Rasmus Dahlstedt

Actor - Writer - Director - Podcaster

Page 2 of 24

Under blågul fana.

Vad blir din roll om kriget skulle komma?
Är du beredd att stå i skottets glugg?
Hur många mammor i idyllens Bromma
bär hellre vapen än en kaffemugg?

Och hur ser statistiken ut i orten,
finns där intresse för vår flygflottilj?
En rask dragon vill öppna Trojaporten.
Kan klanen uppgå i en svensk familj?

En gränslös snobb som solat sig i glansen
och skrudat sig i frihetslängtans blå
bekänner färg och höjer regnbågslansen
när krigets fasor hastigt kommer på.

Eskadern samlas under blågul fana.
Tyvärr har skutan ingen segelvana.

https://www.dn.se/sverige/experten-sa-bemannas-totalforsvaret-i-sverige/

Öppna era hjärtan.

En liten gris som vältrar sig i lera.
Hans bästa vän på gården är en so.
Just denna kulting tvangs att transplantera
sitt unga hjärta för vår framstegstro.

En blåklädd, maskförsedd som syr och hamrar
alltmedan blodet kväller i var ven.
Med klaff får hjärterummet tvenne kamrar.
Se där, det slår! Så firar man succén.

I åtta veckor lever patienten
tack vare hospitalets stjärnkirurg.
Därefter flyttas han till obducenten
av gudasagans nya dramaturg.

Om hjärtat måste öppnas med skalpell
bör den som håller kniven vara snäll.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mannen-som-fick-inopererat-grishjarta-har-dott

Några fåglar kommer sent.

Några fåglar kommer sent,
tvingas ändra färden.
Det är inte illa ment,
ondskan leder världen.
Plötsligt stiger krigets rök,
sämre sikt för sparv och gök.
Svårt att göra flygförsök
i tumult, bland svärden.

Sångens svala saknar flax,
missar hela våren.
Bisträckt med ikariskt vax,
ändå rinner såren.
Lärkan hade tagit höjd,
av en radar blev han röjd.
Nu är ena vingen böjd.
Fram, på studs, med båren!

Trasten stöter ut ett gny,
lämnar stridens vimmel.
Efter att ha fyllts av bly
möter han sin himmel.
Vakan klagar, söker tröst
vid ett rödlätt domherrsbröst.
I naturen råder höst,
ödsligt är ett Krimfjäll.

Luften var visst inte fri,
konstaterar haken.
Trastmor häver upp ett skri,
hålls i schack av maken.
Skriet följs av ändlös gråt.
Deras pojke har gått åt.
Ute på sin friarstråt
blev han mördad, kraken.

https://vt.se/bli-prenumerant/artikel/jnnwew8j

Foto: Anagramm, Istock

Nisse i Hökarängen.

En Nisse bodde förr i Hökarängen,
på Tobaksvägen hade han sitt tjäll.
I höstas fick han fly på grund av gängen.
På gården leker barnen Wilhelm Tell.

I Fagersjö motionsspår ljuder skotten,
vid Martinskolan säljer ligor knark.
Ett vittne ringer, vill beivra brotten.
Hon tillråds jogga i en annan park.

Polisen verkar lagom intresserad
fast kvinnan kan beskriva i detalj
hur brodern inom kort blir enleverad 
i bilbaklucka till en mörk seralj.

Idyllen rämnar, i miljonprogrammen
har någon sanktionerat slakt av lammen.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/man-angripen-av-maskerade-man-i-hokarangen

Foto: Karin Nilsson

G7-möte.

På fredag hålls ett G7-sammanträde.
Då träffas världseliten för ett prat.
Kan händelsen ge upphov till ett kväde?
Betänk att diskussionen gäller mat.

Istället för att dryfta skörd och såning –
att få gehör för sånt hos en publik
är svårt – jag flyttar pjäsen till den våning
på vilken spelet handlar om musik.

Så långt ifrån tyrann är dominanten.
Hon lyssnar gärna till en munter ters
men också lilla sjuan i diskanten
har mod att skälva i en sista vers.

Låt makten börja jobba på ackord
och hör hur världens ton blir mindre hård.

https://www.gp.se/ekonomi/g7-kallar-till-möte-om-matförsörjningen-1.67401581

Photo: #G7UK

Ur spår.

I fäders spår – för framtids segrar. Usch!
Vi måste få ett slut på könsförtrycket.
Låt Vasaloppet ta en annan kurs.
En mysig, mansfri väg är ej för mycket.

Men hon som dyker upp med röda kinder
på lätta ben och räcker fram en krans
är inget annat än ett framstegshinder
och ersätts på momangen av en trans.

