Midsommarvaka i skärgårdens pärla.
Vindarna spelar med Hugo Alfvén.
Kommer du arla, min mö, eller särla?
Daggen lär torka när kvällen blir sen.

Ljushyllta flicka med flätor och fräknar,
sedan jag såg dig i drömmen i fjol
går jag på blomjakt i snåren och räknar.
Vakna och glimma, min uppländska sol!

Majstången kläs medan lunchmaten lagas.
Leken och dansen tar fart och tar slut.
Mannen av folket ser ut som en sagas
herreman sirad i mörkblå syrtut.

Vakan ska tystna i midsommarnatten.
Ute är myggen och flyende hopp.
Vemodet strömmar i Roslagens vatten.
Glöden har slocknat i martallens topp.

I söndags uruppfördes Fredrik Sixtens ”Stabat Mater” i Adolf Fredriks kyrka. Jag hade glädjen att sitta i kyrkbänken. Dirigenten Christoffer Holgersson hinner knappt slå in orkestern och kören förrän smärta och skönhet strömmar ur instrument och strupar. Solisterna Lovisa Huledal och Carl Unander-Scharin vittnar om och ger röst åt frälsarmoderns lidande. Tonsättaren rör sig som vanligt obekymrat mellan melodi och disharmoni. Det musikaliska hoppet står till harpan vars slingor får mig att lyfta blicken. I samma stund lyser solen in genom kyrkfönstret.

Den som vill fördjupa sig i herr Sixtens komponerande och liv kan beställa min biografi över honom. ”Valv bakom valv oändligt – Om tonsättaren Fredrik Sixten” utkom 2022. Länk till boken nedan.

På bilden står bredvid Fredrik dirigenten Christoffer Holgersson. I bakgrunden skymtar Lisa Viguier Vallgårda, till vardags soloharpist i Sveriges Radios Symfoniorkester.

På pendeltåget råder lugn när en grupp unga män i svarta kostymer, vita skjortor och studentmössor kliver på. De slår sig ner och inleder en konversation. Dialogens hörbarhet är god, även för den som befinner sig på vederbörligt avstånd. Ett medelålders par på andra sidan mittgången reser sig demonstrativt och vandrar vidare i vagnen. En med hörapparat utrustad dam i 80-årsåldern låter stickningen falla ner i knät under det att hennes ansikte formar sig till en plågad grimas. Bulldoggen som nyss sov vaknar med ett gny. Övriga resenärer distraheras av smarttelefonaktiviteter. De har hörlurar som endera täcker öronen eller bidrar med brusreducering. Jag överväger handlingsalternativen. Lida och fördra eller konfrontera gruppen? Situationen är inte obekant. Jag ställer rutinfrågorna till mig själv. Besitter de stökiga herrarna våldskapital? Mindre än en genomsnittlig tågvandal. Hur många vittnen finns det? Tre vakna inklusive en hund och en handfull otillräkneliga. Kommer någon till undsättning i händelse av tumult? Sannolikt inte. 

Decibelnivån är lika hög som testesteronhalten. Efter en minutlång inre kamp viker jag undan med blicken, sjunker ner på mitt säte och stoppar fingrarna i öronen. ”Trevnaden i kollektivtrafiken är inte mitt ansvar” hummar jag mantralikt, på uppmaning av den livscoach jag sedan en tid konsulterar för att kunna hantera vardagens vedermödor. 

”För vi har tagit studäääääntäääääääään”

En gänglig yngling med yvigt hår spränger ljudvallen med sitt bröl. Han höjer sin flaska, tar en slurk, snubblar till och sätter sig ofrivilligt i knät på sin kamrat. Fortsätter så att bröla. I ett försök att ta kommandot över läget visualiserar jag marodörens kommande tio timmar. Jag drar mig till minnes de egna studentskivorna på Kolingsborg och Engelen. Där stod man och drack öl i något hörn – för varje timme allt svettigare – med dunka-dunka-musik dånande ur högtalarna. Några fuldanser, lakritsshots och bratwurstar senare tog man i den gryende morgonsolen tunnelbanan hem och somnade med kläderna på för att ett par timmar senare vakna upp med bakfylleångest och ketchupfläckar på kostymen. Även du, unge man, tänker jag. Även du ska tömma den bittra Kolingsborgskalken och i fylledvalan på tunnelbanan möta den uppgående solen. Vid ändhållplatsen ska du spy i väntan på nattbussen. Vid det laget kommer du att ha en fläck på kavajen. I morgon ska ditt huvud tyngas.

