”Man skapad är att lida” konstaterar Birger Sjöbergs bodbiträde vid anblicken av ”Dödens ö”. Christopher Rådlund tycktes betrakta Böcklins tavla med mer av yrkesmannens kyliga objektivitet. Det var som om Christopher inte riktigt tog hotet på allvar. Han kunde, vid behov, alltid kryssa tillbaka till Livets ö, till kurorten i ateljén. I närheten av de vita molnen, de gröna ängarna och den blånande himlen på duken fanns inget att frukta.

För Christopher var livet en fest. Han levde utan tanke på morgondagen. Besöken i Oslo var idel festivitas. Jag sov, när herr Rådlunds glas ännu var halvfullt, gott i ett av rummen i den smala korridoren mellan köket och vardagsrummet i lägenheten på St. Olavs gate. Här firade vi 2016 ett storslaget nyårskalas. Bakruset lindrades av frisk luft och ögonfägnad i Vigelandsparken.  

Mötena i Stockholm blev på samma sätt till högtider. Efter att Christopher tagit in på Hotell Örnsköld på Nybrogatan gav vi oss iväg till KB. Den portörliknande skisslådan bar han som alltid på axeln. Redan vid Nybroplan hade han kommit i samspråk med någon bekant. En gång missade han nattbussen hem till Oslo, eftersom han prompt skulle slutföra ett konstteoretiskt meningsutbyte med en flanör på Smålandsgatan. Det var en av Christophers styrkor. Han var en utmärkt lyssnare och tog sig tid. En försommardag 2017 spelade vi på Bengt Tornvalls galleri in den kortfilm som skulle få titeln ”Vernissage”.

Jag föreställer mig att Christopher, när han kommer fram till ön, går iland för att ta in på ett lantligt pensionat. Där byter han, för konstrastens skull, omedelbart om till vit linnekostym. Då det är torsdag äter han ärtsoppa och pannkakor i glatt samspråk med de övriga gästerna. Han dricker upp den varma punschen och beger sig till en lämplig utsiktspunkt för att måla plein air. Färgskalan är ljusare. Han finner inom kort sitt motiv.

När Christopher på senare tid tappade lusten att måla avtog även lusten att leva. “Den första januari är städdag”, upplyste du också om i inbjudan till nyårsfesten. En föraning om morgondagen hade du trots allt. Nu är morgondagen här. Plötsligt är festen över. Med sorg mottar jag budet om din avfärd med eftermiddagsbåten.

Lycklig resa, min vän! Glöm inte staffliet!!