Jag bryter staven över Moras snö,
i svarta jorden tömmer han sitt bly.
För mig står klart, det vita nödgas dö.
Den mörka hordens plats är Berga by.

Snart slipper vi det onda, ack så lätt
problemet löser sig i en sonett.

Sju resor värre.

Värre än Gullivers resor
måste för Jonathan Swift
vara att uppleva nesor
oskadliggjord i en grift.

”Ryssland ska bort ur systemet,
hindras att ligga i hamn.
Ja, jag förstår, men problemet
är att det görs i mitt namn.

Kanske en smula drakonisk
tycks mig propån, för en gutt
kan det va’ bra med ironisk
spegling av världen. En putt

mötande jätten gör tanken
fri, även känslan blir vig.
Svårt är att uthärda stanken,
särskilt för barn, av ett krig.

Stäng inte ner biblioteken – 
åtgärden vore ett hån.
Allvaret uppvägs av leken.
Låt mig få vara ett lån!”

https://www.hbl.fi/artikel/sju-ryska-banker-hotas-av-swift-sanktioner/

En fågelräknare som jag – Papageno i Pjätteryd.

En fågelräknare som jag
kan också känna obehag.
Hur många djur kan dela holk?
När ska vi börja räkna folk?
Och hur förhålla sig till kön?
Får alla fåglar samma lön?
”För fågelräkning finns det fog.
Iväg till första bästa skog.”

Den mörke ställer till med stök.
Är det en Mellanösternhök?
Se där, han aktar ej för rov.
Det rör sig om en fågelbov.
Än syns ej någon blåmestjej.
Jag skulle hälsa henne: ”Hej!”
Det ryktas om att Kiev är kallt.
Jag såg helst att hon inte svalt.

”Herr fågelräknare, lägg ner!
Förstår du inte att jag ser?
Hör upp att räkna, mitt dekret
ska lydas: Solidaritet!
Du får förbud att äga ram
med kulor tills du blivit tam.
Byt även snarast melodi!”
Jag lever gärna fågelfri.

På bondgården.

Björnen vaknar 
ur sitt idé
tidigt detta år.
Trots att hela farmen
hör de höga larmen
tar de flesta 
en siesta,
slickar sina sår.

Grisen grymtar
i sin stia,
varför stiga upp?
Lejonet och älgen
har kört sönder fälgen.
”Fel att köna”,
hörs vår höna.
Hen får vara tupp!

Orwell grubblar
lätt bedrövad 
i den höga natt.
Passar diktaturen
kanske bäst för djuren?
Tas en bonde
av den onde
närmar vi oss matt.

Foto: Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet

Ovännen i Kyrkviken.

(Melodi: Elin i Hagen)

Intill en stuga vid Glafsfjordskanten
gick ljuset ner för en värmlandspilt.
Den lille pojken blev bara fyra.
Var höll han hus, gamle Spelmansfanten?
Ni Frödings hjältar, ett liv är spillt!

Snart har ett kvartssekel gått sen mordet
på unge Kevin, hur gick det till
när tvenne bröder fick bära skulden?
Lägg alla Arvikakort på bordet,
se till att juryn är vittnesgill.

Kan domen möjligen ha med hudfärg
att göra, gäller att mörkt är bra?
Finns några regler i offerbridgen?
Vad anser JK är önskvärd budfärg?
Av alla utspel, vad ska man dra?

Det kom en främmande man till orten,
han dränkte Kevin i Dottevik.
Men körs av ingen, trots det, på porten.
När ges det tid att studera korten,
att granska makten och dess etik?

Den har det bra i sin trygga bubbla
och lever gott, tar ett glas Moët
framför kaminen i treplansvillan 
och tycks ha glömt att det går att dubbla
ett straff i bridge för att skipa rätt.

Så spelet fortgår. Vad de behöver 
är än förhanden och fjorton pass
det högsta budet, ställ diagnosen.
Megalomana som jagar klöver,
vad kan det kallas? Låt se i FASS!

https://www.varldenidag.se/nyheter/gw-persson-tror-jag-vet-vem-som-mordade-kevin/repvbo!O8Wv5mMXDoEx2PpFmgTLjQ/

På värdegrund av.

Låt mig börja med en spoiler.
Gustafsdotter är en broiler.
Viktigast må sägas först.
Går det då att med trokéer
skildra statens onda féer,
maktens hunger, penningtörst?

Till ministern för kulturen –
gage som strider mot naturen.
Kostnaden per taburett
hundrafyrtiotusen kalla!
När hörs kravet, avgå alla?
Inte endast fru Jeanette

ger oss svar som saknar värde.
Dags att ringa fara färde
innan skeppet skjuts i sank!
Det är tydligt, Stabat mater
passar bra för statsrådslater,
sossepolitrukers vank.