I en kurva faller kvällssolen över den långe drulens ansikte. Jag ser honom i denna solkurva i ett annat ljus. I samma sekund ser jag mig själv i honom. Han ser på mig. Ljudvolymen sjunker. Ansiktet hittar sitt nolläge. Han rättar till mössan. Jag slås av att den unge mannen hade kunnat vara min son.

Om tjugofem år kommer måhända den idag råmande slyngeln att sitta på min plats och förstulet betrakta en hop ungdomar på väg till den sista studentskivan, erinrande sig sin egen gymnasieskolavslutning i syrenernas tid. Kanske förbannar han de omgivande avgångselevernas gränslöshet och hytter med näven. Såvida han inte paralyseras av skräck.

Mellan Årstaberg och Södra station gör sig studenten redo för att lämna pendeln. 

”Trevlig kväll, min gosse!”

Jag vinkar åt honom. Han stannar till, som om han uppfattade det högtidliga i stunden. Långsamt, för att låta ögonblicket hinna veckla ut sig, lyfter han handen till en hälsning med en blick som uppenbarar mysteriet. Han går av och försvinner längs perrongen. Tåget sätter fart.

Vi hissar vår flagga, den blåa och gula,
symbolen för Sverige – för frihet från tvång.
För dig endast tar jag, med glädje, en kula.
Stäm upp nu, min blandade kör, till en sång!

En ärla ger hals när hon flyger mot solen
och löjan vill bidra med vattenmusik
vid älven där strömkarlen gnider fiolen
till glädje för sommarens dolda publik.

Det susar i skogen, det doftar i dalen
vars grönska ger fonden till kvällens konsert.
Jag bräddar till minne av stamfar pokalen.
Du vänaste, vet att jag håller dig kär!

Den frihetligt sinnade civilingenjören och ekonomen Klaus Bernpaintner är skeptisk till EU-projektet. EU:s klåfingrighet och imperieambitioner hotar enligt honom vårt självbestämmande. Bernpaintner kandiderar nu till Europaparlamentet med målet att ta Sverige ut ur EU.

Ett fjärdedels sekel passerar.
Det kväller ur blödande sår.
På stranden vid Sommen regerar
fru Sorg och det känns som igår.

När jag slog upp ögonen sköljde euforin över mig. Idag skulle drömmen bli verklighet. Tankarna svirrade. Bröstet hävdes. Det första mötet med den tillkommande, med vännen, kärleken och livsledsagaren låg bara någon timme bort. Jag hällde i mig en kopp kaffe och studsade iväg till köpcentrumet där den ljusa och fräscha Apple-butiken tronade. Den samfällt gröntröjade säljarskaran mötte mig med glada ansikten. En kavat man i de tidiga tjugoåren ställde sig till förfogande. Jag framförde min önskan att förena mitt öde med den vita skönhetens. Säljaren var på ett ögonblick tillbaka med ett etui. Öppnandet av detta förflyttade mig till en frieriscen på den svartvita filmens tid. Etuiet var inte olikt den ask ur vilken ringarna brukar lyftas. I fodralet låg två smala, fågelnäbbsformade plastdon. Airpodsen (vilken underbart bestämd pluralform!) gav enligt den grönklädde löfte om lycka och välgång.

”Tager du dessa hörlurar…”

Det verbala svaret uteblev. Istället ryckte jag helt sonika åt mig de två öronmärkta lurarna. De såg så trevliga ut, luktade mysigt och fann sig, inte oväntat, väl tillrätta i öronen. 

”När du lägger dem i fodralet laddas de upp.”

Höljets runda form, glatta yta och pigga färg gjorde mig på samma gång trygg och uppspelt.

”Önskas en försäkring?”

Jag skakade på huvudet och räckte fram mitt betalkort. 

”Den här gången är det for life.”

Därpå tackade jag den tjänstvilliga expediten och lämnade butiken. Bröllopsresan gick till Mörby Centrum.

De närmaste dagarna njöt jag av att lyssna på radiodokumentärer, poddar och musik. Vilken känsla att ha båda händerna fria. Jag passade på att både städa och diska samtidigt som jag njöt av den balanserade ljudbilden.

När jag efter mindre än en vecka ringde en vän hände något oförutsett.

