Rosen.

Rosen, tillbörligt taggad,
avger en välbekant doft.
Till sömns är väljaren vaggad
i det land som förvandlas till stoft.

Ros i ett sprucket krus.
Jag plockar upp en skärva
och tänker på vårt trasiga hus –
så lätt det var att fördärva.

Då ser jag att rosen är bruten.
I vasen flämtar den, böjd.
Av vatten är blomman begjuten,
ej mer över kanten höjd.

Lyftande rosen ur kannan,
frågande varför och vart.
Jag måste ta mig för pannan
vid upptäckten: Rosen är svart!