Mycket tal om rättigheter,
färre hennes vettigheter.
Myteri kan ha sin plats.
Vattennymf i dina böner
inneslut ministerlöner.
Därtill önskas god seglats!

https://www.svd.se/oscarson-till-ministern-varfor-duckar-du

Foto: Staffan Löwstedt

Full tid – till minne av Ronnie Hellström.

Med given plats i laget,
så säkert var hans grepp.
En målvakt släpper taget
från aktern på vårt skepp.
Den hjälte som har räddat
nationen undan däng.
Jag hoppas någon bäddat
herr Hellströms himmelsäng.

En sällsynt hand med bollen,
och vilken hygglig karl!
Nu återstår blott fållen,
sen är kostymen klar.
Vi sörjer med de tyska
en internationell.
De bidrar med en hyska
i denna dystra kväll

likt ombud för naturen
som skänker sin tribut
till den som vaktat buren,
vid fotbollssagans slut.
När tiden nu är inne
och Ronnie går i mål
bevaras han i minne
av många som idol.

Foto: Imago

Visa vid Tjärna Ängar.

(Bulletin 1/2)

Det går en vind över Tjärna Ängar.
Det dealas knark i en trappuppgång
och bilar brinner på Klöverstigen.
Kan detta verkligen bli en sång?

Jag ville sjunga om Linn och Maisha
som spelar fotboll på gårdens plan.
Men Maishas pappa har andra planer.
Nu hörs hon läsa ur sin koran.

En skön förening ges fyra millar –
somalisk glädje tycks likna vår.
I grannens trea som hyser tio
har stammens äldste att slakta får.

Det hörs ett rop bort till Bullermyren,
ett rop på hjälp från en rånad tant.
Kan de ha vält hennes nya rullstol
i västra Borlänge? Är det sant?

”Herr kommunalråd, var är polisen?”
”Varenda tisdag ska de ha jour.”
”Fast det är onsdag idag och damen
som slagits blodig har inga skor.”

Nu blåser storm över Tjärna Ängar.
”Om det blir krig, säg vad gör ni då?”
”Vi höjer skatten. Integrationen
måste få kosta. Vi nöter på.”

En vintersaga.

(Bulletin 23/1)

”Den ryska björnen vänder
och överger kazaken.
Vad gör vi med de länder
som faller björn i smaken?”
Runt bordet samlas Nato
för tal från största älgen:
”Vi har med riddar Kato
att göra, gå reveljen!”

En liten hare tvekar
och manar till besinning.
Han minns: ”I ryska lekar
skjuts skott mot egen tinning.”
”Då får du spela Mio.
Ett råd blott: Skydda skallen.
Och räkna sen till tio!”
”Jag ska ta hand om nallen.”

Vad sker i Rosengården?
Vad blir av västra Skogen?
Vår lilla värld, hur mår den
när ingen sköter plogen?
Om seklets krankhet vike
finns ännu tid att laga.
Det var en gång ett rike –
så börjar ju en saga.

Stjärnorna kvittar det lika.

(Bulletin 18/1)

Man kan inte räkna dem alla
stjärnor i vilkas makt
det ligger att klaga och kalla
beskyddarens godhet förakt.

Brösttoner flyger i natten.
”Ministern tror visst jag är lat?
Båtarna sjunker, höj skatten!
Vi har för fasen en stat!!”

Tvingas jag jobba på ICA?
När räddas skeppet i nöd??” –
– Stjärnorna kvittar det lika
försäljning, försörjning och stöd.

https://www.gp.se/kultur/kultur/kändisar-coronaprotesterar-i-riksdagen-1.63594144

Foto: Anders Wiklund/TT

Ros och vestal.

(Bulletin 10/1)

”Tänk att jag städar åt Andersson,
en mestis vid en spis hos Magda Andersson!
Känslan att feja i hennes hus, 
vilket glädjerus!

Ja, jag är papperslös, ryktet är sant
men med en disktrasa går det galant.
Låt mig få rensa i hall och i kök.
Jag är en jäkel på stök.”

”Var inte rädd, lilla gumman,
här är det ingen som ser.
Jobbet är ditt, säg mig summan!
Knussla nu inte, jag ber.”

”Har jag bekänt att jag är illegal?”
”Gnuggar du duktigt i sovrum och sal
kanske jag överser även med stöld,
hård är decembers köld.”

”Ni transpirerar, fru Andersson.
Ni är het, bästa statsminister Andersson.
Får jag kanhända min egen säng,
i en snar refräng?”

