Jag ska erkänna att jag inte är så förtjust i reklam. En bra produkt säljer sig väl själv? En värdefull tjänst likaså? Den hängivna människan arbetar hårt i sitt anletes svett. Om kunden behagas låter denne djungeltrumman gå. Där har ni min hållning. Om vi prompt ska tillåta reklam är det rimligt att blicka tillbaka på reklamens storhetstid, då trevliga affischer med uppbyggliga budskap prydde det offentliga rummet: ”Tag det rätta – tag Cloetta!”
Den rörliga bildens intåg på reklamarenan medförde inget gott. De försåtliga reklamarna var inte sena att utnyttja de subliminala effekterna av marknadsföringsbudskap. I denna nya perceptiva kontext omvandlar de den intuitiva motviljan mot en chipsfabrikör som på bästa sändningstid skryter om sin närodlade potatis till en positiv känsla. Vi hör plötsligt potatishandlarens förtroendeingivande skånska. Vi ser hans bruna, gröna fingrar som inte räds skit under naglarna. Vi känner doften av jord. Den strävsamme bondens blodsmak i munnen blir också vår. Konsumentens medvetna obehag av att för fjärde gången på femton minuter under favoritfotbollsmatchen exponeras för diskmedelsreklam balanseras av en subliminal njutning. Vårt omedvetna har redan hunnit lagra bilder av skinande disk i ett glänsande kök, genom vilket går en fläkt av citron. Vi upplever att vi, utrustade med rätt diskutensilier, kan bli lika vackra, välklädda och vittandade som modellerna på köksön. Den vredgade supportern omtolkar paradoxalt nog vid ett godtyckligt inköp den enfaldiga reklamen. Ett tu tre lever minnet av diskmedelsföretagets företrädesrika företrädare i teverutan. Hoppet vaknar vid åsynen av en välkammad butikssäljare med effektiva, miljövänliga och skonsamma brustabletter i en färgglad låda.
Reklamfilmsbranschen svämmar de närmaste åren över alla bräddar. Sedan millennieskiftet gör ICA reklam för sina produkter i televisionen. Filmprojektet bara pågår. Det rör sig om en kampanj utan slut. Jag har förstått att många tittare uppskattar ICA-Stig och de övriga karaktärerna, som vi får följa i med- och motgång, genom midsommarvakor och julstress, räkfrossor och pepparkaksbak. Skådespelare kommer och går, men ICA-reklamen består. Efter två decennier kan marknadspenetrationen förväntas vara god. Vid det här laget har så gott som varje svensk fått en skymt av Björn Kjellman i vit kavaj i någon av Let’s Dance-pauserna. Sannolikt har varumärket ICA i någon mening stärkts. Livsmedelskoncernen tar väl tillvara sin first mover advantage.
Ett marknadsföringsinitiativ av senare datum är SBAB:s kortfilmer. Bolåneinstitutet har uppenbarligen hämtat inspiration från ICA-reklamen. Det finns stora likheter mellan koncepten. Båda företagen knyter förhoppningar till ett antal kändisars förmåga att roa och sprida god stämning. SBAB vill få oss att inse att boendeekonomi är jättekul. Teorin verifieras med hjälp av ett glatt gäng bestående av bland andra Nour El Refai, Björn Gustafsson, Erik Haag och Kalle Moraeus. Kändisarna spelar förhöjda versioner av sig själva i tokroliga situationer. Det slår gnistor om spelet mellan den skälmaktige Björn Gustafsson och den undergivne Erik Haag. Nour El Refai har härlig pondus och bett i repliken. En höjdpunkt i serien är Kalle Moraeus som åttabarnsmor i tantperuk och blommig klänning. ”Jag är tokig i karlar” bekänner han. När skrattfesten är över och eftertankens kranka blekhet sänker sig väcks frågorna: Vem efterfrågar dessa filmer? Vad är det för fel med att fokusera på kärnverksamheten? Vad har SBAB:s satsning kostat under de åtta år som filmerna producerats?
