På nyårsafton vandrar tankarna.

Det smäller. Jag går till balkongen
i grubbel på uppgång och fall.
Från radion hörs mellandagssången.
Var hälsad, min snöklädda tall!

Ett norrsken som alstras i rymden
ser ljust på det år som har gått.
En stämma ur fjärran: ”Hur grym den
förvillade människans lott.”

Så föga begär jag raketer.
Att ondskan ger vika förslår.
Kan dikter på klanderfri meter
bebåda ett godare år?