”Helvete, snuten, de gör en visit.
Jag som har lovat att du ska va vit.
Tack för din omsorg. Det räcker, lakej!
Vi måste snart säga hej.

Visan om mig, lilla snärta,
snart är den känd i var by.
Räkna med uppslag i Hertha.
Skynda att packa och fly!”

”Magda, jag hörde, du sa ju helt nyss
att vi var vänner och jag fick en kyss.
Om jag ska sticka får du ge mig PUT.”
“Först vill jag ha ditt RUT!”

Klimatklockan klämtar för dig.

(Bulletin 8/1 2022)

Ett par timmar före tolvslaget. Jag och några vänner höjer glasen. Vi uttrycker våra önskningar inför det kommande året. Samt våra farhågor. Jag sätter ord på min rädsla för att Björn Wiman på DN för länge har varit stationerad i den globala uppvärmningens epicentrum. Sin moraliska kompass har han inte tappat men hur är det med vätskebalansen? Man kan helt enkelt inte kräva mer än en klimatalarmistisk krönika i veckan av kulturchefen på landets största tidning. Jag inser det. Ändå kan jag inte sluta hoppas.

Knappt har jag somnat in förrän jag väcks av ett ljud från telefonen. Ett ögonblick av yrvakenhet föregår insikten att en ny klimatkatastrofal kolumn av Wiman har publicerats. Det är den enda händelse som föranleder en notifikation. Anblicken av rubriken ”Vad ska man göra? Skrika, skratta eller skita i allt?” får näven att knytas framför bröstet. Jag knyter båda nävarna och börjar pumpa med dem i en oförmodad bicepsträningsrörelse. Glädjen är för stor och energin för hög varför jag också i bästa Tom Cruise-stil måste hoppa upp och ner och strax därpå även vråla rakt ut.

Jag sätter mig i sängen för att läsa. För att njuta. Wiman inleder genialt med Taube för att invagga läsarna i tron att det handlar om kultur. En klimatsmart kontrafaktisk kommentar om Malena Ernmans förment exceptionella tolkning av ”Änglamark” följer. Att det i själva verket är olidligt att höra Ernman tonbilda och waila sönder visan spelar ingen roll. Malena är mor till Greta och ska behandlas som den frälsarinnemoder hon är. Trubadurer med unken kvinnosyn göre sig icke besvär. Efter att på detta passande sätt ha reducerat den knubbige gitarrgossen till ett slagträ i klimatdebatten bryggar Wiman på sedvanligt manér över till andra världskriget. Ett klipp och vi befinner oss plötsligt i krigets inferno, bland de tyska barbarerna. Det är så förbannat skickligt att jag får ståpäls. Trots att Wiman använder sig av greppet i så gott som varje spalt blir jag tagen på sängen. Resten är en formsak. Refererandet till en ny angelägen klimatbok, hyllandet av en ny omistlig klimatfilm, tydliggörandet av klimathotet – allt sådant skriver Björn Wiman i sömnen. Att han ännu en gång lyckas klämma in Trump i texten är dock inget annat än ett konststycke. Med några snabba penseldrag har den fete amerikanen detroniserats. Jag lyfter på min imaginära hatt och tar fram laptopen för att formulera ett tackmail.

Nästan på direkten får jag svar, fastän det är lördag och tidigt. Klimatkorrespondenten svarar inte bara pliktskyldigt. Han berättar öppenhjärtligt om planerna för året. Fler snarare än färre undergångsprofetior kan förväntas. Jag anförtros hemligheten att Wiman har erbjudits posten som klimatalarminister i en förestående klimatkommunistisk regering med målsättningen att återupprätta klimatkalifatet. Därtill aspirerar han på professorsstolen i climate management by fear på Handelshögskolan i Havanna. I maj är han kallad till klimatkonciliet i Konstantinopel. Tillsammans med Disneys arvtagare har han utverkat att det nya inslaget i årets Kalle Anka på julafton blir den japanska animerade filmen ”Min granne Klimatoro”, en uppföljare till en tidigare succé. Som om inte det vore nog har SVT hört av sig med en undran om Björn kan tänka sig att deklamera ”Nyårsklimatklockan” i samband med tolvslaget på Skansen.

Tårar av glädje trillar på tangentbordet. Mörkret skingras. Utanför fönstret faller snön i stora, vita flingor. Jag kryper tillbaka under täcket. Innan den ljuvaste av tankar söver mig hinner jag forma läpparna till en besvärjelse:

Ring, klimatklocka ring!

« Older posts Newer posts »

© 2022 Rasmus Dahlstedt

Theme by Anders NorenUp ↑

Copy link
Powered by Social Snap