jag länkar även till min nekrolog över Storforssonen Nicklas Gustavsson. Du fattas mig!
Norrmalmstorg ligger öde. Det stora fastighetsbolagets fasad är lika grå som himlen. Inga människor syns till i byggnaden. Hur är det med beläggningen i kontorslokalerna i Gyllene Triangeln? På Dramaten? Hittar besökarna dit?
Trafiksituationen vid Nybroplan är som vanligt kaotisk. Vid övergångsstället gäller det att inte bli påkörd av spårvagnen till Djurgården. När det blir grönt går jag och stannar till först vid Margareta Krook. Utan värmekällan som håller henne 37-gradig skulle aktrisen huttra denna dag.
I slutet av korridoren på fjärde våningen ligger chefsrummet där bland andra Ingmar Bergman, Marie-Louise Ekman och Eirik Stubö huserat. Mattias Andersson uppenbarar sig klädd i mörkblå byxor och svart tröja. Dramatenchefen har ett späckat schema, så det finns ingen tid att förlora.
Din uppsättning av Hamlet har spelats klart på Elverket. Föreställningen fick undertiteln The Death of Theatre. Vad var det som dog?
– Konkret var det Elverket. Det var sista gången det spelades teater på Elverket. I en vidare mening handlar det om att platser i stadsrummet försvinner. I nästan alla europeiska städer blir det färre rum för scenkonst och för att bearbeta eviga frågor.
Varför kan Dramaten inte spela vidare på Elverket?
– Vi har inte råd, helt enkelt. För tio år sedan hade teatern möjlighet att betala hyran och producera föreställningar på Elverket. I och med att uppräkningarna av bidragen har uteblivit kan vi inte längre göra det.
Hamlet brukar kallas pjäsernas pjäs. Hur närmar man sig ett sådant stycke?
– Jag har aldrig satt upp Shakespeare tidigare. Som regissör har jag upplevt att allt är gjort. Hamlet är den av Shakespeares pjäser jag tidigast lockades av. För några år sedan fick jag en stark känsla för hur jag skulle vilja koncentrera och fokusera pjäsen på situationerna och på urdramat. I samma veva blev det klart att vi tvingades lämna Elverket.
Vad innehåller dramat?
– Det går att tolka Hamlet som psykologiskt drama, som familjedrama, som politiskt drama, som ett drama om krig. Det finns också ett metafysiskt plan. För mig handlar det framför allt om ett antal unga människor som försöker orientera sig i världen men inte vet vad de ska göra. En nyckelscen i vår version är den när Hamlet vill avslöja sanningen och sätter upp en pjäs. Jag valde som regigrepp att låta reaktionerna på den pjäsen utebli. Jag ville att frågan ”vad får konsten för avtryck i vårt samhälle?” skulle sväva i rummet.
Du studerade skådespeleri på Scenskolan i Göteborg i början av 90-talet och kom då i kontakt med pedagogen Doreen Cannon. Vad kunde hon säga under lektionerna i scenframställning?
Mattias Andersson letar i minnet.
– ”I don’t believe you.”
Ett leende bryter fram i hans allvarliga ansikte.
Vad betyder trovärdighet för dig?
– Premisserna för trovärdighet ställer man upp i mötet med ett verk. Varje enskild föreställning måste skapa sin terminologi och sina kvalitetsbegrepp. Vi har i Sverige en tradition av Strindberg, Bergman och Norén. Skådespelarutbildningarnas tonvikt ligger på Stanislavskij-baserade metoder. Svenska skådespelare är därför skickliga på trovärdighet inom ramen för psykologisk realism. Vi är inte lika vana vid mer expressiva uttryck.
När jag såg Hamlet på Elverket slogs jag av att skådespelarna verkade ha roligt. Hur jobbar du som regissör med skådespelare?
– Jag försöker skapa ett klimat som gör att skådespelarna under repfasen, utan tanke på trovärdighet, släpper fram även sina mest tondöva förslag. När jag själv arbetade som skådespelare blev jag hämmad och rädd om den tryggheten saknades.
Du kom efterhand att ägna dig mer åt skrivande och regi. Varför övergav du skådespeleriet?
– Jag kände mig inte bekväm som skådespelare. Som skådespelare blir man vald. Ibland ingår man i sammanhang man inte tycker om. När man skriver och regisserar har man möjlighet att skapa den bild av världen eller den typ av verk man själv tror på.
På Dramaten framförs, vid sidan av föreställningar, gestaltade läsningar, konserter och poesiuppläsningar. Finns det några formmässiga krav på det som sätts upp på Dramatens scen?
