”Kalabalik i fabriken” kan i dramatiskt avseende jämföras med i Kalabaliken i Bender. Den skickliga ensemblen utvinner kvalificerad komedi ur en intrikat intrig.

Besök Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg till och med den 10 augusti.

Jenny Strindlövs text i Expressen tangerar det jag pratar med advokat Hanna Lindblom om i veckans poddintervju.

Länk till artikeln och podden:

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/varfor-doms-valdtakter–utan-vald-mycket-varre

https://poddtoppen.se/podcast/1376033254/antipodden/avsnitt-70-hanna-lindblom

Hanna Lindblom är sedan 2001 medlem av Advokatsamfundet. Hon anlitas ofta i sexualbrottmål, i egenskap av ombud för företrädesvis män som anklagats för våldtäkt. Många män som idag får fängelse för våldtäkt upplever inte att de begått en våldtäkt. Efter samtyckeslagens införande 2018 har rättssäkerheten på sexualområdet kommit att ifrågasättas.

”Hösten är min vår, ty då öppnas teatern igen” säger Officeren i Strindbergs ”Ett drömspel”. ”Jag drömde om att bli skådespelare” bekänner advokat Bo Wenander i pjäsen ”Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel”. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Såvida inget oförutsett inträffar får ett antal orter besök av föreställningen. Om din hemort inte finns med på listan (nedan) och du plötsligt känner teatersuget, hör av dig med en förfrågan!

Idag är det exakt två månader kvar till turnestart. Skön sommar! Boka biljetter nu så ses vi i höst!

Länk till spelplanen och biljettbokning:

https://spektakelmakaren.se/djavulens-advokat/

Välkommen!

Utställning i vackra Galleri Ladan i Leksand 28 juni – 13 juli. Öppet kl. 13-17 varje dag. Ann-Ki Jones, Eva Holmberg och Manne Dahlstedt presenterar sina alster. Siljegårdsvägen 12.

Välkommen!

Imorgon lördag uruppförs i Uppsala domkyrka ”A Nordic Organ Book”. Fredrik Sixten har komponerat 24 stycken, i alla dur- och molltonarter. Fredrik, själv en utmärkt organist, överlåter åt sin amerikanske kollega James D. Hicks att exekvera verket. Den magnifika Åkermanorgeln från 1871 står till Hicks förfogande.

Jag hade glädjen att 2022 skriva biografin över den egensinnige tonsättaren. Den som vill komma närmare människan Fredrik Sixten läser med fördel ”Valv bakom valv oändligt”.

Via länkarna nedan kan du informera dig om konserten, beställa boken samt lyssna på min intervju med Fredrik Sixten som spelades in hösten 2022, i samband med utgivningen av boken.

God lyssning och läsning!

(På bilden syns Fredrik vid orgeln i Sankta Helena kyrka i Skövde)

https://www.svenskakyrkan.se/kalender?eventId=2c81340849474b05ad7021c7b6b99647

https://wessmans.com/Article/9789187267215—-valv-bakom-valv-oändligt-–-om-tonsättaren-fredrik-sixten-bok

https://poddtoppen.se/podcast/1376033254/antipodden/avsnitt-46-fredrik-sixten

https://www.instagram.com/reel/DLAI-lECyPC/?utm_source=ig_web_copy_link&igsh=MzRlODBiNWFlZA==

”Våra anställda ska inte behöva förstå skillnaden” säger redaktionschefen.

https://www.facebook.com/share/r/1AftwRpUC1/?mibextid=wwXIfr

Jag hade förmånen att 2022 skriva en biografi över tonsättaren Fredrik Sixten.

Boken kan beställas här:

https://wessmans.com/Article/9789187267215—-valv-bakom-valv-oändligt-–-om-tonsättaren-fredrik-sixten-bok

Ett av bokens kapitel gestaltar tillkomsten av Fredriks genombrottsverk, ”En svensk Markuspassion”. I filmen ackompanjeras min läsning av Fredriks passionsmusik.

Fredrik Sixtens musikaliska gärning är långt ifrån avslutad. Den 28 juni uruppförs i Uppsala domkyrka ”A Nordic Organ Book” – ett nytt unikt orgelverk.