”Jag hör inte” klagade vännen.

”Vadå hör inte” frågade jag klentroget.

”Jag hör inte vad du säger. Har du ingen mottagning?”

Jag följer impulsen att skälla ut grälmakaren. Att ha mage att ifrågasätta dugligheten hos mina splitternya airpods! Chocken sätter sig i kroppen.

De närmaste dagarna blottläggs ånyo den dåliga förbindelsen. Äktenskapet knakar plötsligt i fogarna. Det lilla laddningsfodralet lämnar inget att önska. När jag stoppar lurarna i det utstöts alltjämt behagliga ljud och på telefonens display kan inga avvikelser upptäckas. Emellertid, kontakten har försämrats. De flesta samtal medför problem. Det hackar och sprakar. De uppringda personerna ger uttryck för missnöje med täckning och hörbarhet. Så fort jag befinner mig på en buss eller i tunnelbanan är det som om jag sitter i en burk någonstans långt bort. Har hörlursfabrikören satsat på ett vackert yttre och glömt att insidan är lika viktig? Vederbörande borde förstå att mikrofonfunktionen är vital.

En dag när syrenen knoppas, efter veckor av hopp och förtvivlan, går jag till butiken för att föreslå reparation eller skilsmässa. Då syns ett tecken från skyn. Kanske är jag inte alldeles uppmärksam. Tillfället gör som bekant tjuven. Strax efter att jag har hoppat av bussen känner jag att fodralet med den släta hyn och den angenäma doften är borta. Och med fodralet även hörlurarna. De ultramoderna, högpresterande och brusreducerande airpodsen. Insikten om förlusten briserar som en bomb. Ett försök att återfå lugnet. Var hade jag dem senast? Vid hållplatsen? Jag vandrar tillbaka samma väg jag kom. Falkblicken är påkopplad. Inga lurar. Bussen? Fyrans buss avgår i rusningstrafik ungefär var femte minut. Den blir svår att följa. Jag ringer till supporten.

”Har du appen Hitta?” 

En luttrad kundtjänstmedarbetare är precis vad en skärrad elektronikkonsument behöver. 

”Där kan du se var hörlurarna befinner sig.” 

Jag öppnar appen och blir varse att airpodsen just nu svänger in på Ringvägen. Jag trycker på symbolen för hörlurarna och anmäler dem försvunna. Det lär inte beveka en förslagen tekniktjuv men symbolhandlingar kan också vara på sin plats, tänker jag och frågar om det finns något mer jag kan göra.

”Du kan spela ett ljud.” 

”Spela ett ljud?”

”Du kan få lurarna att ge ifrån sig ett ljud.”

Jag avslutar samtalet med rådgivaren för att undersöka appen närmare. Det är spännande att se hur lurarna rör sig. Nu är de vid Gullmarsplan. Några timmar senare i Hammarbyhöjden. Nästa morgon i Liljeholmen. Emellanåt trycker jag på knappen ”Spela ljud” och gläds åt att en trudelutt då klingar någonstans. Det handlar inte så mycket om att jag vill påminna snattaren att lämna tillbaka lurarna som att sprida glädje.

Efter några dagar slås jag av att min och hörlurarnas kontakt har förbättrats avsevärt. Jag är förvisso 3000 kronor fattigare men har i gengäld sänkt stressnivån, minskat samtalstiden och eliminerat språkförbistringen. När andan faller på går jag in i appen och utforskar vad lurarna hittar på. Jaså, idag har de åkt norrut. Till Upplands Väsby. Jag fylls av tacksamhet mot den nya ägaren. Han har åstadkommit mer än mitt livs alla samtalskontakter. Och då räknar jag både öppenvården och slutenvården. Relationen med hörlurarna är bättre än någonsin. ”Kan man älska nån på avstånd?” frågar Vikingarna. Svaret är ja.

En påstruken påg ifrån Bjuv
som ofta blir tagen för tjuv
om inte för skytt
kan födas på nytt.
Snart syns han på nykter kaluv.

Säkerhetspådraget inför Eurovision-finalen spräcker Malmö stads budget på 30 miljoner kronor.