– Majoriteten av det vi gör är vad man kallar föreställningar. Någon gång har vi haft rena filmvisningar. Dramaten kan inte vara en klubb, en festlokal eller ett allaktivitetshus där vad som helst kan hända. Då underminerar vi vår egen position.
I december 2025 förvandlades Dramaten till en rättssal. Vad fick åskådarna ta del av?
– Regissören Milo Rau har gjort en föreställning som bygger på rättegången mot Gisele Pelicots make och de andra män som utsatt henne för sexuella övergrepp. Tillsammans med dramatikern Servane Dècle har Rau tagit fram ett koncept som han åker runt i världen med. Pelicot-rättegången är en sorts dokumentärteater, där skådespelare läser de vaskade rättegångsprotokollen.
Schweizaren Milo Rau är också aktuell med en annan pjäs. Vad handlar den om?
– Rage är en nyskriven pjäs där Milo Rau undersöker de konfliktytor som finns i Europa idag, inte minst där han verkar. Det ska bli intressant att se hur den tas emot.
På Dramatens hemsida beskrivs pjäsen som ”en framtidsskildring baserad på de nationalistiska och fascistiska strömningarna vi ser i Europa och USA idag.” Milo Rau förenar i sina verk konst och aktivism. Bör konsten vara aktivistisk?
– Allt går att läsa av politiskt, även det mest relationsdrivna dramat. Det finns en existentiell sida av människan. Samtidigt är hon alltid på en bestämd plats i ett bestämt system där hon förväntas göra vissa saker. Det systemet, den tiden är alltid materialistiskt avläsbar. I den meningen blir all konst politisk, även den som menar sig avstå från att vara politisk.
I vår gästregisserar du i Österrike. Milo Rau har bjudit in dig till festivalen Wiener Festwochen. Vad står på programmet där?
– Föreställningen heter ”Mythen des Alltags”. Det är ett projekt där jag samarbetar med universitetet i Wien. Sociologistudenter har ställt frågan ”finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen?”. När jag får intervjuerna transkriberar jag dem. Jag har varit noga med att det är ett socioekonomiskt tvärsnitt av befolkningen i Wien. Förhoppningsvis blir det en rik och polyfon bild av den här tiden och staden vi gör projektet i.
Mattias Andersson har något rastlöst över sig. Det är som om han känner sig obekväm på sitt spatiösa kontor.
Det går inte att komma så mycket högre än så här i den finkulturella hierarkin.
– Jag tänker att det är ett uppdrag man får ett antal år. Under den tiden driver man sin grej. Någon har varit här före mig och det kommer någon efter mig som kanske drar allt åt ett helt annat håll.
Vad skulle Margareta Krook ha tänkt om dagens Dramaten? Spelstilen är en annan, på gott och ont. Och repertoaren. I höst återuppstår Hamlet på stora scenen.
2025 gick ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik Andersson till Lena Andersson
”som med språklig precision, polemiskt mod och okuvlig sanningslidelse går till storms mot det dunkelt tänkta och skänker hopp om ett offentligt samtal värt namnet”.
Jag har intervjuat Lena vid två tillfällen, 2018 och 2023. Lyssna gärna på dessa intervjuer. Länkar i kommentarsfältet.
Melissa Jacobson-Velandia spelade Schumann, Debussy och Rachmaninov så det stod härliga till på Teater Giljotin, Kammarens hemmascen. I entrén mötte jag glädjespridaren Dennis Fryklund. Vid ett flertal tillfällen har jag samarbetat med denne mångsidige scenkonstproducent, vars hjärta klappar för såväl Kammaren och Teaterstudio Lederman som för Björkhagen. Dennis är en av de drivande krafterna bakom Björkhagens Hjärta – en medborgardriven plattform för lokala kulturinitiativ. Besök Lilla P på Halmstadsvägen 43. Stort kulturutbud där i vår. På Kammaren blir det musik i höst!
I Medierna i SR görs ett (halvhjärtat) försök att förstå tidningen Epoch Times. Jag råder den som vill bilda sig en uppfattning om publikationen att läsa. Möjligen kan min intervju med chefredaktören Vasilios Zoupounidis vara till hjälp.
Länk till avsnittet i Medierna, poddprogrammet och Epoch Times hemsida nedan.
Dokumentärfilmsserien ””Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten” av Dan Josefsson och Johannes Hallbom blev en av förra årets mest sedda. I det uppföljande avsnitt som släpptes på SVT idag får vi åter möta ”Allmänläkaren” och ”Obducenten”. Vi får se hur serien har påverkat läkarnas liv och följa deras kamp för upprättelse. Vi får också en fördjupad bild av den tidsanda som drev rättsprocessen framför sig och som ledde till de kanske hårdast kritiserade domarna i svenska rättshistoria.