Mer info om konserten:

https://www.svenskakyrkan.se/kalender?eventId=2c81340849474b05ad7021c7b6b99647

Vad hände egentligen i Karlskrona den 27 oktober 1981? Jag hade glädjen att intervjua Ola Tunander i oktober 2021, med anledning av att hans bok ”Navigationsexperten: hur Sverige lät sig bedras av U 137” kom ut. Ta del av artikeln och lyssna på samtalet via länkarna nedan:

https://www.dn.se/sverige/tidigare-fra-anstalld-u137-navigerade-fel-och-regeringen-ville-inte-se-det/

”Mitt ölsinne förmörkades” säger 25-åringen i förhör.

I amerikanska golfen krävs en stark
och driven klubbtjej utan darr på handen.
Mentala hinder, vatten, vind och park –
hon måste även klara bunkersanden.

En svingstat ställer extra höga krav –
det gäller särskilt banor i Wisconsin.
På Erin Hills har mångas skaft gått av,
men vissa tar sin största seger nånsin.

Ett mått av militärisk disciplin
behövs om man ska hålla utslagstiden.
Var rak och rätt i längd från tee till green!
Det sista slaget avgör ofta striden.

Majorskan tar befälet! Heja Maja!
Därborta syns den svenska fanan vaja.

(Fokus 4 juni 2025)

På kultursidorna debatteras hur teatern kan bli cool igen. I Sydsvenskan (31/3) undrar Sara Berg varför teaterkonsten inte förmår konkurrera med maten som upplevelse. Jacob Lundström ifrågasätter i DN (15/4) om det kan anses vara coolt att en skådespelerska stoppar in ett rått ägg i vaginan och sedan låter medspelarna avsmaka detta. Hampus Hallberg ger i DN (5/5) förslaget att de unga tar över teatern. ”Det blir coolt”, konstaterar han utan att anföra några argument.Rikard Lekander varnar i samma tidning (7/5) för den ålderism och det nedvärderande av hantverkskunnande som skulle bli följden av föryngringen. I Svenska Dagbladet (20/5) presenterar Ramtin Parvaneh framgångsreceptet – ökad mångfald. ”Det är coolt” avslutar Parvaneh och lyckas nästan få det att låta som om denna patentlösning är något nytt.

Redan 2017 skrev jag i SVD en recension av teaterbiennalen i Norrköping. Redan då handlade det mesta om mångfald. Även därefter har teatervärlden varit fixerad vid mångfald. Den rådande definitionen av mångfald är lika uttjatad som tröstlös. Ju fler personer med icke-svenskt utseende, desto bättre. Någon mångfald av idéer vill mångfaldsförespråkarna inte ha. De syftar på den visuella mångfalden, den som har med kön, hudfärg och sexuell läggning att göra. De vill tala om kroppar. ”Kroppar rasifieras” hävdar de. Diskrimineras, vill de att vi ska tänka.

Det är viktigt med representation, påstår de. Det nya Sverige måste representeras på scenen. Ingen vågar ställa frågan: Varför? Det beror på att mångfaldsivraren då tenderar att höja rösten och låta invektiven hagla. Kritikern tillskrivs ofta åsikter han inte har.

Hur många vita, svarta och bruna bör enligt Ramtin Parvaneh få plats på landets teatrar? Hur många röda, rosa och beiga? När vi ändå är inne på färg får vi inte glömma att form också är en väsentlig faktor. Hur många smala, tjocka och medelstora bör scenen härbärgera? Hur många fyrkantiga? Hur många päronformade? Hur många i dålig form?

Vad tänker Parvaneh om behovet av konstnärlig kvalitet på teatern? Hur värderar han ett meritokratiskt system? I vilken utsträckning gynnar hans idéer den åldrade tragöden, den materialmedvetne scenografen och den socialt inkompetente men hantverksskicklige teatermusikern? På vilket sätt främjar Parvanehs vision teaterbesökarnas upplevelse? Kan vi vara säkra på att mångfaldsaktivisten som får plats på scen inte också där tematiserar sitt mångfaldsengagemang, till publikens bedrövelse.