Versmått: Recitativ ur Kantat vid jubelfest-promotionen
i Uppsala den 6 september 1877

En schlagerkritisk massa sjunker ner
i Folkets Park i väntan på finalen.
I år har festen kostat mer.
Vem gitter titta bortom nyckeltalen?
I framtidsstadens grönska ler
en musikalisk mö åt melloflärden.
I kväll ska Malmö möta världen
och kören varnar för att undret sker.
Vad fel du tänkt, men rätt och riktigt känt!
Den sista versen leder till refrängen.
Ta ner din skylt och strunta i poängen!
I natt kan något fasansfullt ha hänt.
Gå hem, gå inte bort! Lägg ner din röst!
Tänk om, min vän, om du vill fira höst!

Lars Åberg har varit verksam som journalist i över ett halvt sekel. Han har skrivit ett tjugotal böcker och ett stort antal reportage, inte minst från det stora landet i väst. Hans mellan 2017 och 2019 utgivna trilogi om det nya Sverige väckte stor uppmärksamhet. I Åbergs nya bok ”Mest kränkt vinner” underkastas kränkthetskulturen såväl som den svenska självbilden en grundlig granskning.

Polisanställda har lämnat ut hemliga uppgifter till kriminella gäng. En återkommande metod från gängmedlemmar har varit att inleda romantiska relationer med poliser, visar DN:s granskning.

Poliser liknar vanligt folk. De gillar honung.
En sockersjuk konstapel står sin sötnos bi.
Har flamman tänts ses förortsgangstern strax som konung.
Med hetta framförs sången ”Släpp min goding fri”.

Romansen ändar. Snuten går i sluskens fälla.
Ett löftesbrott gör hennes blåa hjärta kallt.
På gatan står dig åter tusen kriminella,
så du kan återgå i fällan tusenfalt!

Kursen riktar sig till dig som vill undersöka din sceniska sång, och som har ett intresse som sträcker sig bortom enbart tonbildning och röstproduktion. Kanske känner du att din vokala teknik inte matchas av en motsvarande scenisk frihet. Vi ägnar oss åt opera, romans, musikal och visa. Du kommer att sjunga själv och lära dig lika mycket av att lyssna på dina kollegor.

Plats: Skeppar Karls salong, Baldersgatan 7B

Tid: Söndagen den 19 maj, kl. 12-18. Paus för lunch.

Pris: 1200 kr

Max 8 deltagare.

Lärare:

Rasmus Dahlstedt, skådespelare och regissör
Matti Hirvonen, pianist och professor

Anmäl ditt intresse till rd@rasmusdahlstedt.se

Temakonfirmationer blir allt vanligare. I sommar håller Svenska kyrkan i Brunskog-Mangskogs församling i Värmland konfirmationsläger för de ungdomar som inte vill lämna hästen för kyrkans skull.

Mossigt läger är att klandra.
Vem har lust att saligt vandra?
Träigt prat om Gud
ger en ungdom värk i kroppen.
Hon tar hellre havremoppen
trots ett körförbud.

Lisa övar trav på ängen,
Staffan trivs sådär som drängen.
”Mocka skit i stall?
Löftet var ju elgitarren.
Orka springa runt i starren.
Jag står inte pall!”

Tolkas helig bok som fabel
blir vår präst en deplorabel
verklighetens gäst.
Han får tänka bredvid boxen.
”Kanske lyder paradoxen:
Herren är en häst.”

Internationella fotbollsförbundet Fifa överväger att införa ett blått kort i elitfotbollen. Detta ska ges till spelare som begår ”cyniska regelbrott” eller hamnar i konflikt med domaren. Den svenska dagspolitiken tydliggör behovet av ett dylikt kort.

Hur går vi till rätta med toppmoderaten
som uppenbart inte kan styra ett län?
Förväxlar vår hövding det egna med staten?
Det bubblar i grytan och doften är frän.

Bör straffet för den som har bortblandat korten
bli ännu ett kort, ett besvärande blått?
En dribblare körs inte ohörd på porten
men avskedets papper är orubbligt grått.

https://www.ljudochbild.se/nyheter/hi-fi-2/vinylforsaljningen-overtraffar-cd-for-andra-aret-i-rad/

Socialutskottet föreslår att det ska bli enklare att ändra kön.
Den 17 april röstar Riksdagen om ny könstillhörighetslag.

Den nya tidens tjejer
vill ofta byta grejer
och kanske byta kön.
En sextonåring känner
hur även hennes vänner
har svårt för sina brön.

Emellertid, vad killar
i själva verket gillar
är bröst och höfters gung.
De hatar sina kroppar,
sitt skägg och sina snoppar
och slipper gärna pung.