Efter att serien sänts gjorde jag poddintervjuer med journalisterna Dan Josefsson och Per Lindeberg samt med ”Allmänläkaren” Thomas Allgén. Lyssna gärna på dessa samtal.
Länk till sista delen i serien samt till poddavsnitten:
Tage Perntz mottog vid ceremonin den 30 mars ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik Andersson.
Tack till ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, överstelöjtnant Johan Huovinen, violinisten Agnieszka Świgut och glaskonstnären Anna Berglund för medverkan.
Nedan länk till filmen från ceremonin. Tack Fredrik Andersson och Mårten Levin för kamera- och ljudarbete.
”Ryggraden” delades i år ut för fjärde gången. Vi hoppas att priset under lång tid framåt kan inspirera människor till oegennytta och mod. För att vi – även i framtiden – ska ha möjlighet att belöna förtjänta gärningar är vi beroende av medborgarnas generositet.
Tack för din gåva till minnesfonden. Länk till fondens hemsida och donationsuppgifter nedan.
Civilkuragepriset ”Ryggraden” till minne av Fredrik Andersson tilldelades idag Tage Perntz
”för hans oförtrutna, självuppoffrande och riskfyllda humanitära arbete i krigets Ukraina.”
Tack till ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, överstelöjtnant Johan Huovinen, violinisten Agnieszka Świgut och glaskonstnären Anna Berglund för medverkan.
I kväll framförs Fredrik Sixtens genombrottsverk i Kalmar Domkyrka. Efter konserten rekommenderar jag läsning av ”Valv bakom valv oändligt”, biografin jag skrev över tonsättaren 2022. Den som vill ha ett smakprov kan lyssna på min inläsning av det kapitel som handlar om Markuspassionens tillkomst.
Länkar till konserten, boken, klippet och musiken nedan:
Måndagen den 30 mars kl. 13.00 utdelas för fjärde året i rad ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik D. Andersson, som sköts till döds på Delta Gym i Stockholm 28 mars 2022.
Varmt välkommen att närvara vid ceremonin.
Tack för stöd till minnesfonden! Länk nedan till fondens hemsida.
Lisa dos Santos blev åklagare 2009 och har sedan dess arbetat mot den organiserade brottsligheten. 2022 skrev hon ”Älskade bror – en rapport från gängvåldets Sverige”. För den boken nominerades hon till Augustpriset i den facklitterära klassen. 2025 kom uppföljaren ”Gängens Hus – min rapport från våldsvågen”.
I kväll ger sig Prospero (Peter Oskarson), Caliban (Arabella Lyons) och Ariel (Mika Oskarson Kindstrand) ut på nya äventyr. Stormen har inte bedarrat. Det finns fortfarande några båtplatser kvar. Du vill följa med. Till havs!
Idag fyller pianisten, romanskonstnären och skönanden Matti Hirvonen år. I höstas fick jag besök av honom i poddstudion. Ta chansen att lyssna till denne skicklige musikaliske berättare!
I Sverige är ersättningarna till brottsoffer låga i jämförelse med de summor som tillfaller förövarna och försvararna. Läs gärna den text jag och juristen Ola Bengtsson skrev på temat i mars 2024.
Tack för stöd till Fredrik D. Anderssons minnesfond!
Länk till artikeln och minnesfondens hemsida nedan.
Finns det några beröringspunkter mellan dessa till synes disparata ämnen? Thérèse Juel skildrar i sin bok ”Miljardären i skottlinjen” hur den för jakt på varg misstänkte Karl Hedin under en mardrömslik rättsprocess förvandlas till en ensamvarg. I Stefan Krakowskis bok ”Incel” drabbas läsaren av ensamheten hos de män som lever i ofrivilligt celibat. Jag hade nöjet att intervjua såväl Thérèse som Stefan när böckerna kom ut. Båda dessa författare fyller år idag.
Fin familjeföreställning på Teodok i Järfälla. Cannie Möllers manus från slutet av 1980-talet saknar inte aktualitet. Det blir en intressant nytolkning tack vare en energifylld, lokal ensemble, Lasse Dahlbergs musik, Lars-Erik Hedendahls scenografi och Michael Riises regi. Spelas till och med 29 april.
Turnén lider mot sitt slut. Nu återstår två möjligheter att se föreställningen innan ridån dras. Välkommen till Stockholm 27/3 och till Katrineholm 28/3!