Faktum är att ”mångfald” det senaste decenniet varit ett av modeorden. Det skulle inte förvåna mig om det är det i kulturbidragssammanhang mest använda begreppet av alla – i konkurrens med ”genusnyfiken” och ”intersektionalitet”. Mångfaldsrelaterade projekt mottar mångmiljonbelopp i stöd. Mångfaldskonsulter skär guld med täljkniv. Det finns alltid en ny handläggare att hota med kontroll av mångfaldsplaner och policydokument.

Publiken må svika teatern – branschen fortsätter med biennalseminarier om mångfald. Rubrikerna är desamma år efter år. Årets scenkonstbiennal äger rum i Östersund och den är inget undantag. Den 6 juni hålls ett mångfaldsseminarium med titeln ”Mångfald på Sveriges teatrar – representation, ansvar och framtid”. Ramtin Parvaneh är moderator. Hur står det till med mångfalden på detta seminarium? Hur är fördelningen mellan mångfaldsvurmare och mångfaldskritiker i den sextett som deltar i diskussionen?

”Att vara rasifierad och verksam inom scenkonst innebär fortfarande ett smalare utrymme”, skriver Ramtin Parvaneh. Vilka belägg har han för sin tes? Han leder själv samtalet om representation på biennalen. Hade jag på denna biennal kunnat arrangera ett seminarium om diskriminering av personer med avvikande mångfaldsuppfattningar? Ett samtal om vårt gemensamma fackförbunds (Scen & Film) besatthet av kön, hudfärg och sexuell läggning?

Vem kommer branschfolket att ge sitt stöd i den här debatten? Vis av erfarenheten från teaterdebatten 2017 förutser jag att mitt inlägg kommer att ogillas. Jag svär i mångfaldskyrkan och det finns inte plats för kättare. Det finns ingen plats för pluralism, blott för mångfaldsfloskler. Förmodligen kommer ett antal teatermakthavare ännu en gång att kräva att man tar avstånd ifrån mig. Det offentliga Teatersverige är och förblir en ekokammare.

”Mångfald är ett ansvar”, betonar Ramtin Parvaneh. En mångfald av utseenden har i min värld inget egenvärde. Teaterns illusionsskapande kraft räcker: På tiljan kan vem som helst bli vad som helst. Att teatern är cool är, som jag ser det, av underordnat intresse. Gastronomin gör teatern bäst i att inte tävla med. Den statsunderstödda teaterns ansvar är att tillhandahålla teater av hög konstnärlig kvalitet. Teatern bör sträva efter att besätta varje position, på och vid sidan av scenen, med den mest lämpade personen – oavsett hudfärg. Den hållningen vägleder oss även i valet mellan unga och gamla på teatern. Så här dags blottläggs den verkliga bristen – bristen på respekt för publiken. Utövarnas självupptagenhet ter sig gränslös. ”Jag ser ut så här – därför ska ni se på mig!” Åskådarna bortses ifrån.

Den som vill starta en mångfaldsteater med egna pengar ska förstås få göra det. Jag välkomnar Ramtin Parvaneh att möta marknaden med sina mångfaldsambitioner. Av våra offentliga medel bör inte en krona gå till så kallade mångfaldsprojekt.

Rasmus Dahlstedt, skådespelare och oberoende teaterproducent

En nyväckt psalmist ifrån Lomma
har tilldelats plats bland de fromma.
Hon skriver om trans
men utan substans.
Det blir bara bin, ingen blomma.

För fler tankekorn, beställ boken via länken!

https://rasmusdahlstedt.se/shop/produkt/bok-vitsord/

Det bittra, vita köttet annekterar de söta och snälla blåbären.

Författaren Torbjörn Elensky har varit aktiv i kulturdebatten sedan mitten av 90-talet. Han har skrivit romaner, operalibretti, dramatik och fackböcker såväl som ett stort antal essäer och understreckare. Nu är han aktuell som guide till samtiden i den nyligen utgivna volymen ”Livet efter framtiden”.

