Jag blev glad av att se Per Landin i marinblå Sergio Tacchini-mundering på tennisbanan i somras. Det verkade som om han var på väg tillbaka efter eländet med fotoperationerna. Jag hade så gärna spelat några set med Per. I sin krafts dagar utövade han sannolikt den vita sporten med ojämförlig elegans. Tennis är för övrigt ett tema i den läsvärda romanen ”Kan du inte säga något snällt istället” från 2015. ”Forsters patient” från 2020 skulle bli Pers sista bok. Om denna hade jag förmånen att tala med honom i podden den 24 december i fjol. Novellsamlingen kännetecknas av Pers ordknappa stil, en lärdom som inte braverar och en omtanke om människorna i samhällets utkant.
Per Landin lämnar banan. Med hans bortgång krymper det tyskspråkiga rummet. Kvar blir vittnesbörden om en bildad, lågmäld och humoristisk berättare.
Ruhe in Frieden, mein Freund!

Follow Rasmus on