Bäste Ian!

Det var en lördag i december förra året. På minuten kl 11.00 dök du upp på Patrik Engellaus kontor. Jag är tacksam för att vi fick den där dagen tillsammans. Att du ville medverka i filmen om det decimerade Luciatåget. Du var en förtjusande om än inte helt lättregisserad stjärngosse. Även om du inte rörde dig med samma lätthet som tidigare kunde man snabbt konstatera att intellektet var intakt. De snärtiga replikerna levererades punktligt. Benägenheten för hyss fanns där. Som enfant terrible hade du få övermän i den svenska offentligheten. En sak är säker, det kommer att bli tråkigare utan dig.

Sov gott!