Idag skulle Kalle ha fyllt 77 år. Länkar nedan till intervjun jag gjorde med den godmodige karikatyristen i april 2018.

https://rasmusdahlstedt.se/hej-da-kalle/

”Ta mig till havet” ropar en kringskuren bilburen från Laholm. Ola Bengtsson, kung av sand i Mellbystrand, öppnar vägspärrarna och konstaterar att sanden är fuktig och hård. 

Kampen går vidare i Högsta Domstolen.

En lastgammal trana från Tåkern
blev sjösjuk och la sig på åkern.
Där låg hon på rygg
och jagade mygg.
Det gav henne smeknamnet Stalkern.

Beställ boken via länken:

https://rasmusdahlstedt.se/shop/produkt/bok-vers-med-tanke-pa-refrangen/

Blått en dag – där har ni Jönssons önskan!
Mindre rött – så lyder hans devis!
Aversionen avser inte grönskan,
fast den gröna elen har ett pris.
Om en luthersk färgblindhet ber pågen
varje lördag i sin filmaffär.
Artig, tjusigt klädd och blond som rågen
möter Henrik sina vänner där.

Hälften kvar – vi måste sänka skatten!
Vägra tvånget! Dröm om frihetstid!
Skånes Stenbeck lyfter glatt på hatten
trots att nattens mössor bjuder strid.
Kom ihåg att tänka på procenten!
Glaset fylls, men sanden rinner ut.
Finns en annan riktning än tangenten?
Finns en annan, bättre doft än krut?

Även klara solar har en skugga.
Dela rättvist mellan liv och död:
50/50. Känn ett majregn dugga!
Se hur skyn i kvällen färgas röd.
Hälften kvar – nu är din stund på jorden!
Måtte himlavalvet öppna sig 
blått en dag. Må han besanna orden:
”Gosse, du får gärna bo hos mig.”

(Fokus 12 maj 2025)

Det går knappast att se Dan Josefssons och Johannes Hallboms tv-dokumentär Det svenska styckmordet utan att beröras av Thomas Allgéns öde. Han blev känd som ”allmänläkaren” hos svenska folket, utpekad för att ha styckat Catrine da Costa, fråntagen sin läkarlegitimation och förpassad till ett liv i skuggan av ett brott han aldrig dömdes för.

En grå himmel över Kungsbron. Några isflak kämpar i Klara sjö. Allt är som vanligt. En byggjobbare bär en planka på axeln. Lugnet efter stormen. Det är å andra sidan 40 år sedan den drog in. Upp för en trappa, över en innergård, upp en trappa till. Där är dörren. Allgén står det på den. Som om det vore vilket efternamn som helst. En kvinnlig hemvårdare öppnar.

– Thomas är därinne, säger hon.

Hon pekar in i lägenheten och fortsätter med sina göromål i köket. Thomas Allgén sitter i det lilla teverummet. Han väcks ur slummern, finner sig direkt och skrattar till.

– Du kom precis lagom, säger Thomas.

Han greppar tag i rullatorn. På vägen in i vardagsrummet välter han sånär omkull. Efter att ha återfått balansen rullar han fram till fåtöljen.

Dan Josefsson håller da Costa-fallet som den värsta rättsskandalen i modern tid. Hur kom det sig att du drogs in i den?

– Jag har en dotter. Hon föddes på nyårsdagen 1983. Hennes mamma fick efter vår separation för sig att anklaga mig för incest. Saken undersöktes noga och man kom fram till att beskyllningen var ogrundad. Inte långt senare kokade hon ihop att jag skulle ha varit delaktig i styckningen av da Costa.

Varifrån fick hon det?

– Hon läste Aftonbladet, som alla andra. Och ville antagligen jävlas med mig.

Thomas skrockar och tar en klunk Grappo. Då börjar de borra i lägenheten ovanför. Missljudet blandas med italiensk operamusik från en radio i fjärran. Efter en stund lägger sig larmet.

På löpsedlarna kunde man läsa om ”obducenten” och ”allmänläkaren”, det vill säga om dig och Teet Härm. Varför var journalisterna så benägna att skriva om det här, trots att de i det läget nästan inget visste?

– De ville väl sälja lösnummer.