En värld av trista svennar
förbättras först när hennar
får häva upp sin röst.
Idag bör hjältedater
besörjas av kastrater.
I könlöshet finns tröst.

Postnord lider av lönsamhetsproblem. VD:n Annemarie Gardshol, vars
årslön uppgår till drygt 10 miljoner kronor, förordar att servicekraven
sänks så att fler brev får vänta fem dagar på att komma fram.

Melodi: Vem tar hand om hösten?

Vem tar hand om posten, om VD:n är för snål?
Vem vill bära brev, finns nån i kåren?
Vem ska fylla säcken, som har blivit full av hål,
och vem ska bära sorgen fram till båren?
”I VD-rollen ingår att ändra firmans mål.
Ett höstens brev kan komma fram till våren
med kraftigt höjda porton och ett vidgat monopol.
Och frimärkssamlarfån får slicka såren.”

Polisen Carl-Fredrik Jerrhage mottog vid ceremonin den 26 mars i Stockholm civilkuragepriset till minne av Fredrik Andersson. Tack till migrationsminister Maria Malmer Stenergard, nationalekonomiprofessor Magnus Henrekson och violinisten Christian Svarfvar för medverkan.

https://www.dn.se/ekonomi/postnords-vd-vem-ska-dela-ut-posten-till-svenska-folket/

Påsken är en tid för omprövning av förutfattade meningar.

Du ser i din nästa en häxa
och gör av din broder ett troll.
De linser vi kallar konvexa
förlorar sin skärpa på håll.

En feberhet panna kan svalkas,
en blick som har grumlats bli fast.
Var redo om frälsaren nalkas –
ur gravmörkret eller på kvast!

(Texten publicerades i den norska nättidskriften Document den 1 april 2024.)

https://www.document.no/2024/04/01/enkens-skjerv/

Idag är det två år sedan familjefadern och juristen Fredrik Andersson mördades på Delta Gym på Hälsingegatan i Stockholm. Fredrik försökte avvärja ett mord när han sköts till döds av den då 17-årige armeniern Frunze Saghatelyan. Den tilltänkta måltavlan för Saghatelyans kulor var en man från ett rivaliserande kriminellt nätverk. Fredrik Andersson, som inte hade med uppgörelsen att skaffa, räddade livet på en medmänniska och fick plikta med sitt liv. Han efterlämnar hustru och tre barn.

Vad har våra rättsvårdande instanser åstadkommit i detta fall? Efter polisens gedigna utredning väcktes åtal. Försvarare och målsägandebiträden förordnades. Rättvisa skulle skipas. Offren, de efterlevande, skulle få upprättelse, de skyldiga straffas.

Fyra personer ställdes inför rätta. En åtalades för mord och tre för medhjälp till mord. Frunze Saghatelyan flydde efter dådet till hemlandet Armenien. Under sin vistelse där beviljades han svenskt medborgarskap. I tingsrätten dömdes han för mordet till 2 år och 11 månaders ungdomsvård. Två av de för medhjälp till mord åtalade männen skulle komma att frikännas från medhjälp till mordet men dömas för andra brott. Den tredje mannen som vi kan kalla för Muhammed frikändes helt.

Målet överklagades till hovrätten som skärpte straffet för Saghatelyan. Påföljden bestämdes till fyra års ungdomsvård. Hårdare kan en 17-årig mördare inte dömas i Sverige. Straffvärdet för en myndig gärningsman är 18 års fängelse. Muhammed frikändes än en gång från medhjälp till mord.

Muhammeds advokat Erik Jansson tillerkändes ersättning av staten med 640 363 kronor. 135 000 kronor hänförs till tidsspillan eller, med ett mindre kanslimässigt språkbruk, restid. Saghatelyans advokat Anna Sjölund ersattes av staten med 555 708 kr. Hennes tidsspillan värderades till 44190 kronor.