Jag inser att de estetiska och moraliska argumenten kanske inte biter. Den moraliska bankrutten har ju trots allt varit ett faktum i två decennier. Låt oss därför fokusera på det materiella. Vad sägs om en svensk motsvarighet till amerikanernas DOGE? SBAB Bank AB är trots allt ett av staten helägt bolag. Affärsidén borde väl vara att tillhandahålla bolån. Nog har detta företag starkare behov av ekonomer, statistiker och programmerare än av reklammakare med guldäggsambitioner och kändisar? De flesta kunder skulle troligen hellre se en räntesänkning än ännu en överflödig reklamfilm. El Refai, Gustafsson, Haag, Moraeus och filmproducenterna skrattar hela vägen till banken. Vi andra kan skatta oss lyckliga, tills topplånet blir för dyrt och topplocket flyger.
Vinden är som hårdast i kvarteren kring Vintertullstorget. Stormen har sitt epicentrum på Katarina Bangata 77. På Orionteatern gör Peter Oskarson, Mika Oskarson Kindstrand och Arabella Lyons underverk i underjorden.
Trotsa vädrets makter – gå dit och titta!
Biljett bokas via länken nedan. Spelas 26 februari – 16 mars.
Välkommen in i Annelis gemytliga butik vid Mariatorget. Den som inte förmår ta sig till Stockholm kan beställa boken i den välsorterade webshopen. Länk nedan.
Nu höjs kraven på upprättelse för läkarna i da Costa-fallet. Lyssna på min intervju med Dan Josefsson, som är aktuell med dokumentärfilmsserien ”Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten”.
Fram till och med måndagen den 10 februari kl 24.00 kan man föreslå mottagare av civilkuragepriset till minne av Fredrik D Andersson.
Priset delas ut på årsdagen av mordet, den 28 mars kl. 13.00, på Klara östra kyrkogata 8 i Stockholm.
På bilden syns förra årets mottagare av priset, polisen Carl-Fredrik Jerrhage, utrikesminister Maria Malmer Stenergard, nationalekonomiprofessorn Magnus Henreksson och violinisten Christian Svarfar.
Läkarförbundet uppmanar till granskning av da Costa-fallet. Kan man hoppas på att läkarna återfår sina legitimationer och att deras anseende upprättas?
Lyssna gärna på min intervju med Dan Josefsson, som just nu är aktuell med ”Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten.
Advokaten Martin Agell gör i Dagens Juridik en initierad genomgång av Catrine da Costa-fallet, en av de största rättsskandalerna i modern tid.
Lyssna gärna på min intervju med journalisten Dan Josefsson, som just nu är aktuell med dokumentärfilmsserien ”Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten”. Filmerna kan ses på SVT Play. Länkar till dessa samt till artikeln och intervjun nedan.
Dan Josefsson har tilldelats Stora journalistpriset tre gånger och Guldspaden vid lika många tillfällen. Hans bok ”Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick” kom ut 2013. Fyra år senare rönte han stor uppmärksamhet med dokumentärserien ”Fallet Kevin”. Nu är han och medproducenten Johannes Hallbom aktuella med ”Det svenska styckmordet”, en ny dokumentärfilmsserie på SVT om ett annat unikt rättsfall, fallet Catrine da Costa.
Advokaten Johan Eriksson valdes för elfte året i rad till ”Advokaternas advokat”. Branschen har enligt Eriksson aldrig upplevt en allvarligare kris.
På scenen kommer man hur som helst att kunna se advokaten ett tag till. Vårens och höstens turné håller på att ta form.
Finns det på den ort där du bor en teaterförening, ett kulturhus, en skola, ett universitet, ett företag eller en stadsteater som skulle vilja arrangera ”Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel” är du välkommen att höra av dig på
info@spektakelmakaren.se
Länk till artikeln, mer information om pjäsen, trailer och recensioner nedan.
I en intervju med Dagens Media säger Victor Malm att ”Charlie Hebdo bad om förslag av oss och fick ett antal politiska ämnen relaterade till makt som de kunde välja mellan”.
Vilken ordalydelse valde Expressen i samband med satirbeställningen av Charlie Hebdo? Läsarna vill ha mer kött på benen. Den publicistiska trovärdigheten står på spel.
Vad beställde Expressen av Charlie Hebdo? Yttrandefriheten är en viktig princip. Vilket yttrande, vilken fråga från Expressen föregick leveransen av satirteckningen från Charlie Hebdos Biche?
