https://www.etc.se/kronika/darfor-tycker-jag-synd-om-johan-hakelius

Inte ens på sin Greklandssemester är man fredad. Från alla dessa Rasmusar och Hakeliusar. Den intet ont anande sollapande kroppen tvingas lämna vattenbrynet och berövas därigenom sin tyngdlöshet. För att lyssna på dessa tråkiga män. Som upprörs. Dessa på sin image putsande män. Dessa till förvillelse lika manbär. Kan man inte bara få inmundiga sin fava i godan ro? Dricka sin cava utan att störas av dessa svamlande, hoppdansande högermän! Jag återvänder till vattnet. Låter mig omslutas av Medelhavet. Under ytan är allt tyst och skönt.

Halvklart till mulet i Norra Sveland. Men i Grekland lyser solen.