I år utdelas för fjärde året i rad ”Ryggraden” till minne av Fredrik D. Andersson, som mördades på Delta Gym på Hälsingegatan i Stockholm den 28 mars 2022.
Välkommen att närvara vid prisutdelningen. Denna äger rum måndagen den 30 mars kl. 13.00 på Klara östra kyrkogata 8 i Stockholm. Årets vinnare Tage Perntz mottar priset i samband med ceremonin.
Gästtalare är överstelöjtnant Johan Huovinen och åklagaren Lisa dos Santos. För musiken står violinisten Agnieszka Świgut. Glaskonstnären Anna Berglund presenterar det nya konstverk som tillfaller pristagaren.
Intervjuer med pristagaren och honoratiores kan göras i anslutning till ceremonin.
För fjärde året i rad utdelas ”Ryggraden” till minne av Fredrik D. Andersson, som mördades den 30 mars 2022. Ceremonin äger rum på Klara östra kyrkogata 8 i Stockholm måndagen den 30 mars klockan 13.00.
Herr Engdahl kämpar vidare, om än med lättare beväpning. Lyssna gärna på den stridbare akademiledamoten, både i förra veckans söndagsintervju och i den podd vi spelade in i maj 2022.
Läs Alexander Ibsens intervju med Terje Tvedt i Minerva och lyssna på den kloke norrmannen i Antipodden. Vi samtalar i podden om Tvedts bok ”Det internationella genombrottet”, en inträngande historisk analys av hur Norge förvandlades från ett av Europas etniskt, kulturellt och religiöst mest homogena länder till ett av de mest heterogena.
Länkar till texten i Minerva, podden och bokhandeln nedan:
Inspirerad av Ebba Andersson gav jag mig ut med skidorna. När det stod klart att jag inte förmådde matcha mellantiderna tog jag en klunk av den medhavda chokladen och lät mina bleka kinder smekas av vintersolen. Jag kom inte i mål, men jag kom i väg.
Idag fyller kvinnokämpen Helene Bergman år. I juni 2018 hade jag glädjen att intervjua henne i min podd. Helene har arbetat som reporter, producent, programledare och nyhetschef på lokaltidningar, lokalradion och Sveriges Radio. På Kärringbloggen är hon sin egen ansvariga utgivare. Ta del av Helenes skrivande på bloggen och lyssna gärna på podden.
Torsdagen den 12 februari kl. 14.00 framför jag och gitarrvirtuosen David Härenstam visprogrammet ”Från Bellman till Berghagen” i Högbergssalen på Högbergsgatan 15A.
Två nya chanser att se föreställningen i Mellansverige. Jag spelar på Eskilstuna Teaters lilla scen 5 mars och på Aliasteatern i Stockholm 6 mars. Redan i nästa vecka blir det besök i Ulricehamn, Lindesberg och Falköping.
Mendelssohns skotska symfoni är ej att förväxla med Shakespeares skotska pjäs. Kungliga Filharmonikerna under ledning av Anja Bihlmaier utvann mycken dramatik ur Mendelssohn, utan att blodvite uppstod.
Konsertens kulmen nåddes nog ändå när Frank spelade Frank. Frank Peter Zimmermann tycktes ha fler än fyra strängar på sin fiol i Frank Martins violinkonsert och lyckades i extranumret med sitt instrument gestalta alla rollerna i Erlkönig. På den tyska tragedins fullbordan följde jubel.
Idag fyller den kreativa själen Peter Wahlbeck år. Den som köper en tavla får Peters självbiografi ”Nästan ett geni” på köpet. Den boken pratade vi om i ett poddavsnitt i december 2024. I den podd vi spelade in i oktober 2021 berättar Peter om sin skådespelarkarriär, pizzeria Pingvin, Martinus kosmologi och mycket annat.
Nu på lördag den 10 januari spelar jag ”Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel” i Sala Folkets Hus. Föreställningen börjar kl. 17 så det är gott om tid till julgransplundring, både före och efter.
Roligt att intresset för konserten den 18 januari är stort. De som inte hann köpa biljett den här gången får hålla utkik efter evenemang längre fram. Jag, Mats och David kommer tillbaka!
Björn Ranelid debuterade som författare 1983. Han har till dags dato skrivit 42 böcker. För Romanen Synden mottog han 1994 Augustpriset. För sin kamp för det svenska språket förärades han 2017 Språkförsvarets Hederspris. Han är nu aktuell med boken ”Människan är ett mirakel” som han har skrivit tillsammans med fysikern Ulf Danielsson.