Vad var barnets berättelse?

– Det var inte barnets berättelse. Det var mammans berättelse. Min före detta fru la ord i munnen på vår dotter. Det är bara att lyssna på inspelningarna.

Röststyrkan ökar tillfälligt. Ansiktet får färg.

Din dotter var 17 månader när mordet på da Costa ska ha ägt rum. Hur kommer det sig att barnets berättelse tillmättes bevisvärde?

Thomas Allgén tar ett bloss på sin e-cigarett.

– Teorier om bortträngda minnen var populära på den tiden. Barnpsykiatern Frank Lindblad, som anlitades som expert, menade att berättelsen var trovärdig. Och rätten bedömde att Frank Lindblad också var trovärdig.

Till slut faller domen i tingsrätten. Hur lyder den?

– Oskyldiga till mord, men skyldiga till styckning. Jävla märklig formulering.

I domskälen, som inte kan överklagas, står det att det är ställt utom allt rimligt tvivel att du och Teet Härm styckat Catrine da Costas kropp. Ni förlorar kort därpå era läkarlegitimationer. Saknar du läkeriet?

– Både ja och nej. Min plan var ju att bli hudläkare. Jag hade en fin tid som AT-läkare i Alingsås. Borås och Herrljunga var också toppenställen. Jag får vara nöjd med det.

Det ringer på telefonen.

– Ja, det är Tompa.

Thomas Allgén är en finlemmad man med snälla ögon klädd i blå chinos och röd fleecetröja. Tanken går till Rigoletto i Verdis opera. Narren Rigoletto vädjar till hovmännen om att få tillbaka dottern. Thomas södertugg bryter illusionen. Varifrån kommer hans humor? Hur kan han uppbåda denna stoicism? Vad finns under den lättsamma ytan?

Thomas lägger på luren.

Har du inget hämndbegär?

– Nej, jag är inte lagd för sånt. Har du sett blommorna?

Han nickar i riktning mot ett fång rosor i en vas.

– Det är från en hemlig beundrare.

Thomas Allgén kluckar. Skrattet övergår i hosta.

– Kronisk bronkit, konstaterar han. När hostattacken är avvärjd har leendet återvänt till hans läppar.

Har du fått några andra reaktioner på dokumentären?

– Massor av uppskattning. Vänliga brev. I julas låg det högar med kort i tamburen.

Vad tycker du själv om serien?

– Välgjord. Bra klippt. Jag är väldigt tacksam mot Dan Josefsson och grabbarna i filmteamet.

Mellan 2002 och 2008 arbetade Anders Agell, professor i civilrätt, för din och Teet Härms sak. Han försökte förmå regeringsrätten att bevilja er resning. Hur gick det?

– Anders Agell gjorde ett tappert försök. Mottagligheten för hans argument var inte den bästa.

I samma veva begärde du och Teet Härm 20 miljoner vardera?

– Jag räknade ut att det var så mycket pengar vi hade gått miste om. Uteblivna inkomster.

Du är 75 år. Hur ser framtiden ut?

–Jag har räknat ut att jag borde ha cirka 20 år kvar. 95 är en bra ålder att kasta in handduken.

Kvinnan från hemtjänsten vinkar och går för dagen.

Efter Dan Josefssons och Johannes Hallboms dokumentär har debatten vaknat. Nya röster har höjts. Röster som kräver att ni får upprättelse. Staten har möjlighet att ex gratia, av nåd, i efterhand skipa rättvisa. De oskyldigt dömda pojkarna i Kevin-fallet i Arvika mottog retroaktivt en miljon kronor. Vore det rimligt att också du och Teet Härm visades nåd?

– Det kan man tycka. Men det är inte jag som bestämmer det.

Hur ser din önskelista ut i dag?

– Den är kort. Pengar kan jag avstå ifrån. Men jag skulle gärna träffa min dotter. Det var 40 år sen sist. En sista blick på henne vore inte så dumt.

Vi vilar i den tystnad som säger allt. Jag hämtar semlan från Vetekatten i kylskåpet. Thomas tar en tugga och sköljer ner den med en slurk Grappo. Rigoletto på Kungsholmen ställer ifrån sig assietten. Vad ska hända i tredje akten? In genom fönstret i vardagsrummet når den bleka eftermiddagssolens strålar.

