Rasmus Dahlstedt

Actor - Writer - Director - Podcaster

Page 2 of 21

Födslovånda.

Kvinna föds man inte till utan blir.
Småningom blir kvinnans öde att föda.
Hinnan mellan elände och lycka är skir.
På födslar får inte sparas någon möda.

Havande bör välja förlossningsvård med omsorg,
även om det kan förmodas medföra pyssel.
För en förstföderska i Helsingborg 
lönar det sig ofta att resa till Bryssel.

Valfriheten sträcker sig bortom det globala.
När jorden inte räcker till, föd på månen!
Månförlossningar är behagligt svala,
födseltid bokas med fjärrtelefonen.

Födandet känner inte några gränser,
den som så önskar åker till Mars.
Avstånden förkortas med hjälp av potenser,
Fuglesang som barnmorska gör födseln till en fars.

Därefter kan dramat bjuda tröst.
Gravid som försmäktar i ett rymdhav
lyssnar med fördel till Becketts röst:
”Kvinnan föder grensle över en grav”.

https://www.svd.se/svenska-kvinnor-mycket-battre-att-foda-i-belgien

Foto: Sebastian Kaulitzki

Saknaden efter Sverige.

Nationaldagen lider mot sitt slut.
Traditionsenligt firas i teven
att traditionen har dansat ut.
Kvar blir de med fina CV:n.

Det är inte utan att man tänker 
på landet där skogar och sjöar sambo.
Vekt blir hjärtat, tåren blänker
vid minnet av Thore Skogmans hambo.

Sälj Sandvik.

Det svenska stålet ersätts av mångfaldssockervadd. Ytterligare usla wokeinvesteringar är att vänta. Aktien ser mot bakgrund av detta svindyr ut. Rekommendationen: SÄLJ

Rapport från ett skjutfält.

Så kom den fatala rapporten från BRÅ,
med inseglet på nationens förfall.
Politruken suckar och gnuggar sina grå
medan vi lyssnar till onsdagskvällens knall.

”Kan vi inte be dem att sluta skjuta
eller bistå med en större muta?
Medborgarna vaknar, vi måste gjuta
olja på vågorna, på sanning får man pruta.”

Av Europas alla farliga länder
är vårt eget land nu farligast.
Likt Karl Stranne med surrade händer
står det glömda folket vid sin mast.

”Går det att förbjuda statistiken,
skyla med ett skynke rummets elefant?
Nej, nu vet jag, upphäv matematiken,
stryk ur ekvationen en obekant!”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/m-kritik-efter-bra-studie-om-dodligt-vald-en-skam-for-sverige

Foto: Fredrik Persson/TT Nyhetsbyrån

Stjärterum.

Finns det stjärterum
för ett finger som trevar?
Det är nog med en tum 
om mottagaren skrevar.

Avsikten att väcka
en sovande karl.
Det borde väl räcka
för rätten som svar?

”Jag var i anala fasen”,
urskuldar sig kvinnan.
”och därtill lite i gasen.
Vi hade så roligt innan!”

Sen blev visst mannen slagen.
Det är inget märkligt med det.
En tös har rätt att bli tagen
hem när klockan närmar sig tre.

Två år eller några dagar,
här kan en genusvy berika.
Jag tror ändå att våra lagar
gör sig bäst lite könsspecifika.

Israel – Palestina.

Bilderna från Gazaremsan,
svåra att tolka i tevens rapport.
Någon frågar sig: ”Vem vann?”
Det ordlösa svaret: ”En evighetssport.”

Flyganfall är bästa försvar,
om nyår eller inte, skjut en raket.
Det bör om möjligt ske innan fienden har
fått bygglov för sitt skyhöga luftstaket.

Hemma eller borta har ingen betydelse,
skottsäker väst är ändå alltid på.
Segra eller dö, maningsropets lydelse.
Åskådarna tittar, utan att förstå.

Matchen som ingen vinner,
när ska den ta slut?
Ser ni inte att marken brinner?
Tröttnar ni inte på doften av krut?

Om det nu är så att idrotten förbrödrar,
vad sägs om att istället spela boll?
Med tanke på alla mållösa mödrar,
låt det gamla derbyt sluta noll-noll.

https://www.svd.se/konflikten-i-korthet-tva-folk–ett-land

Foto: Dan Balilty/AP/TT

Det fria skolvalet.