Den som är på väg att lägga lök på laxen, stoppa fel strumpor eller bränna sitt ljus i båda ändarna kan slappna av. Det finns ingen anledning till julstress.
Jag fortsätter turnén med ”Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel” i vår. Köp din julklapp via länken nedan. Välkommen till teatern!
Först såg jag Einar på bussen. Därefter dök han upp i teverutan. Marco Strömberg på Hotspot är en skicklig intervjuare och Einar en god talare. Den som efter programmet inte har fått nog av herr Askestad kan teckna en prenumeration på Epoch Times (där Einar är kulturchef och skriver regelbundet) eller lyssna på den intervju jag gjorde med författaren 2018, efter att hans bok ”Så enkla är orden” kommit ut.
Fredrik Andersson var en oöverträffad tomte. Läs mer om hans tomteverksamhet i den länkade texten. Den som tar del av nekrologen (som också länkas till) får förhoppningsvis en bild av människan Fredrik.
Efter att Fredrik den 28 mars 2022 mördats på Delta Gym startade jag, tillsammans med Fredriks änka Lotta och juristen Ola Bengtsson, Fredrik D Anderssons Minnesfond. Fondens uppgift är att årligen dela ut ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik Andersson. Den 30 mars 2026 kl. 13 delar vi för fjärde året i rad ut priset. Det hjältedåd som då belönas måste ha utförts senast den 31 december i år, så det gäller att uppbåda dådkraften de närmaste två veckorna. Tidigare mottagare är kriminalvårdaren Ghazi Pirmosa, polisen Carl-Fredrik Jerrhage och författaren Lena Andersson.
För att vi ska kunna fortsätta arbetet och hålla minnet av Fredrik vid liv är vi i behov av ditt stöd. Vad kan i dessa tider passa bättre än ett hårt paket? Beställ minnesmuggen (med Fredriks porträtt på ena sidan och Ryggradens logotyp på den andra) via länken i kommentarsfältet redan i dag så får du den i god tid till julafton. Tack också för gåvor till minnesfonden. Alla donationsuppgifter via minnesfondens hemsida. Länk nedan.
Tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och ett stort antal skickliga musiker bidrar Fredrik Sixten till julstämningen i Berwaldhallen med sin komposition ”Marias Vaggvisa”.
För fördjupade kunskaper om Fredrik Sixten rekommenderar jag min biografi över tonsättaren. ”Valv bakom valv oändligt” kan beställas via länken nedan. En fin julklapp! Länk också till konserten i Berwaldhallen. Ett fåtal platser kvar!
Sedan Gilbert och Gubar 1979 publicerade ”The Madwoman in the Attic” har vi väntat på galenvetenskapens jämställdhet. Jens Rydströms jultomtestudier gör rent hus med binära, förtryckande julritualer och mjuk manlig makt. Ta del av Rydströms svidande vidräkning med det vitskäggiga patriarkatet via länken i kommentarsfältet.
Passa på att beställa genusmuggen också! Länk nedan.
På Johan Lundbergs födelsedag är det stora mörkret nära. Låt dig lysas upp av den lärde litteraturvetaren. För fem år sedan gav Lundberg ut ”När postmodernismen kom till Sverige”. I samband med det hade jag glädjen att intervjua honom. Den som vill öka förförståelsen inför samtalet kan med fördel läsa bästsäljaren ”Ljusets fiender”.
Lars Åberg är en journalist av den gamla stammen. Hans lågmälda skärpa riskerar alltid att dränkas i tyckonomernas larm. Läs Lars senaste krönika i Fokus och lyssna gärna på min intervju med den stilkänslige skåningen från maj 2024.
I bokhandeln på NK samtalar Bokförlaget Augustis Mårten Ericson med Patrik Björk, som skrivit ”Bernadotte & Napoleon : svenskarna och Napoleonkrigen 1810-1815”. I bildens vänsterkant skymtar Urban Lindström, Mårtens förläggarkollega och en flyhänt översättare av tysk och nederländsk litteratur.
Bokförlaget Augusti har även givit ut mina ljudboksinläsningar av klassikerna Iliaden och Odysséen. Beställ den nyutgivna boken samt ljudböckerna via länkarna nedan:
Enligt den godmodige entreprenören Henrik Jönsson är 100 % ”en motståndsrörelse, en folkrörelse och en plattform för att tillhandahålla alla de perspektiv som de etablerade medierna utelämnar”. VD för 100% är Marie Söderqvist.
Den som vill lära känna Henrik Jönsson kan lyssna på den intervju jag gjorde med honom i mars 2023.
