Jag blev glad av att se Per Landin i marinblå Sergio Tacchini-mundering på tennisbanan i somras. Det verkade som om han var på väg tillbaka efter eländet med fotoperationerna. Jag hade så gärna spelat några set med Per. I sin krafts dagar utövade han sannolikt den vita sporten med ojämförlig elegans. Tennis är för övrigt ett tema i den läsvärda romanen ”Kan du inte säga något snällt istället” från 2015. ”Forsters patient” från 2020 skulle bli Pers sista bok. Om denna hade jag förmånen att tala med honom i podden den 24 december i fjol. Novellsamlingen kännetecknas av Pers ordknappa stil, en lärdom som inte braverar och en omtanke om människorna i samhällets utkant.

Per Landin lämnar banan. Med hans bortgång krymper det tyskspråkiga rummet. Kvar blir vittnesbörden om en bildad, lågmäld och humoristisk berättare.

Ruhe in Frieden, mein Freund!