Våran bisp
är snabb som en visp
att sälla sig till den skara
som har goda skäl
för ett twittergräl.
De onda kan flyga och fara.
När splitet ska sås
så sparar hon inte på krut gunås.
En pose
som följs av talet om hatet.
Religion
så huld
i en tron
av guld
– ett inlån från kalifatet.
I kåpa och mitra, med stav,
förkunnar hon sina biskopskrav
på den som erbjuder tjänster
i stift och församling. ”Varje präst
ska tvingas signera ett manifest
och vara politiskt till vänster.
Liturger som frambär sitt kors ger hals.
Det passar ej alls
och om någon som kallar sig kristen
är mer frivol
så finns det ju bål.
Vi måste bekämpa bristen
på sann moral
– sjung en koral,
en ny, före slutet av fristen!”
Och menigheten sjöng med så snällt,
fast något gällt.
Av sorg voro rösterna klämda.
Då ser de en kräkla till slut läggas ner.
En kvinna ler
mot sin man som ber
för barnen. De blir inte skrämda.
Man firar Gud,
i templet hörs ljud
av glädje, primas har lämnat.
En himmelsk kör som tar sig för
att göra det som var ämnat!
Follow Rasmus on