Nu när vi sett resultatet i Pisa
krävs det aktioner av annat slag.
Möjligen är det bättre att kisa,
tornet rätar nog upp sig en dag.

Skulle byggnaden luta fem grader
uppväger slagsidan i debatten.
Makt och ministrar vill leka charader,
roliga timmen får ersätta matten.

Många undrar vart skolvägen leder.
Några tror på helvetet, andra hoppas Rom.
Går det att möblera en kateder
i ett utbrytarrum på zoom?

https://bulletin.nu/hur-stor-skandal-kravs-for-att-en-s-minister-ska-avga

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Don efter transperson.

Nyzeeländska trotsar tyngdlagen
och korsar könets gräns.
Den styrka som läggs i dagen,
varifrån kommer den? Ingen nänns

att lyfta denna fråga,
för hög är vikten på stången.
Kraftlös flämtar sannings låga,
ostörd ljuder hyllningssången.

Nyheten når till träningslokaler,
till damer på hela jordens rund.
Drömmen om OS-pokaler
krossas i samma sekund.

Nya Zeeland är ingen ö
i den nya människans atlas.
Gamla dogmer är dömda att dö,
det sundas sjö måste vattras.

Man föds inte till kvinna
men blir en transperson.
Alla och ingen kan vinna
vid tävlingsidrottens slutstation.

https://www.svt.se/sport/tyngdlyftning/tyngdlyftare-kan-bli-forsta-transpersonen-i-os

Foto: Photosport

Digital begravning.

Kostymen är plötsligt färdigsydd.
Knappt har den sörjande sett det hända
förrän andaktssalen står gudstjänstprydd
och tempelteknikern har börjat sända.

Det antal som får plats i kyrkan,
en skara snarare än en hjord.
Vid datorn söker menigheten styrkan,
tårar trillar på tangentbord.

Prästhand tänder flamman.
Ljusstakar ställs kring kistan av ek.
Flor och munskydd smälter samman,
färgobalansen gör kantorn blek.

”Tag mig i ditt beskärm”,
snyftar en karantänsenior.
Ögonen är inte vana vid skärm.
Synen svag, men hoppet består.

”Av jord är du kommen”, får han till svar
från den medierade mässan.
Bilden är suddig men rösten klar.
Inverkan menlig på ritgrandezzan.

Att ta farväl av en älskad vän 
i pandemin, ska det ske via länk?
”Måtte vi mötas snart igen!”,
utstöts från virtuell kyrkobänk.

”Jord ska du åter varda”, sprakar.
Det sista som hörs, nåt om dödens kval.
Ensam begravningsgästen vakar
i radioskuggans dal.

Foto: Johannes Frandsen

Sivandivan på divanen – Del 5.

Siv Wennberg får besök av teatervetaren Inga Lewenhaupt. De två operakonässörerna frågar sig varför så många av dagens klassikeruppsättningar flyttas till vår tid. Siv inleder med ett västportugisiskt utbrott.

Reklamera.

Människor av många sorter:
bruna, runda, röda, petita,
representanter för de flesta kohorter
ryms i reklamen, på det kan man lita.

Användbar är också hennen,
särskilt hen som känner harm.
Alla utom svennen
äger tydlig charm.

Den som idkar bildsättning
i en respekterad tidning
vet dock att stundom krävs det rättning.
Då gäller att se till att det sker en glidning.

Då måste den verklighet som råder
förvrängas och bilden därmed justeras.
Det har att göra med sociala koder
att den svenske mannen bortretuscheras.

Vi går visst mot ljusare tider,
om än mörkret ter sig kompakt.
Det tycks mig som om själva tiden lider
av att se oss så fullständigt ur takt.

https://www.sociology.su.se/om-oss/nyheter/män-med-hög-inkomst-och-bättre-hälsa-får-fler-barn-1.546730

Foto: Aleksandr Davydov/Mostphotos

En fårfiende ibland oss – 4H-gården som Gud glömde.

Farhågan om fårhagen
tycktes en söndag besannad.
Avdaga blev gumsen tagen
ty djurjouren var obemannad.

