Till hovmålar Carlsson på Nybrogatan, diktad på Gyllene Freden.

Melodi: Märk hur vår skugga

Märk hur en skugga på Carlssons porträtt
De flesta häpnar.
”En sådan palett!
Hör det här till seden?
Anckarström bör bära drag av en skurk.
”Vem har målat denna tavla? En lurk?”
Kyparen pekar mot salen.
”Herrn där i rocken som tar sig en slurk.”
”Ett geni eller galen?”

En suparbroder av bellmanska mått.
Aldrig han spottar i glaset!
Det är en gåva som målarn har fått
– smaken för kalaset.
Varje jul vid Magnus pepparkaksbak
flödar spriten, ölen räknas i flak.
Struvorna nedsköljs med mumma.
Dagen som följer fördrivs på ett hak.
De omkring sitter stumma.

Midsommarvakan hos Carlsson på ön
inleds i ottan med fylla.
Absinten färgar den törstige grön;
oftast rivs en hylla.
Dans runt stången blir ett svårlöst bestyr,
två promille gör att jämvikten flyr.
Skönt är att vila i gräset.
En rullad pinne tar oväntat fyr.
Branden börjar med fräset.

Till Nybrogatan bjuds folket på fest,
både till helg och i veckan.
Herr Carlsson tar sig en hutt i protest.
Vem är rädd för bläckan?
Livet rinner, hör dess brusande flod!
Alla önskar sig ett rus i sitt blod.
Häll bara, strunta i maten!
Fukta din aska – en tidlös metod.
Höj en skål för kamraten!

(Hovmålar Carlsson framför sina tavlor på Gyldene Freden.)