Irina, jag skulle ju komma och hälsa på dig i din lägenhet vid Värnhemstorget. Fick erbjudande att sova över på din soffa om jag dök upp i Malmö.

Du var piggare på teatern hösten 2018. Nu i somras på Ölkaféet vid Möllan märkt av sjukdomen, en mattare uppsyn. Ändå sprudlande, med normala mått mätt. Rullatorn i följe. Håret kortare. ”En sådan här frisyr passar gamla tanter”, konstaterade du med sedvanlig självironi.

Med liv och lust deltog du i samhällsdebatten. Tack för engagemanget, uppmuntran och den grovkorniga humorn. Saknaden är stor.