Det ljusnar.

Thomas Allgén tittar upp.

–Ja, det gör det. Det blir ljusare. Han ler igen.

Ola Wong och Fredrik Sixtensson diskuterar i Kvartal Homeros Odysséen. Den som hellre lyssnar på än läser eposet kan ta del av min inläsning av verket, i översättning av Erland Lagerlöf.

https://kvartal.se/artiklar/odysseen-och-homeros-hjaltar/

https://www.bokforlagetaugusti.se/bocker/odysseen

https://www.svtplay.se/video/ep3XZ7d/lunds-studentsangare-5/lunds-studentsangare

Till hovmålar Carlsson på Nybrogatan, diktad på Gyllene Freden.

Melodi: Märk hur vår skugga

Märk hur en skugga på Carlssons porträtt
De flesta häpnar.
”En sådan palett!
Hör det här till seden?
Anckarström bör bära drag av en skurk.
”Vem har målat denna tavla? En lurk?”
Kyparen pekar mot salen.
”Herrn där i rocken som tar sig en slurk.”
”Ett geni eller galen?”

En suparbroder av bellmanska mått.
Aldrig han spottar i glaset!
Det är en gåva som målarn har fått
– smaken för kalaset.
Varje jul vid Magnus pepparkaksbak
flödar spriten, ölen räknas i flak.
Struvorna nedsköljs med mumma.
Dagen som följer fördrivs på ett hak.
De omkring sitter stumma.

Midsommarvakan hos Carlsson på ön
inleds i ottan med fylla.
Absinten färgar den törstige grön;
oftast rivs en hylla.
Dans runt stången blir ett svårlöst bestyr,
två promille gör att jämvikten flyr.
Skönt är att vila i gräset.
En rullad pinne tar oväntat fyr.
Branden börjar med fräset.

Till Nybrogatan bjuds folket på fest,
både till helg och i veckan.
Herr Carlsson tar sig en hutt i protest.
Vem är rädd för bläckan?
Livet rinner, hör dess brusande flod!
Alla önskar sig ett rus i sitt blod.
Häll bara, strunta i maten!
Fukta din aska – en tidlös metod.
Höj en skål för kamraten!

(Hovmålar Carlsson framför sina tavlor på Gyldene Freden.)

Ett vårbarn från Midsommarkransen
var ämnat åt strålkastarglansen.
Låt Enn, estradör,
besjungas av kör!
En flerstämmig, mangrann – ta chansen!

Den som är nyfiken på födelsedagsbarnet, den mångfasetterade Mattias Enn, kan lyssna på intervjun jag gjorde med honom 2018.

Läget i skolan var akut redan i oktober 2023 när jag skrev versen ”Akutskolan”. Köp min och Magnus Möllerstedts bok ”Vers med tanke på refrängen” för fler gestaltningar av det svenska tillståndet i ord och bild.

https://rasmusdahlstedt.se/shop/produkt/bok-vers-med-tanke-pa-refrangen/

Läs Gunilla Edelstams text i Fokus och lyssna på min intervju med journalisten Per Lindeberg för att få en klarare uppfattning om da Costa-fallet och rättsstatens sammanbrott.

https://www.fokus.se/opinion/justitiemordet-pa-lakarna-ar-ett-trauma-som-inte-forsvinner/

https://soundcloud.com/user-513216412/avsnitt-68-per-lindeberg

https://open.spotify.com/episode/7AfuUFSq7DVP380OwQ51Jt?si=e6081a1a449246c4

”Tror du att fåren skulle beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle, om inte gudar fanns?”

Hjalmar Gullberg

https://www.dn.se/sverige/har-tar-faren-baten-till-sommarbetet/

Intagen i våldtagen blev fritagen och antagen att göra uttagen i Bandhagen.

I samband med årsdagen av mordet, den 26 mars, utdelades för tredje gången ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne från Fredrik Andersson. Årets mottagare blev författaren Lena Andersson.

Tack för gåvor till minnesfonden.

