En morgon mitt i maj gör hon entré
i vit och mörkgrön högtidsdräkt som frasar
med drottningkrona – fröjdefull att se –
och doft så ljuvligt söt ur sina klasar.

Av skönhetslängtan bygger hon ett hägn
och vakar troget över trädgårdslandet,
fördelar dagens sol och nattens regn
tills ögat anfräts av det bruna grandet.

En kväll i juni bjuder du farväl.
Jag virar dina blommor kring min panna
och gråter stilla, ingen annan själ
förkroppsligar som du det evigt sanna.

Jag skriver nekrologen men jag hoppas
vi ses när dina blommor åter knoppas.