Dan Josefsson och Johannes Hallbom må ha gått miste om Stora journalistpriset. ”Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten” är en hursomhelst en enastående journalistisk produkt. Länk nedan till dokumentärfilmsserien samt till min intervju med Dan Josefsson.
András Schiff spelar och dirigerar, med lätt hand, Bach, Brahms, Mozart och Schumann.
Den som vill förstå mer av pianospel, romansinterpretation eller András Schiffs storhet kan lyssna på min intervju med pianisten och pianoprofessorn Matti Hirvonen.
Det ligger ett pensionat inne på Orionteatern. En del märkliga typer bor där. Man får titta på dem om man vill. Och lyssna. Till exempel på Mika Oskarson Kindstrand. Gör det!
På Gustav Adolfsdagen går tankarna till de i förtid fallna. När krutröken hade skingrats på Delta Gym den 28 mars 2022 stod det klart att Fredrik Andersson fanns bland de stupade.
Jag länkar till min nekrolog över Fredrik. Ingen är som du, min vän!
För att civilkuragepriset ”Ryggraden” även i fortsättningen ska kunna delas ut är vi beroende av frivilliginsatser. Länk nedan till Fredrik D Anderssons Minnesfond. Tack på förhand för ditt bidrag!
”Min var konsten, min var kärleken” sjunger Denise Beck (Floria Tosca) innan hon sjunker ihop i vanmakt. När den sista tonen har förklingat bryter applådåskan ut. Dirigenten Henrik Schaefer tvingas ta en paus innan han kan sätta igång orkestern igen.
Iscensättningen bär Eirik Stubøs signum. Utanverket har eliminerats så att dramat kan träda fram. Scenerierna förefaller skräddarsydda. Nämnda Denise Beck utgör tillsammans med Kjetil Støa (Cavaradossi) och Peter Kajlinger (Scarpia) den andra premiärkvällens välsjungande och välspelande huvudrollstrio på Folkoperan. Efter att exekutionspatrullens blåssextett har lämnat scenen och tragedin fullbordats vet jublet inga gränser.
Dagen efter har jag stämt träff med Eirik Stubø på Folkoperans kontor. I väntan på regissören njuter jag av utsikten över Södermalms takåsar. Marknadschefen Susanne Reuszner gläds åt de fina recensionerna.
– Nu är hälften av höstens biljetter sålda.
Hon räcker över en kopp kaffe. Inte långt senare hör jag en norskklingande röst i korridoren.
– Ursäkta mig! Jag har en ettåring därhemma som är lite krasslig.
Eirik Stubø hälsar glatt, slår sig ner och häller upp ett glas vatten.
– Det är tur att jag inte ska sjunga i kväll, säger han och tar en klunk. Rösten är beslöjad.
Tosca tillhör de operor som oavbrutet sätts upp på scener världen över. Hur vågar man som regissör ta sig an ett sådant verk?
– För mig är det första gången. Den tanken är till hjälp. Jag påminner mig att min roll är att berätta den här historien. Det får gärna vara underhållande, men det räcker ofta att bara berätta. Vad är det som händer och varför händer det just på det här sättet? De skickliga sångare jag omger mig med kommer ofta själva med goda idéer.
Många regissörer jobbar i dag med koncept. Har du något regikoncept som du anlägger på en pjäs eller en opera?
– Jag vet inte riktigt vad det betyder, om jag ska vara ärlig.
Det handlar väl ofta om att man vill säga något om samtiden, med hjälp av ett klassiskt stycke?
– Jag tror inte att det är möjligt. För att citera mystikern Andrej Tarkovskij: ”Min uppgift är inte att lösa mysteriet i pjäsen, men att visa fram det.”
Har du inget behov av att vara originell?
– Att hitta på något som ingen har sett är omöjligt. Jag har upplevt Mozart på ett spa på Kuba. Om det är ett regikoncept så klarar jag mig utan.
Eirik Stubø hostar till och tar en slurk kaffe.
Vad handlar Tosca om?
– Nu när jag jobbar med verket slås jag av hur otroligt mycket känslor vi människor har och hur vi slåss med känslorna för att få det vi vill eller den vi älskar. Att få älska den vi älskar. Hur vi ägnar oss åt allt det där med en enorm intensitet. Och till slut är det över och sedan är det kyrkogården.
Du har lång erfarenhet av att regissera teater men har ”bara” satt upp fyra operor. Vilken är skillnaden mellan teater- och operaregi?