Att sonen till en handelsresande i korta varor kommer att följa livets långa linjer är kanske alldeles logiskt. Det kan ske. Ibland är särskrivningen påkallad. En oväntad paus lämnar utrymme åt uppenbarelsen. En sekund. Eller 40 år. Tomas Sjödin vet att bida. ”Den finaste gåva man kan ge till någon man älskar är att dröja på steget, ge henne lite tid och vänta” konstaterade pastorn när jag träffade honom för ett poddsamtal i september 2019. Logiken är för övrigt en disciplin han förhåller sig skeptisk till. ”Världen blir en obegriplig plats om den inte ibland spränger sina egna rimlighetsgränser och för in något, som egentligen inte är möjligt” klargör han i årets Vinter i P1.
Tomas Sjödins livsuppgift är att tala uppriktigt om kärlek, tro och tid samt att tillföra en gnutta hopp. Han vill, som han uttrycker det, slå på sin spik. För åttonde gången hamrar han här in ett hoppfullt budskap, inom ramen för ett vinterprat i statsradion. Han berättar om hur han, den samvetsömme tjugoåringen, 1979 färdas till frikyrkan i Västervik för att fullgöra sin vapenfria tjänst. En trafikolycka med dödlig utgång bara två år tidigare har lagt sordin på den unga själen. Kramforskarlen Sjödin tar sig an uppgiften, att leda de unga i söndagsskolan, med stort allvar. I Filadelfiakyrkan på Östra Kyrkogatan 30 greppar Tomas tag i sin för surt förvärvade slantar nyligen inköpta tolvsträngade gitarr. Han lägger några ackord. E-moll och a-moll finns sedan en tid på repertoaren. Den på samma gång fylliga och skira klangen hinner knappt fylla kapellet förrän gitarren har krossats och blivit till kaffeved. En tjej som har mycket att kämpa med inom sig trampar olyckligtvis sönder instrumentet.
Vatten rinner under broarna. Tomas Sjödin får sin beskärda del av sorger. Han och hustrun Lotta får tre söner. Endast en når vuxen ålder. Livet inträffar. Det liv som enligt Tomas Sjödin inte blir men som är. ”De tysta åren är inte en tid av overksamhet, bara av osynlighet” föreslår han.
En vacker dag 40 år efter olyckan i Västervik ringer Samuel, en vän från Laos, till Tomas. Gitarren är återfunnen. Den renoveras varsamt av en gitarrbyggare från Vallby utanför Gävle och återlämnas i nyskick. I dess sarg och botten syns emellertid sprickorna. Ärren, bevisen för instrumentets historia, är kvar. ”Gitarren är du, Tomas” förklarar Samuel.
Tomas firar pensioneringen med att – tillsammans med sin livslånga kärlek Lotta – återse Ithaka i Grekland. Hit reste han som artonåring tillsammans med några kamrater. Den litterärt bevandrade erinrar sig att Ithaka var Odysseus hemö. Efter irrfärder och möten med cykloper, nymfer och sirener återkommer hjälten efter tio år på havet. Om man räknar in det trojanska kriget är han borta i tjugo år. Tomas Sjödin, som sällan stressar, tar fyrtio år på sig. Krossandet av en gitarr är ett ögonblicks verk. Hela historien om gitarren vecklar ut sig över fyra decennier.
Jag minns att jag i podden med Tomas reflekterade över att jag hellre lyssnar på honom än på mina kollegor, som ändå har utbildats för ett liv på scenen. Jag tror att det beror mindre på ångermanländskan än på att Tomas Sjödin – så autodidakt han är – har en röst som vibrerar av liv. Av djupt känd smärta och glädje. Av innerlighet. Av en trovärdighet som blott en tvivlare är mäktig. Av mänsklighet. Det går att höra mycket i en röst. Tomas Sjödin säger vad han menar, och menar vad han säger.
I slutet av programmet läser Sjödin några rader av den norske poeten Trygve Skaug:
”Klart att du ska vara mitt ankare. Vem vill ha ett ankare som inte vet hur det ser ut på botten?”
Sjödin refererar även till den polska nobelpristagaren i litteratur, Wisława Szymborska. Han älskar hennes dikt ”Begravningen” även om han inte anser sig bottna i orden.
