Jag hade glädjen att dricka kaffe med den jovialiske Emil Nilsén. Masens hockeytatueringar skrämde till en början, men när paralysen släppte flöt samtalet fint. En och en halv timme kändes som en lagom fikastund. Lyssna gärna på fler avsnitt av Emils trevliga podd ”Vi måste prata”. Länk till programmet: