En Baselpojke fick en dag en racket,
som han har svingat fram till detta år
med ojämförlig grace. Här följer tacket
till Jolly Roger, vid hans speldags bår.
En schweizisk klocka lik – så spänd din fjäder,
så putsad kronan, vilken skön boett!
Du gick till verket, tämjde hårda väder
och underlag. För dig var allting lätt.
Min kung, som slog så många ess, din pendel
ska svänga – ingen trotsar tidens tand.
Du överskuggar Laver, Borg och Lendl,
men även ur ditt timglas rinner sand.
Den vita sportens störste lämnar banan.
Din gråt är min, jag höjer tennisfanan.

Follow Rasmus on