Länkar till minnesfondens hemsida och filmen från prisutdelningen nedan.

https://fredrikdanderssonsminnesfond.se

Anna-Karin Hatt hann raka i natt.

Läkaren Gösta Claesson vill se de oskyldigt dömda läkarna i da Costa-fallet upprättade. 

Den som önskar förstå hur justitiemordet kunde begås bör lyssna på min intervju med journalisten Per Lindeberg.

Länkar till DN-insändaren och podden nedan.

https://www.dn.se/insandare/hog-tid-att-erkanna-justitiemord-pa-lakare-och-obducent/

https://soundcloud.com/user-513216412/avsnitt-68-per-lindeberg

https://open.spotify.com/episode/7AfuUFSq7DVP380OwQ51Jt?si=e6081a1a449246c4

Lördagen den 26 april kl. 19.00 framför jag och gitarristen David Härenstam visor av Birger Sjöberg på Musikvalvet Baggen på Svartmangatan 27 i Gamla stan i Stockholm.

Fri entré.

Välkommen!

https://musikvalvet.se

Per Lindeberg rönte stor uppmärksamhet när hans bok om Catrine da Costa-fallet kom ut 1999. Lindeberg prisades för ”Döden är en man” med Guldspaden, men blev också kritiserad och smutskastad av den offentlighet som hellre såg att justitiemordet förblev ouppklarat.

Ars longa, vita brevis. Få har emellertid levt längre i sin konstfärdighet än Carl-Göran Ekerwald. Han föddes den 30 december 1923 – samma dag som Sara Lidman. De två höll kontakten genom livet, fram till Saras död i juni 2004. Då hade Carl-Göran drygt två decennier kvar av sitt liv. I sin barndom lyssnade gossen från Offerdal på ett torgmöte till Arvid Lindman. Det hände att han i Östersund åt frukost tillsammans med Nils Mesterton, den militär som gav order om eld i Ådalen 1931. Vid andra världskrigets början hade ynglingen blivit man.

Vi träffades första gången i mars 2024. Då intervjuade jag Carl-Göran, med anledning av utgivningen av hans bok ”Fördelen med att bli gammal”. Det var en häpnadsväckande vital hundraåring som tog emot mig med öppna armar i den röda stugan i Lagga utanför Uppsala. Inspirerade av Lars Norén drack vi Limoncello i vårsolen.

Redan vid denna tidpunkt var Carl-Göran Ekerwald på ett sätt färdiglevd. ”Fördelen med att bli gammal är att inte ha någon framtid” konstaterade han lakoniskt. Han hade fått en försmak av döden inte långt tidigare, i samband med en föreläsning och ett därpå följande besök på Danderyds sjukhus. ”Döden smakar illa” kunde han bekräfta. Tumören på tjocktarmen var ett mindre problem än den försämrade hörseln och den sviktande orken.

Tankeskärpan fanns där alltjämt liksom humorn. Andningsbesvären behandlade han med läsning av Rumi och Attar – naturligtvis på persiska. Carl-Göran översatte även från engelska, tyska och franska. Av alla sina översättningar var han mest nöjd med Swedenborgs ”Memorabilier”. ”Swedenborgs latin är så föredömligt lättfattligt” löd det ödmjuka omdömet.

Vid sänggåendet hade Carl-Göran för vana att lägga upp den högra foten på det vänstra knät. Efter en stund bytte han fot och knä. En gärd av tacksamhet mot de fötter som tjänat honom så väl under så många år. Han gick ofta upp mitt i natten för att kontrollera ett citat.

Shakespeare, Voltaire, Goethe, Horatius, Diderot och Nietzsche är några av de författare vars liv Carl-Göran Ekerwald har tecknat. Sin lärdom till trots gav han aldrig uttryck för någon snobbism. Han såg svårigheten i enkelheten. Varje gång vi möttes bad han mig sjunga Harriet Löwenhjelms ”Beatrice-Aurore”. När jag kom till lindallén och de gula våta bladen fällde han som regel en tår.

