Vid livets slut är människan allen.
Hon tar ett ömt farväl och kommer fram
till graven, varken tidig eller sen.
Det visste redan herr von Heidenstam.

Alléns kulörta lyktor plockas ner
av trädgårdsmästarhanden när det skymmer.
En frist går ut, hur lycklig den som ser
det hoppets ljus som bara mörkret rymmer.

Romanen tycks emellanåt blasfemisk.
En ständig sekreterare ger svar
om frågan också ter sig akademisk –
vi hade gärna hört din kommentar.

En stol står tom, och du är jordfäst vorden.
Jag minns den lärdes noggrannhet med orden.

https://www.svenskaakademien.se/press/sture-allen-har-avlidit