Hon håller gärna fram den raka ryggen,
fast alla ser att hennes rygg är krum.
I elva år har gojan silat myggen
och svalt kameler, kallat klokskap dum.
Så slår hon larm om hatfull retorik
och bruna krafter, sträcker upp ett finger
till tecken för sin murvelstampublik
att hjälpa till när varningsklockan ringer.
Hur länge kan man kasta första stenen
och ändå hållas synd- och ansvarsfri?
En fråga när tant Grön nu lämnar scenen
och gör en tårbemängd triumfsorti.
Nåväl, vi borde låta henne gå.
En pjäs är slut, jag fäller vår ridå!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/annie-loof-avgar-som-partiledare

Follow Rasmus on