– Det svåraste när man jobbar med en pjäs av Tjechov, Ibsen eller Norén är att avgöra om en scen är snabb eller långsam. Finns det många pauser? Hur ska vi spela den? På operan är det inte så mycket att fundera på. Tåget går. Musiken sätter igång. Man kan påverka den, i diskussionen med en dirigent, men inte så mycket. Det är en snabb scen eller en långsam scen som gäller. Musiken ger svaret.
Hur använder du musik i dina teaterföreställningar?
– När jag var en ung regissör och mycket säkrare på allt avstod jag helst från musik. Jag såg det som en sorts manipulation. Med åren och ökad mognad blev jag klar över musikens sceniska möjligheter. När jag 2012 gjorde Eugene O’Neills Klaga månde Elektra använde jag en hel del musik. Skådespelarna sjöng både jazz och rock. Det var som om det öppnade pjäsen, att den behövde det extatiska som musiken tillför.
Varför saknar orkestern i den här uppsättningen stråkmusiker?
– Jag har arbetat med dirigenten Henrik Schaefer tidigare och har stort förtroende för honom. När han presenterade förslaget, ett arrangemang för blåsorkester, var jag skeptisk. Operan är ju egentligen skriven för en större orkester och en större scen. Jag tycker att Henrik har fått till det på ett fantastiskt sätt. Fler än de 25 musiker som medverkar nu tror jag inte att Folkoperan kan klara av – varken rumsligt eller ekonomiskt.
Tosca är en opera om kärlek och makt. Handlar regi i första hand om kärlek eller makt?
– Om kärlek. Any day of the week. Makt förstår jag mig inte på. Jag förstår att man har makt som teaterchef eller regissör. Men om det är utgångspunkten blir det ganska trista saker, tror jag.
Hur undviker man att korrumperas av makt?
– Som tur är får man som regissör mothugg, inte minst av operachefer, sångare och recensenter.
Hade du, under några omständigheter, kunnat bli en Scarpia?
– Jag tror att vem som helst skulle kunna hamna i en mängd konstiga situationer. På scenen kan Scarpia lätt bli en teaterskurk av billigaste märke. Det är svårt att göra en människa av honom. Han är också en tragisk figur, någon som aldrig fått vara den han vill vara.
Vi reser oss och går ner till scenen för att ta några bilder. Det vilar en ödslighet över spelplatsen. Gårdagens larm är långt borta.
Dina uppsättningar slutar som regel med en nästan tom scen. Tosca är inget undantag.
– Ganska tidigt tänkte jag, helt naivt, att det inte är någon som tror sig titta in i en lägenhet i Wien eller i ett italienskt palats. Jag tilltalas mer av teater som suggestion än som verklighetsbild. För mig uppstår det med sångarna, texten och musiken.
En av dina specialiteter är personregi. Även i den här uppsättningen förefaller sångarna avslappnade. Hur jobbar du med dem?
– Jag tittar och försöker se vad de tycker om med sig själva. Och vad de inte tycker om. Min uppgift är att få dem att bli så bra som möjligt, så fria som möjligt.
Tycker du att du har lyckats?
– Bitvis. Men jag är för nära den här föreställningen nu. Jag måste se den om några veckor, när jag har fått lite distans. Nu tänker jag på allt vi ska uppnå i varje scen. Sitter övergångarna? Svänger det? Är det för hett? För kallt? På en premiär handlar det bara om överlevnad. För mig, i alla fall. En vanlig onsdagkväll kan man gå och titta. Då kan det bli aktuellt med justeringar. Eller så har det blivit bättre.
Hur länge kommer man att vilja sitta i en salong och titta på opera när det finns Netflix?
– Värdet av att vara tillsammans i ett rum – publik och aktörer – kommer alltid att vara stort. Det är något alldeles grundläggande med den aktiviteten. Och en sak som jag har noterat är att publiken inte kommer för koncepten. De kommer för bra berättelser som roar eller upprör.
Är Tosca en bra berättelse?
– När den kommer igång, när alla nycklar är utlämnade, så är den det. Som åskådare vill man följa Tosca, Mario och Scarpia. Man vill bevittna deras kamp. På bara ett dygn nödgas Mario och Tosca att bli vuxna. Det tror jag gör intryck.
Recensenterna verkar överens om att det här är en sevärd föreställning. Vad betyder tidningarnas omdömen?
– Det är alltid roligt med uppskattning. I dag är kritikernas inflytande, på gott och ont, inte lika starkt som när jag började för trettio år sedan.
Fotograferingen avslutas i foajén, i skenet från den nedgående höstsolen. Eirik Stubø ger sig i väg ut i Hornsgatans buller med premiärkvällens glömda presentpåse. Om några veckor – när känslorna har lagt sig – kommer han tillbaka.