Nidingen gjuter olja i vatten,
fyra får får plikta med livet.
Svartaste samveten rymmer i natten
över stängslet, lätt tar de klivet.

Huvud, hjärta, hand och hälsa
står ej att finna på farmen mer.
Finns det någon som kan frälsa 
boskapen, sörjande suggan ber.

Så sprängs en oväntad stråkkvartett,
bondgården mister förstafiolen.
Grävlingen gråter, från bakre parkett
han nås av den suddiga, tomma cellostolen.

https://www.svd.se/far-i-tensta-dodade-med-gift

Foto: Hasse Holmberg/TT

Djärva visioner.

Mellan Rinkeby och Ursvik
har det byggts en övergång.
Uppstår snarligt ljuv musik
eller blir bron för nån till förfång?

Pojken från ena sidan
hälsar trevligt ”Tjoho!”
Svaret kommer utan förbidan,
en jämnårig parvel svarar: ”Ey bro!”

Ett steg i rätt riktning, 
är enligt många den nya bron.
Social skiktning
kan påverkas av tron.

Mäklaren från Sundbyberg
plågas dock av kunder: ”Förtälj!”
En olycklig min, hans kind ändrar färg.
Den boendes order, på studs : ”Var god sälj!”

https://www.mitti.se/ettsthlm/bron-till-rinkeby-sanker-priset-pa-hans-lagenhet/repuda!Oc@aR8EoWvktScJTLDUwkw/

Foto: Petter Beckman

Fotbollsfrälsning.

Ett tecken att åstunda,
Gud hejar på AIK.
Paradiset är Råsunda,
himlen skyddar Norra Stå.

I pärleporten vid läktarentrén
ser jag den evigt gröna ängden.
Kommer in i matchen, om än lite sen,
till en svartgul skara där jag är en i mängden.

Vi bär inte längre vändkorsets plåga,
Korv-Ingvar står vid sin andliga spis.
Alla får plats, oavsett förmåga.
Ingen missar målet, herre dig ske pris!

April.

Allvar eller skämt, frågar Jean sin fröken.
Samma fråga kan man ställa sig i dag.
Ingen tycks se skillnad på duvan och höken,
med den svarta humorn, ge dig i lag!

Skynda att skoja, innan skrattfesten är över 
och april har framträtt som grymmaste månad.
Skratta därför nu, det är vad du behöver!
Glädjedepån blir inte fullbelånad.

Höken och duvan, fontänskulptur av Torsten Fridh.

Vaccinvandel.

Försigkomna stadsbor köar.
Ta vaccin, ett söndagsnöje!
Missräkningen, att det snöar,
väcker skeptikernas löje.

”Ge oss fler och högre doser”,
väntandes tålamod tryter.
”Skyll dig själv, din loser”,
antivaxxaren ryter.

Oavsett hållning i covidfrågan,
en åtgärd som denna ska gå på ett kick.
Hur är det med tågan?
Problemet löses med ett klick.

I vår internettidsålder
måste sköterskan gå genom rutan.
Det räcker med en virtuell folder,
låt alla ta den digitala sprutan!

https://www.svd.se/jattekoer-for-vaccin-drop-in-i-princip-slagsmal

Foto: Hanna Eriksson

Åkallan.

O, Euterpe, var mig huld,
värna nu musiken.
Likvidera P3 Guld,
tänk på radiopubliken!

Supa, dricka, ha sin picka
är vad sankte Yasin lär.
Urmakaren ser en spricka
i glaset i sin affär.

När du ändå låter kvasten
gå och städar bland programmen,
kapa, gudinna, tevemasten!
Nya skott måste skjutas på stammen.

Foto: SVT

Sivandivan på divanen – Del 4.

I videobloggens fjärde avsnitt tar Siv upp skandalen i Borlänge, att Jussi Björlingmuseet hotas av nedläggning. Det blir också en kärleksförklaring till Wilhelm Peterson-Berger och en känga till Melodifestivalen.

Onsdagkväll.

När frekvensen blir tre i timmen
är det svårt att hinna med.
Polisen, men också rimmen,
riskerar att hamna på sned.

Du som säger om världen och språket,
att aldrig mötas de två;
se det positiva i bråket,
att ett närmande sker. Vackert så!

Mello.