”Känner du dig älskad?” minns jag att jag frågade Carl-Göran i slutet av intervjun den där marsdagen i Lagga 2024. ”Jag försöker att inte ställa den frågan” blev svaret från den självrannsakande herr Ekerwald som hellre ville hålla reda på sina dåliga sidor. ”Man får inte undvika det bittra” fastslog han och tog en klunk av det söta vinet. Jag har svårt att tänka mig en mer älskvärd person.

(Jag bifogar ett brev som Carl-Göran hade vänligheten att skicka till mig efter att ha läst min diktsamling ”Hemmahörande”. Jag länkar också till den poddintervju jag gjorde med Carl-Göran i mars 2024.)

https://soundcloud.com/user-513216412/avsnitt-59-carl-goran-ekerwald

https://open.spotify.com/episode/6w9FzuYZNrioXxv13hHCeV?si=LgYIdA1-QNSHvvNkjpbcSQ

En bortvald skulptör ifrån Bräcke
blir stående framför ett räcke
på storstadens torg.
Han känner en sorg
och kyla trots värmande täcke.

”Då vann vi över terrorn” yttrade Olle Burell, kommunfullmäktiges ordförande i Stockholm, när minnesmärket idag avtäcktes. En kontrafaktisk, hårresande utsaga på årsdagen av en terrorattack.

Sammanblandningen av känslor verkar fortfarande vara ett problem i Sverige. Jag återpublicerar här den text jag skrev några dagar efter attentatet på Drottninggatan 2017.

https://rasmusdahlstedt.se/lamentation-over-en-forfelad-manifestation/

Foto: Frankie Fouganthin

Tonsättaren Fredrik Sixten gör idag ett av sina sällsynta besök i Sverige. I Tomaskyrkan dirigerar han kl. 18 sin egenkomponerade ”En svensk Markuspassion”.

Jag kommer att signera min biografi över herr Sixten efter konserten.

Välkommen till Västerås!

https://www.svenskakyrkan.se/kalender?eventId=523d90d084434f8e8b1787a1a56fa586

Dan Josefsson gästar ”Veckan med Camilla och Leif GW” i SVT. Teorier om bortträngda minnen kom att påverka utgången i både Catrine da Costa-fallet och Thomas Quick-fallet.

Med anledning Dan Josefssons dokumentärfilmsserie ”Det svenska styckmordet – berättelsen om Catrine da Costa, allmänläkaren och obducenten” intervjuade jag honom.

Se och lyssna gärna på programmen. Länkar nedan:

https://soundcloud.com/user-513216412/avsnitt-66-dan-josefsson

https://open.spotify.com/episode/23or8W8MAKJvisZTXAhaWp?si=Ax1k2wnUQTWMIUxpwpTB9A

Det är idag på dagen tre år sedan Fredrik Andersson avled, till följd av de skottskador han ådrog sig på Delta Gym på Hälsingegatan den 28 mars 2022.

Författaren Lena Andersson mottog vid ceremonin den 26 mars ”Ryggraden” – civilkuragepriset till minne av Fredrik Andersson. Tack till gästtalaren Lars Trägårdh och gitarristen David Härenstam för medverkan.

Nedan länk till filmen från ceremonin. Tack Fredrik Andersson och Mårten Levin för kamera- och ljudarbete.

”Ryggraden” delades i år ut för tredje gången. Vi hoppas att priset under lång tid framåt kan inspirera människor till oegennytta och mod. För att vi – även i framtiden – ska ha möjlighet att belöna förtjänta gärningar är vi beroende av medborgarnas generositet. 

Tack för din gåva till minnesfonden. Länk till fondens hemsida och donationsuppgifter nedan.

https://fredrikdanderssonsminnesfond.se

Civilkuragepriset ”Ryggraden” till minne av Fredrik Andersson tilldelades idag författaren Lena Andersson

”som med språklig precision, polemiskt mod och okuvlig sanningslidelse går till storms mot det dunkelt tänkta och skänker hopp om ett offentligt samtal värt namnet”.

Tack till gästtalaren Lars Trägårdh och gitarristen David Härenstam som förgyllde ceremonin.

Foto: Mårten Levin

”Attraktionen finns så nu blir det åka av.”