Ut ur dimman.

Den sjätte i elfte 1632
gick kungen in i dimman.
Lika dimhöljda nu som då
spatserar vi i elfte timman.

Fast ingen erkänner att det är sent
och kriget alltjämt förhanden.
Med kamplusten tycks det dessvärre klent
beställt i de flesta förbanden.

Det borde bero på berusning
snarare än afasi.
Likväl har jag ingen susning,
för märklig är denna apati.

Jag tittar på tavlan från slaget vid Lützen,
var finner man en liknande bild av strid?
Tungt faller skulden på dem med pytsen
och penseln, förspilld är vår dyrbara tid.

Var rekryteras ett krigsbefäl,
ett lejon i Norden som slåss för vår ätt?
En herre fastmer än en träl
som inte blåser till reträtt.