När för sjätte veckan
det tjatas i rutan om Mello,
en känsla: Det räcker, den räckan
låt bli till svit för en cello.

Helt ärligt, för nio miljarder
nog kunde vi få lite mer
än textmusikbastarder,
för varje år några fler.

En tanke som följs av ”Den leve!”
Hur länge än Mellon har varat,
jag stänger av min teve
och gläds åt tiden jag sparat.

https://kontakt.svt.se/guide/melodifestivalen-och-eurovision

Fröken Gorman.

På förlaget Univers
är man noga med raser.
Svart ska det vara i vers
om det så kräver ukaser.

Obiols, en katalan,
och tillika Shakespearetolk,
ses med ens som charlatan
av ett utvalt folk.

Ingen betvivlar att fröken Gorman
är en alldeles underbar tjej.
Blott en fröfråga, vad sår man
med sin uppmaning till vita: ”Väj!”

Kvinna, ung och aktivist
samt därtill rätt färgad.
Ingen anar argan list
förrän poesin blir härjad.

Allt har sin tid, det är klart,
svinner universalismen
får väl någon sätta fart
på den sköna nyrasismen.

https://www.svt.se/kultur/katalansk-oversattare-far-inte-oversatta-amanda-gorman

Photo: Pool/Getty Images 

Till minne av Nicklas Gustavsson – en spelmans hädanfärd.

Likt en Frödingsk Nils Utterman dök du upp till den första repetitionen med bälgspelet under armen. ”Förgasaren är nog trasig”, konstaterade du med oljiga fingrar och en min som lät förstå att verkstan inte var något alternativ. Bra karl reder sig själv. Och Storforssonen Nicklas Gustavsson redde sig själv.

Som tonsättare hade du en imponerande bredd. Verkförteckningen rymmer sånger och symfonier, körverk och kammarmusik. Som historieberättare var du likaledes förfaren. Av en händelse kom jag julen 2019 att inför en månghövdad publik spela en föreställning i din hembygd Kväggeshyttan. Efter att ha hört om detta förtäljde du med karaktäristiskt värmländskt idiom hur du och din pappa i slutet av 70-talet i trakten såg Cornelis. Inklusive kassören och hans fru var ni fem. Men den godmodige holländaren spelade som vanligt och gav dessutom extranummer.

Vårt enda publika framträdande tillsammans blev konserten i Templet på Östermalmsgatan 69 bara någon månad tidigare, den 26 oktober 2019. Frälsningsarméns motto ”Blod och eld” skymtar i fonden. Jag hör dig uttala dessa ord med tjocka L. Du hade inte det temperamentet, var mer av en sangviniker, men inget var dig främmande. Ett minne från den dagen är att du med några herrar övar det av dig för ändamålet skrivna arrangemanget av Ulf Peder Olrogs ”På en liten smutsig bakgård”. Trots den knappa tiden och en fyrstämmig manskörs emellanåt påtagliga bekymmer behöll du lugnet. 

Så gjorde coronan entré och samarbetsplanerna fick skjutas på framtiden. Sedan kom sjukdomen. Den i sin destruktiva kraft mest ohyggliga.

Genom en ödets nyck blev den sista sång jag sjöng Olle Adolphsons ”Signaturen Karlsson – Evig vår”. Så här i efterhand hör jag den olycksbådande klangen i första versens slutrader: ”Sen såg jag dig aldrig mer.” Vart ska jag nu vända mig med min kontaktannons? 

Mina tankar går till de närmast sörjande. Till Nicklas hustru Inese och barnen Arvid och Ingrid. Min sorg bleknar i jämförelse. Jag mister en spelmansvän. De förlorar en man och en far.

Till den som hädankallar en 48-årig tvåbarnspappa har jag en del frågor. Om jag bara får ställa en vill jag förvissa mig om att logiproblemet är löst. Inte minst för att det skulle underlätta den kommande korrespondensen.

– Änglarna, de bor väl i nån sorts studentskehem?

(I klippet syns den svartklädde Nicklas, som dirigerar och trakterar flera instrument, njuta en stunds vila under det att jag sjunger.)

« Older posts Newer posts »

© 2021 Rasmus Dahlstedt

Theme by Anders NorenUp ↑

Copy link
Powered by Social Snap