Muhammed släpptes efter hovrättens dom ur häktet. Han beviljades för de tio månader han suttit frihetsberövad 320 000 kronor i ersättning av Justitiekanslern. Fanns det någon anledning till häktesvistelsen? Muhammed var länge förtegen om sina förehavanden före, under och efter mordet. Först efter att han tog del av förundersökningen fick han tillbaka vissa minnesbilder. Han kunde då förklara varför hans DNA anträffats på pistolkulorna och varför hans mobiltelefon åkt med i flyktbilen. Domstolen såg med överseende på Muhammeds minnesförlust och bedömde att de sent påkomna uppgifter han lämnade var av sådan art att en lägre misstankegrad plötsligt förelåg. Rimligt tvivel var förhanden. Justitiekansler Mari Heidenborg hade – med stöd i lagen – kunnat avfärda Muhammeds krav på ersättning. Den som till följd av ordkarghet så att säga själv sätter sig i finkan kan inte göra några som helst anspråk på vederlag. Heidenborg fann dock ändå för gott att öppna den stora plånboken. 

Efter att advokaterna erhållit sina delar av kakan och den misstänkte medhjälparen inkasserat sitt skadestånd återstår frågan: Vad hände med änkan? Fick hon upprättelse och gottgörelse? Hur värderar rättsväsendet förlusten av en livskamrat? Vilket pris sätter man på den livslånga sorgen? 

Fredriks änka mottog 60 000 kronor i skadestånd samt cirka 13 000 kronor som kompensation för förlorad inkomst. Hennes lidande värderas med andra ord till 10 procent av en advokats arbete och 20 procent av den för medhjälp till mord åtalade men friade Muhammeds tid i häktet. Enbart advokatens tidsspillan är i sig dubbelt så mycket värd som änkans förlust. Hans resor är mer värda än hennes sorg. Den praktiska innebörden av uttrycket allas lika värde kunde inte vara tydligare.

I Markusevangeliet berättas om en änka som skänker två kopparören till kyrkan. Jesus förklarar för lärjungarna att änkan har gett mer än de rika människor som donerat större belopp. Ty hon har gett allt hon har. 

Statens kaka är stor och säker. Advokaterna och förövarna täljer guld. Änkan får en skärv. Vad ska man då ge för den svenska rättvisan?

Rasmus Dahlstedt, skådespelare, ordförande i Fredrik D. Anderssons Minnesfond

Ola Bengtsson, jurist

Civilkuragepriset ”Ryggraden” till minne av Fredrik Andersson tilldelades idag polisen Carl-Fredrik Jerrhage. Tack till migrationminister Maria Malmer Stenergard, nationalekonomiprofessorn Magnus Henrekson och violinisten Christian Svarfvar för medverkan.

https://www.epochtimes.se/Civilkuragepriset-Ryggraden-tilldelas-polis

https://www.gp.se/debatt/atalade-och-advokater-taljer-guld-medan-brottsoffren-far-korvoren.f3b2f0ff-c329-4906-b2cb-fe881c257ba0

Författaren Carl-Göran Ekerwald har skrivit ett stort antal biografier, romaner, noveller och kulturessäer. Den 30 december 2023 fyllde han hundra år. Jubileet firar han med att ge ut boken ”Fördelen med att bli gammal”.

Onsdagen den 20 mars 2024 var det vårdagjämning. Det norra halvklotet går officiellt en ny årstid till mötes.

Rättvist dömer vårdagjämning –
natt och dag blir lika långa.
Nattens fader sköter lämning,
lämnar inget synligt spår.
Dagens mamma (utan hämning)
hämtar snällt en nyväckt vår.
Vattnet går i livad stämning,
skickar efter onkel Ånga.

PRESSMEDDELANDE

Polisen Carl-Fredrik Jerrhage räddade livet på sin kollega vid ett knivattentat i Norrköping den 27 februari 2023. För detta ingripande mottar han nu ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik D. Andersson.

Ulf Kristersson klargör i ett inlägg på Facebook att Fredrik Anderssons död inte var förgäves. Regeringen ändrar lagen så att personer misstänkta för grova brott inte ska kunna få svenskt medborgarskap.

Välkommen att närvara vid prisutdelningen. Denna äger rum tisdagen den 26 mars kl. 13.00 på Klara östra kyrkogata 8 i Stockholm. Intervjuer med pristagaren och honoratiores kan göras i anslutning till ceremonin.

Rasmus Dahlstedt, ordförande i Fredrik D. Anderssons Minnesfond

Fredrik Andersson mördades den 28 mars 2022 i Stockholm. Tisdagen den 26 mars kl 13.00 utdelas på Klara östra kyrkogata 8 i Stockholm för andra gången civilkuragepriset ”Ryggraden”.

Medverkande:

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi
Christian Svarfvar, violin
Rasmus Dahlstedt, juryordförande

Fri entré.

Välkommen!