Idag fyller Fredrik Sixten år. För tre år sedan hade jag privilegiet att skriva den egensinnige kompositörens memoarer. Lyssna på musiken och läs boken om Fredrik (Valv bakom valv oändligt). Den som vill höra herr Sixten tala om sitt skapande kan även lyssna på den podd vi spelade in hösten 2022.
Mellan 14 oktober och 30 oktober är det HammarÖs. Under denna tid kan värmlänningarna ta del av ett stort antal kulturaktiviteter. Fredagen den 24 kl. 19 blir det teater i kulturhuset.
Eirik Stubø har sedan regidebuten 1994 iscensatt ett stort antal pjäser, såväl klassiker som modernare dramatik. Han har varit chef bland annat på Nationaltheatret i Oslo, Stockholms Stadsteater och Dramaten. 2022 satte han upp sin första opera, Bellinis Norma. Nu är han aktuell med sin andra uppsättning på Folkoperan, Giacomo Puccinis Tosca.
I morgon är det kulturnatt i Uppsala. Välkommen att inleda den tillsammans med mig och Ivar Arpi på fina Övre Slotts Events & Studios. Vi börjar kl. 19.
Pianisten, pianoprofessorn och romanstolkaren Matti Hirvonen har sedan början av 1980-talet framträtt på konsertestrader i Sverige och utomlands. 2014 tilldelades han för sina insatser medaljen Litteris et Artibus.
Hösten 2018 hade jag glädjen att besöka Lund för att i stadens kulturhus Stenkrossen spela ”Visselblåsaren – Vagina Dentata” av Jens Ganman, i regi av Fredrik Hiller.
Det blev en fin kväll. Så gott som alla stadens honoratiores närvarade. På den bild som togs i baren på Grand efter föreställningen framträder i profil den magnifike murveln Per Brinkemo. Rykten gör gällande att herr Brinkemo kommer att närvara även på torsdag om en vecka.
Välkommen till Stenkrossen den 4 september kl. 19 Biljetter via länken!
Då: Tro, hopp och kärlek. Nu: Eftertankens kranka blekhet. Till Stora hotellet i Markaryd kom våren 2013 ett stort antal teaterentusiaster. Det starkaste intrycket gjorde Lessebo-Elvis. En bastant karl i färgglad klänning och höga klackar. Jag hoppas att de åskådare som när det begav sig gladdes åt att lyssna till de rosenkindade gossarna i krogshowen även lockas av att stifta bekantskap med den illusionslöse advokat Bo Wenander den 1 september.
Idag om exakt en vecka startar turnén i Markaryd. Välkommen till kulturhuset kl. 19. Biljetter via länken.
Markaryd är sannerligen en speciell stad. Här grundades den nu världsledande värmepumpkoncernen Nibe. Här föddes sociologimatadoren Göran Adamson Här lever man längst i Sverige. Markaryd är en blå zon. Livsstilen och miljön bidrar till befolkningens långa livslängd och goda hälsa. Man lever tätt över generationsgränserna, har nära kontakt med barn och barnbarn, äter varierat och motionerar. Vad mer kan förklara långlevnaden i Smålands sydvästligaste utpost? Kulturen kanhända? Här finns ett stort teaterintresse och ett livaktigt kulturhus. Vi är mycket glada för att Markaryds Riksteaterförening i samarbete med c/o Markaryd arrangerar turnépremiären av ”Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel” den 1 september 2025. Både snapp- och snipphanar är välkomna!
Låt dig muntras upp vid frukostbordet. Lägg ifrån dig tidningen och fyll din kaffekopp. Därefter kan du med fördel ta en promenad eller joggingtur i din nyinköpta, högkvalitativa t-shirt. Beställ muggen och t-shirten via länkarna nedan.
Sollefteå var det nordligaste stoppet på turnén med ”Dödsfällan” 2014. Det blev en fin föreställning med ett kul gäng. I Nipornas stad får man idag dubbla signaler. Molnen är både mörka och ljusa. De värnpliktiga exercerar sedan tre år med liv och lust på kaserngården på I21. Många sjukhussalar står däremot tomma.
Jag minns en man som efter föreställningen på Hullsta Gård i oktober 2014 kom fram och uttryckte sin uppskattning. Det visade sig att han bodde i Rössön tolv 12 mil norrut. ”Inga problem” klargjorde den godmodige ångermanlänningen innan han lämnade salongen och for iväg. Norrlänningarnas teatermoral imponerar!