Tomas Sjödin har sett tillvarons botten. Han har varit därnere i djupet och sedan vänt uppåt. Han har också betraktat gitarrens botten. Dess sarg. Förundrats över skönheten i de lagade människorna och tingen. ”Släpp inte sargen” är en av den här historiens lärdomar. En av många. Tomas Sjödins styrka är att han alltid bottnar i berättelsen. Ytspänningen förutsätter bottenkänningen. Ännu en paradox: Tomas Sjödin, som avskyr att tävla, är en oslagbar berättare. Att i mellandagsradion tillsammans med honom baklänges förstå livet är en nåd.
Ordsnickaren Tomas Sjödin står nu vid sin yrkesbanas slut. Krönikeböcker har han redan skrivit. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans” är titeln på ett Sjödin-alster från 2016. Den samvetsömme linjelöparen har hittat sin plats vid skrivbordet i Säve. Historieberättaren har hittat hem. Ett bokslut vore möjligt. Jag tvivlar dock på att detta är slutet. Tomas Sjödin lär fortsätta att göra utflykter i tid och rum, ty att tala sant och skänka hopp är hans livsuppgift. Hoppet lever! Kanske även bortom dödens rakbladstunna snitt.
Foto: Mattias Ahlm/SR
Den som har tid (en timme) kan lyssna på Tomas vinterprat:
Den som har mer tid (en timme och sexton minuter) kan lyssna på min intervju med Tomas:
Den som har all tid i världen (18 timmar) kan lyssna på min inläsning av litteraturhistoriens kanske mest intressanta reseskildring, Odysséen. Detta verk spelar en inte oviktig roll i Sjödins berättelse.
För ganska exakt åtta år sedan (hösten 2016) åkte jag till Norge för att samtala med några av Norges skarpaste hjärnor. Bland de intervjuade syns Björgulv Braanen, Kristin Clemet, Harald Eia, Ketil Raknes, Björn Staerk, Hege Storhaug, Asle Toje och Elin Örjasaeter. Redan då fanns i många läger en oro för att Norge skulle komma att röna samma öde som Sverige. Man ville till varje pris undvika ”det svenska tillståndet”. På senare tid har de svenska gängen invaderat Norge. Mardrömmen tycks ha besannats.
Resultatet av Norgeresan blev en dokumentär för Det Goda Samhället. Jag länkar nedan till denna samt till det av SVD och Aftenposten nyligen gjorda reportaget.
Fredrik Andersson var en oöverträffad jultomte. Varje decembermorgon gav han sina barn julklappar. Sina vänner gav han också presenter, till vardags såväl som på högtidsdagar. Den 28 mars 2022 gav Fredrik sitt liv för en annan människa.
På årsdagen av mordet på Fredrik Andersson, den 28 mars 2025, utdelas för tredje gången ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik. Prisets förste mottagare blev kriminalvårdaren Ghazi Pirmosa från Sala. Tidigare i år belönades polisen Carl-Fredrik Jerrhage från Norrköping. Bland gästtalarna i samband med prisutdelningen räknas utrikesminister Maria Malmer Stenergard, nationalekonomiprofessorn Magnus Henreksson och riksdagsmannen Fredrik Kärrholm. Violinisten Christian Svarfar och cellisten Emma Beskow har förgyllt prisceremonierna. Den som denna gång vill komma ifråga som pristagare måste ha uppfyllt priskriterierna senast den 31 december 2024. Om du vill skänka en gåva till minnesfonden är vi tacksamma.
Postnords VD tjänar 10 miljoner om året. Ett frimärke kostar 18 kronor. Vill du ha ett hårt paket till jul? Beställ ”Vers med tanke på refrängen” via länken idag eller allra senast kl. 15 imorgon så kommer boken som ett brev på posten till jul.
Så här glad blir man när det kommer en bok från tryckeriet.
Välkommen att tillbringa söndagen den 8 december tillsammans med mig och den illustre illustratören Magnus Möllerstedt. Galleri Kaktus på Odengatan 48 håller öppet från 12 till 17.
Den som inte har möjlighet att närvara vid releasen men vill ha en bok kan beställa ett eller flera exemplar via länken.
Vem skulle du vilja se som julvärd i SVT? Den person vars förslag vinner mest anklang (till och med lördagen den 7/12) vinner en bok. Priset kan avhämtas på Galleri Kaktus i samband med bokreleasen den 8 december. Skulle vinnaren befinna sig långt bort kan vederbörande få boken per post. Tryck gilla på Facebook, hjärta på X eller maila till:
Follow Rasmus on